Solen är på väg ner bakom lägenhetshusen på Norrböle när jag möter upp Emelie Lindqvist och Joel Lundholm utanför deras nuvarande bostad. De träffades i Lund när Emelie studerade till läkare – och valde att flytta upp då hon skulle genomföra sin allmäntjänstgöring.
– Det var lite som ett test, men vi visste att Emelie i alla fall hade två års arbete här så vi köpte en tvåa som vi renoverade, berättar Joel när vi tar plats i trädgårdsmöblerna som tinat fram på innergården.
Vi trivs bra här och stannar gärna längre, men vi börjar bli trångbodda.
Emelie kommer ursprungligen från Växjö i Småland men hade ingenting emot att flytta norrut, och fyra år senare bor de fortfarande kvar. Efter allmäntjänstgöringen har hon jobbat som IVA-läkare på Skellefteå lasarett, och Joel, som växt upp i Mångbyn utanför Lövånger, arbetar som polis.
– Vi trivs bra här och stannar gärna längre, men vi börjar bli trångbodda, säger hon.
Av just den anledningen har de aktivt sökt efter hus och lediga tomter i ungefär ett år.
– Vi hade tänkt köpa hus innan vi fick barn för att ha mer tid för att renovera, men det är för sent nu, säger Emelie och sneglar mot barnvagnen där lilla Henning sover.
Frustrerande
De båda vittnar om en hård bostadsmarknad. Det finns inte så många objekt att titta på – och på de som väl kommer ut skenar priserna.
– Det är verkligen tuff konkurrens på marknaden. Det känns ibland som att budgivningarna spårar ur, eller så försvinner de objekten innan de ens kommit till budgivning. Det är frustrerande, säger Joel.
Det känns ibland som att budgivningarna spårar ur.
De vill helst bo utanför stan, men tillräckligt nära för att Emelie ska kunna hinna till sjukhuset på kort tid då hon har jour. Med den kravprofilen blir utbudet än mer begränsat, och med tanke på hur prisutvecklingen sett ut har tanken på att bygga nytt väckts.
– För ungefär samma peng kan du få ett nybyggt hus, och eftersom vi inte behöver ha en ladugård och skog så skulle en avstyckad tomt i lagom storlek vara perfekt för oss, säger Emelie.
Ringer markägare
Att hitta en markägare som vill stycka av en tomt är dock inte enkelt. Emelie och Joels taktik hittills har gått ut på att åka runt i de områden de vill bo i, markera platser på en karta, kolla upp fastighetsbeteckningen på Hitta.se och sedan ringa kommunens kundtjänst för att ta reda på vem som är ägare.
– Jag har ringt till kommunen och sen har Joel fått ringa till markägarna. Annars skulle vi kanske minska våra chanser eftersom jag pratar småländska, och jag är ju trots allt Lakers-fan, säger Emelie skämtsamt.
Vi är oftast inte de första som ringer.
Trots Joels norrländska dialekt har det dock blivit nej på alla ställen hittills.
– Vi är oftast inte de första som ringer, och jag får snabbt veta att de inte är intresserade. Ibland har de sparat en tomt för något barnbarn som eventuellt kan vilja bygga. Vi kommer i princip aldrig till ett samtal där det ens blir fråga om hur stor tomt det handlar om och vad priset i så fall skulle kunna vara, säger Joel.
Kanske måste flytta söderut
Om de inte hittar något hus eller tomt finns risken att de börjar titta på att flytta söderut.
– Vi vill stanna kvar här och hitta ett hus som Henning kan växa upp i, men hittar vi inget kan det bli aktuellt att se om det finns bättre möjligheter söderut, säger Emelie.
Hon hoppas samtidigt att den pågående pandemin kanske är en bidragande faktor till att det är så få objekt som kommer ut på marknaden.
– Jag förstår om det är många som i dessa tider inte vill ha visningar i sitt hus eller springa på visningar för att hitta en ny bostad. Förhoppningsvis kommer det ut mer när läget blir bättre, säger hon.
Förhoppningsvis kommer det ut mer när läget blir bättre.
Fram till dess kommer de att fortsätta hålla utkik på alla mäklarsajter, bland kommunens tomter och att ringa samtal till markägare på vinst och förlust.
– Ibland känns det hopplöst, men vi har inte gett upp än, säger Emelie.
