Ovanstående Lidman-citat poppar upp i mitt huvud när jag kör mot Skellefteå efter en förmiddag i Bygdsiljum. En förmiddag med kaffe och chokladboll på Westmans café och en rad insikter i just den här byns mentalitet och förhållningssätt till såväl omvärlden som sin egen utveckling. Att påstå att den sticker ut är inte en överdrift.
Ta bara renoveringen och utbyggnaden av uteserveringen på det anrika Westmans café. Där har 1000 entreprenörstimmar och 1200 ideella arbetstimmar resulterat i en ny och utbyggd uteservering med scen. Man har också byggt en kaj för båtar vid Bygdeträskets strand och står precis i begrepp att placera ut sex sjöbodar för uthyrning till turister och affärsresenärer.
Holmen har stått för 85 procent av finansieringen medan 15 procent utgjorts av bidrag från föreningen Skellefteå Älvdal som jobbar med landsbygdsutveckling.
– Gensvaret har varit enormt. Vissa har lagt två timmar och andra tio eller mer på att måla, snickra, plantera, köpa möbler och fixa fika. Man har bidragit utifrån sina förutsättningar. Det finns en stark entreprenörsanda i byn och en drivkraft att göra saker själva istället för att vänta på att någon annan ska göra det, säger Leif Lindgren, platschef för BUAB, Bygdsiljum utveckling.
Köpte lägenheter av Skebo
Här kan det vara dags att backa bandet och ta saker i rätt ordning. BUAB är ett aktiebolag som ägs av 65 privatpersoner, föreningar och företag på orten. Bolaget startades 2002 som en följd av Skebos planer på att flytta byns lägenhetsbestånd till Umeå.
Vi driver dem fortfarande och har nästan alltid kö till dem.
– Det var då vi skapade BUAB, samlade ihop ett aktiekapital och köpte loss lägenheterna. Vi driver dem fortfarande och har nästan alltid kö till dem, säger Olov Martinson, platschef på Holmen och styrelseledamot i BUAB.
Men BUABs arbete stannade inte vid lägenhetsköpet. 2003 drog de bredband till byn och har därmed ett av landets äldsta stadsnät. Det hela blev möjligt genom de 3500 ideella arbetstimmar som byns invånare, företag och föreningar lade in i projektet.
– Det är en trygghet att vi har bygdens företag i ryggen. Tillsammans bidrar de med 200 000 kronor per år till BUAB. Pengar som ska gå till utveckling – inte till underhåll. BUAB ska inte heller generera vinst. Alla medel ska gå till byns utveckling, säger Lars Martinson, ordförande i BUAB och för många känd som tidigare koncernchef för Martinsons Trä som förvärvades av Holmen 2020.
***
Ica i Bygdsiljum har precis öppnat och över parkeringen vilar ett morgonstilla lugn. På bänken utanför sitter Michaela Axelsson och sonen Colin som belåtet mumsar på en glass. Michaela är inflyttad Bygdsiljumsbo och har bott här i 12 år.
Det finns en stor gemenskap, alla hälsar när man möts och det finns ett kollektivt värnande om byn.
– Byn är både levande och trygg och som inflyttare blir man väldigt väl omhändertagen. Det finns en stor gemenskap, alla hälsar när man möts och det finns ett kollektivt värnande om byn, säger Michaela som jobbar som förskollärare på Påfågelns förskola och uppskattar att allt finns i byn; affär, café, förskola och skola.
– Det är fint att det ordnas mycket saker i byn också. Semesterpuben och Bygdsiljumsdagarna är bara två av dem.
***
Det går såklart inte att förneka att bygdens stora företag, då Martinsons och nu Holmen, har och har haft stor inverkan på Bygdsiljum. Som ortens främsta arbetsgivare men också genom ägarnas stora engagemang i byn – något som går som en röd tråd genom historien. Men Lars Martinson – som redan som ung blev van vid hårt arbete både på Westmans café, på sågen och i underhållet av skidbacken – nyanserar bilden.
– Det finns inget farligare för en by än ett stort företag som tar på sig hela ansvaret för bygden. Det passiviserar. Man måste göra saker tillsammans, ta vara på människors förmåga och driftighet, säger han och får medhåll av Olov.
Man kan inte sitta hemma och klaga, förvänta sig att någon annan ska lösa våra utmaningar.
– Man kan inte sitta hemma och klaga, förvänta sig att någon annan ska lösa våra utmaningar. Det gäller att ha konstruktiva idéer och ordentliga faktaunderlag i kontakterna med kommunen och andra myndigheter.
För såväl BUAB som för människorna, företagen och föreningarna i Bygdsiljum handlar utvecklingsarbetet till syvende och sist om att skapa en bra plats att leva på, för befintliga invånare men också för att locka arbetskraft till bygden. För detta krävs goda livsmöjligheter och inte minst bostäder för att kunna behålla anställda över tid.
– När företag i Bygdsiljum är på väg att anställa utifrån kontaktar de alltid BUAB. Vi kan hjälpa till med temporära bostäder, ofta hos privata fastighetsägare, för att sedan slussa människor vidare till våra hyresbostäder. BUAB är ett viktigt nav i byn, inte minst för bostäder, säger Leif Lindgren.
Leif jobbar heltid som platschef på BUAB som idag utgörs av en och en halv heltidstjänst. I hans jobb ingår också att hålla kolla på tillstånd, myndighetskontakter och bidragsansökningar.
– Vi har skapat oss ett namn inom regional utveckling och jobbar hårt för att bibehålla goda kontaktytor mot exempelvis kommunen och länsstyrelsen. Vi ser alltid till att ha ordentligt på fötterna i kontakt med myndigheterna när det gäller fakta och underlag. Dessutom kan vi alltid visa att vi tar våra projekt i mål, att vi når goda resultat.
Flera av dessa resultat har ju redan skildrats i den här artikeln. Men det finns mer.
Fler förskoleplatser
Inför julen 2023 hade man flera familjer, både befintliga och inflyttade, som sökte förskoleplats i byn. Men några lediga platser fanns inte vilket skulle tvinga familjerna att skjutsa sina barn till förskolor i Lövånger eller Burträsk. En situation man vill undvika eftersom förskoleplatser är lika viktiga för tillväxten som bostäder.
Och helt i enlighet med driftigheten i byn ställde sig Bygdsiljumsborna givetvis frågan: “hur kan vi få fram fler förskoleplatser själva?”
För att kunna anställa, pedagoger eller andra, måste platsen locka. Allt hänger ihop.
– Vi diskuterade med rektorn kring hur vi kunde få fram elva platser till genom att anpassa en träslöjdslokal som finns precis i anslutning till förskolan men som inte används. Det gick i lås och lokalen anpassades. Dessutom anställdes en pedagog till, berättar Robert Vesterlund, projektledare för Holmen och även ledare för byns grupp för barn- och omsorg, och får medhåll av Olov.
– För att kunna anställa, pedagoger eller andra, måste platsen locka. Allt hänger ihop. Bostäder, förskoleplatser, skola och fritid.
Viktiga i sammanhanget är de olika visionsgrupper som byborna kan engagera sig i och driva frågor genom. De är ett resultat av det visionsarbete för Bygdsiljums utveckling som BUAB genomförde för ett antal år sedan. I dagsläget finns det fem grupper som bygdsiljumsborna kan engagera sig i och driva frågor genom: barn- och omsorg, infrastruktur, boende, turism och kultur- och fritid.
Det är inte så att ungdomar flyr härifrån men det finns utrymme för att skapa mer för dem.
– De utökade förskoleplatserna var givetvis något som visionsgruppen för skolfrågor jobbade med. Totalt är mellan 35 och 40 bybor engagerade i de olika grupperna. Det vi känner att vi saknar är en grupp som fokuserar på ungdomsfrågor. Det är inte så att ungdomar flyr härifrån men det finns utrymme för att skapa mer för dem. Kanske ett gym och fler aktiviteter, säger Leif.
***
Decennierna runt 1930-talet var något av en guldålder för caféerna i Skellefteå. Nästan varenda by kunde stoltsera med ett café som fungerade som mötesplats och nav för människorna i bygden. Det var under den här guldåldern, närmare bestämt 1929, som Gustav Westman startade caféet som än idag bär hans namn och som är ett av relativt få gamla fik på landsbygden som fortfarande finns kvar.
Caféets byggnad ägs idag av Holmen och förvaltas av BUAB. Verksamheten drivs sedan 2020 av Yvonne Norman Håkansson. Till sin hjälp har hon Anna-Carin Olofsson och Ashley Landsbury.
– Det går bra på somrarna men lite sämre på vintern. Men utbyggnaden av uteserveringen har genererat mer folk än vanligt under sommaren då det arrangerats en del spelningar och event i byn. Och det trots att sommaren varit ganska regnig, säger Yvonne.
Yvonne är en av många inflyttare i bygden. Hon kommer ursprungligen från Umeå och bor nu i Brattliden, en dryg mil från Bygdsiljum. En flytt hon inte ångrar.
– Jag överdriver inte när jag säger att det är en fantastisk by. Alla är med och verkar för byn, både praktiskt men också genom de intressegrupper som finns för olika frågor.
***
När kaffet är urdrucket och chokladbollen, som visar sig mätta fram till klockan två, är uppäten frågar Lars Martinson om jag vill följa med ned till sågen och titta på de sjöbodar som snart ska placeras vid södra Bygdeträskets strand och som nu håller på att färdigställas.
Givetvis vill jag det. När vi rör oss genom byn har morgonens stillhet förbytts i aktivitet. Lunchgästerna börjar inta Westmans och vid Ica lossar en av dagens varubilar sin last.
– Här låg järnhandeln förr i tiden. Och där uppe låg skräddaren. Här till vänster, i det där huset, höll Konsum till.
Ett nav i byn
Lars Martinson kan Bygdsiljum som sin egen ficka vilket inte är konstigt med tanke på att han levt och verkat här hela sitt liv. Och minnena är i allra högsta grad levande oavsett om det gäller platser eller personer.
– Gustav Westman var något av ett nav i byn under sin livstid. Han var engagerad i så mycket mer än bara caféet. Han var med och utvecklade skidbacken och skjutsade lovande ungdomar till tävlingar runt om i landet. Han gjorde sig ett namn i skidkretsar av den anledningen, berättar Lars och fortsätter.
– Han hade ju varit i USA och blivit inspirerad, var ju otroligt bra på att sälja in saker. Påfåglarna var såklart hans idé och även den apa som fanns här på 1960-talet. Vid den tiden jobbade jag i disken på Westmans. Då kunde det komma hundratals personer hit och man visste att om man jobbade riktigt hårt och bra så fick man också bra betalt.
De sex sjöbodarna, tre tvåbäddsstugor och tre med fyra bäddar, är ritade av arkitekten Rolf Marklund och har givetvis en stomme av KL-trä. Samtliga stugor har ett litet kök samt dusch, toalett och uteplats. Går allt enligt plan kommer stugorna att vara färdiga att ställas på plats i slutet av september.
– Givetvis är de vinterbonade så att man kan bo där även på vintern. Det blir ett bra komplement till stugorna i skidbacken men är också en bra lösning för affärsresenärer och turister överlag, säger Lars.
Framtiden
Med tanke på allt som skett i Bygdsiljum bara det sista året vore det tjänstefel att inte fråga om planerna för framtiden. Och givetvis finns sådana. Bygdsiljums skidbacke vill utveckla verksamheten liksom den lokala motorklubben. Man har också undersökt möjligheterna att bygga fler lägenheter i egen regi, och även om planerna inte kommer att realiseras i närtid så lever de.
Överlag är jag lite förvånad över att man i Sverige inte stöttar landsbygdsutvecklingen mer än man gör.
– Vi har absolut de tankarna och skulle vilja bygga dem på den plats där Skebo rev ett antal fuktskadade hus i samband med att vi köpte beståndet. För behovet finns och vi har alltid kö till våra lägenheter. Men för att det ska gå måste det finnas förmånliga finansieringsformer, alternativt att Skebo går in och satsar. Överlag är jag lite förvånad över att man i Sverige inte stöttar landsbygdsutvecklingen mer än man gör, säger Olov.
Man har också undersökt möjligheterna att bygga ett seniorboende genom en marknadsundersökning som dock inte visade på något överväldigande intresse. Anledningarna till det stavas både billiga boendekostnader och att man bara undersökte efterfrågan i tätorten.
– Skulle man utvidga undersökningen till att även omfatta byarna runt Bygdsiljum kanske vi skulle ha sett ett annat intresse. Det får vi tänka på framöver, säger Leif.
***
Ett av de starkaste kvittona på ett samhälles livskraft och utveckling är en positiv befolkningsutveckling. Frågan som inställer sig är givetvis; speglas Bygdsiljums alla insatser i befolkningssiffrorna?
Med tanke på att de flesta byar krymper så är vi mer än nöjda med att behålla invånare och ändå öka invånarantalet i långsam takt.
– Vi hade en vision att växa med hundra personer mellan 2012 och 2022. Vi ökade med 25. Men med tanke på att de flesta byar krymper så är vi mer än nöjda med att behålla invånare och ändå öka invånarantalet i långsam takt, säger Olov.
