AKTIVITET Höst är detsamma som jakt för många.
Megafonen följde med Anders Lundgren en dag i Medles skogar.
Plötsligt hör vi hundens skall och pulsen ökar för oss båda. I jaktradion pratas det om en kviga som setts syd-väst om oss – på väg mot vårt håll.
Jag sitter i ett jakttorn långt inne i Medles skogar med Anders Lundgren. Han är till vardags polis men älskar att vara ute i naturen och jakten ser han som en avslappnande hobby samtidigt som den ger spänning och mat i frysen.
– Bättre än så här kan man inte ha det, viskar han till mig samtidigt som han greppar bössan.
Det är kallt. Termometern visade bara fem grader i bilen på väg till jaktkojan tidigare på morgonen. Att vi gått tre-fyra kilometer till jakttornet och svettat upp oss gör det inte bättre.
– Jag börjar förstå varför min bror sa åt mig att klä mig så varmt som möjligt, viskar jag.
Hundskallen kommer närmare och närmare. Älgen finns bara cirka 60 meter från oss men vi kan inte se den. Vi spanar och spanar, men den kommer aldrig till vårt torn.
– Den älgen hade tur som tog sig förbi, viskar Anders och pekar på kartan där mer än 200 jakttorn är utritade.
Det blev ingen älg skjuten den här förmiddagen. Men ingen verkar vara speciellt deppad över det.
– Bara att få sitta mitt i den fina naturen, se solen gå upp över trädtopparna och lyssna på tystnaden är bra. Och att få upp pulsen genom att veta att en älg är i närheten väger upp all väntan, säger Anders.
Väl tillbaka vid jaktkojan sätter vi oss ner med de övriga i jaktlaget för att äta lunch.
– Att jaga har varit någonting jag alltid velat göra men jag har aldrig tagit mig tid. Jag har en romantisk bild av att ha eget kött i frysen istället för att det ska vara köpt i butiken.
Vad är det bästa med att jaga?
– Det är att få vara ute i naturen helt enkelt och förena nytta med nöje. Sedan är älgjakt mycket gemenskap och jag blir lika glad om någon annan skjuter som om jag skjuter själv. Trots att det är ett stort jaktlag känner jag mig välkommen och jag lär mig mycket av gubbarna.
På tal om gubbar, det är inte många här som är under 35 år?
– Nej, jag funderar på hur det kommer bli i framtiden. Det behövs en föryngring.
Varför tror du att det inte är fler unga som jagar?
– Jag tror att det är många som vill men inte tar sig för att skaffa jägarexamen. Det är mycket jobb som krävs men jag kan inte göra annat än att verkligen rekommendera jakt, säger Anders.
Efter lunchen lottas passen för eftermiddagen. Hälften ska sitta i tornen och hälften ska gå drev.
– Självklart sitter jag hellre på pass än att gå drev men det är spännande även det. Att se älgarna framför sig är mäktigt, säger Anders som hamnar i drevkedjan.
Jag hakar på honom och det är inte alls som att sitta i tornet. Från att ha suttit helt stilla och tysta ska vi ta oss genom skogen, hojta och skrika, för att skrämma älgarna mot tornen där övriga jägare väntar.
Då och då hör vi smällar och fällda älgar rapporteras in via komradion.
– Nu har de skjutit ännu en kalv, ropar Anders mellan träden.
Innan vi är framme har sju älgar skjutits. Samtidigt har regnet börjat falla och en och annan suck hörs bland jägarna när älgarna dras fram till vägen.
Imorgon är det dags för Anders att sitta på pass igen. Kanske blir det då hans tur att få skjuta.