Vem vet vad som händer i framtiden? Hur det ser ut med fördelning av hyres- och bostadsrätter i Sverige? Det är nästan skrattretande att redan nu planera för när min 1-åriga dotter ska flytta hemifrån men med tanke på hur bostadsmarknaden och -politiken ser ut så känns det tyvärr inte helt orimligt.
Jag tar på mig både hängslen och livrem och står idag i bostadskö i Stockholm, Umeå och Skellefteå. För vem vet var och vad dottern vill studera om 20 år? Eller vilken arbetsplats hon vill testa sina vingar på? Ska då bostad, eller snarare brist på bostad, grusa planerna? Kanske kommer hon in på en speciell dansutbildning i Stockholm eller en unik programmerarutbildning som bara finns i Umeå, ska då brist på bostad salta hennes drömmar? Kan det undvikas genom att jag kommer ihåg att logga in på två sajter och betalar sammanlagt 200 kronor per år gör jag gärna det.
Tankarna runt bostad för kommande generation började snurra redan innan jag fått barn. En arbetskamrat i Stockholm berättade för mig om hennes två döttrar som då var mellan 20 och 25 år. Båda bodde mot sin vilja fortfarande kvar hemma av den enkla anledningen att de inte hade råd att köpa lägenhet men heller inte, av förklarliga skäl, stått i bostadskö nog länge för att få hyra en lägenhet. Jag tror att det krävdes ungefär 15 år i kö för att få en hyresrätt i Stockholm.
Det här gav upphov till en hel del irritation, inte hade väl min arbetskompis och hennes man förväntat sig att få dras med två vuxna döttrar under så lång tid, även om de självklart ställde upp med husrum så länge de inte hade annat tak över huvudena. Situationen upplevdes väldigt låst och frustrerande då de under en längre tid även letat andrahandsboende men där allt var way over deras budget. Att flytta från deras älskade Stockholm där de växt upp och hade så många vänner var inte ett alternativ.
Innan jag gjorde min sista dag på arbetsplatsen minns jag att döttrarna trots allt och mot deras innersta vilja hade börjat se sig om efter boende på andra orter. Till sist hade de varit tvungna att ta in och smälta att Stockholm inte var platsen för dem, i alla fall inte de närmsta åren.
Det här var väl ungefär fem år sedan om jag kommer ihåg rätt. Då hade jag dålig koll på Skellefteås bostadsmarknad. Idag har jag lite bättre insyn och bland unga som för första gången ska skaffa eget boende i stan verkar det kännas ganska uppgivet. Rädslan är väl att de till sist är tvungna att ta in och smälta att Skellefteå inte är platsen för dem, i alla fall inte de närmsta åren. Och det känns ju inte så lite tråkigt.
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människors beteende som sitt största intresse.
