Solen lyser från en klar himmel när jag kör längs den lilla grusvägen mot Frida Viksten och Fredrik Johanssons gård i Tjärn. Jag har knappt lämnat stan men här breder redan en lantligt miljö med åkermark och stora gårdar ut sig.
– Vi var öppna för att bo längre ut på landet och pendla in till stan. Men det är härligt att vi båda två kan cykla till jobbet, och senare kommer barnen att kunna cykla till skolan. Vi tycker att det är det perfekta stället att bo på, säger Frida.
Hon växte faktiskt upp bara ett par hundra meter från där vi nu befinner oss, och sambon Fredrik kommer från Mjödvattnet. De trodde ursprungligen att de skulle bli kvar i Uppsalatrakten där de studerade. Han till personalvetare, hon landskapsarkitekt.
Men det blev hem till Tjärn och till Västerbottensgården som alltid stått där genom hela Fridas uppväxt.
– Att vi hamnade här handlade mer om livsstilen än att det var just en Västerbottensgård. Här kan vi vara ute på gården, byta däck på bilen eller hålla på med odlingen och barnen kan vara nära hela tiden, gå in och ut som de vill. Leva livet runt huset på något sätt, säger Frida.
Vi slår oss ner i köket och för att prata medan Frida och Fredrik turas om att underhålla 11 månader gamla Hilding som just börjat lära sig att gå. Storasyster Hedda, 2, tycker nog att det är lite spännande med besöket och sitter med vid bordet och lyssnar.
Mycket har hänt på kort tid. De fick tillträde till huset hösten 2021. Runt samma tid som de fick veta att de väntade Hilding.
– De två händelserna sammanföll verkligen precis. Vi hann väl öppna en flaska prosecco här för att fira husköpet, och bara några dagar senare fick vi veta att det var stopp för bubblet, skrattar Fredrik.
Vi vill inte att det ska kännas som ett museum eller som att komma till en hembygdsgård.
Ett intensivt arbete med att totalrenovera huset inleddes. Målet var att behålla den traditionella byggstilen och känslan, men att få det till ett modernt och funktionellt hem för den blivande tvåbarnsfamiljen.
– Vi vill inte att det ska kännas som ett museum eller som att komma till en hembygdsgård. Det ska vara ett hem där man kan leva och barnen får leka, säger Fredrik.
Arbetet var omfattande. Bland annat rev de upp golvet på hela nedervåningen för att lägga golvvärme. De har ökat takhöjden, bytt fönster och bytt ytterpanel. Huvudentrén flyttades också till husets norra sida, för att ge plats åt en punschveranda i sydläge.
– Det är ett rum för att umgås. Vi ville ha nog stort för att kunna ha kalas och samla familj, och här har vi kunnat duka upp långbord på jul och påsk, säger Frida.
De arbetade med renoveringen under tio månaders tid. De tog hjälp av snickare för stora insatser, som taklyftet, och gjorde själva vad de kunde på egen hand.
Om det bara hade känts jobbigt, eller om bara en av oss varit intresserad, då kan det ju äta upp en.
Arbetet pågick under hela Fridas graviditet och hon sticker inte under stolen med att det var krävande att lägga alla kvällar och helger på renoveringen, samtidigt som magen stadigt växte.
– Vi har haft jättemycket barnvakt, bådas föräldrar har ställt upp mycket. Sen lejde vi bort en del av byggarbetet och fick hjälp av vänner. Annars hade det inte gått, säger Frida och fortsätter:
– Men en anledning till att man orkar är ju också att vi båda tycker att det är roligt. Om det bara hade känts jobbigt, eller om bara en av oss varit intresserad, då kan det ju äta upp en.
De flyttade in i juni förra året och ännu är allt inte helt färdigt. Men nu är de förbi “måste fixa-fasen”, och kan istället ta projekten allt eftersom tid och ekonomi finns.
– Vi tänker ju att det är här vi ska leva vårt liv. Då känns det ju också värt att lägga ner arbetet för att få det bra också, säger Fredrik.
