– Förslaget är extremt svårbegripligt utifrån de förutsättningar som råder i norra Sverige. Hos vissa finns en bild av hög arbetslöshet i den norra delen av landet fast det är tvärtom. Gällivare och Kiruna har ju länge haft de lägsta arbetslöshetssiffrorna, säger Arne Müller.
Debatten om frivillig återvandring, där merparten av svenska kommuner tackat nej till dialog med regeringen, sätter fingret på ett skifte i svensk politik, säger Arne Müller. Ett skifte där politiska beslut i allt högre grad motiveras av ideologi snarare är fakta och forskning.
– Allt fler beslut frikopplas från fakta och kunskap. Att sätta 13-åringar i fängelse, trots att ingen remissinstans stöder förslaget, är ett exempel. Likaså klimatpolitiken. De ideologiska motiveringarna trumfar kunskapsmässigt stöd.
Detta skifte kan kopplas vidare till avregleringen av apoteken 2009 och syns i sin mest extrema form inom skolan där Sverige som enda europeiska land tillåter stora vinstuttag – ett ideologiskt skifte som, enligt Arne Müller, är en produkt av den nyliberala ideologi som fick fäste i Sverige under tidigt 1990-tal och som sedan dess genomsyrat den svenska politiken och ekonomin.
Ett besök i Dorotea sätter det hela i blixtbelysning. Där ser man timmerbilarna rulla söderut samtidigt som sågverket står och förfaller.
Enligt nyliberalismen ska statens makt begränsas, marknaden släppas fri och ekonomisk verksamhet först och främst drivas i privat regi. För norra Sveriges del har detta inneburit att den tidigare överenskommelsen med staten sakta men säkert nedmonterats under de senaste 30 åren.
– Under senare delen av 1900-talet fanns omfattande regionala stöd riktade mot norra Sverige. Dessa stöd omfattade såväl industri- och transportstöd i glesbygd och det fanns en tydlig ambition att utjämna skillnaderna i infrastruktur i norra Sverige, förklarar Arne Müller.
I samtliga nordiska grannländer har det länge funnits system som sett till att de kommuner där naturresurserna finns – vattenkraft och gruvdrift – får tillbaka mer av de värden som skapas på platsen. I Norge får exempelvis kommuner med mycket vattenkraft ersättning och i Finland finns en gruvskatt som nyligen höjts. Även om bara en del av gruvskatten går till den aktuella kommunen, och resten till staten, så blir det ändå belopp som märks i de berörda kommunernas ekonomi. Sverige står ensamma när det gäller att inte ge något extra tillbaka till kommunerna där naturresurserna finns.
– Tidigare fanns det en logik i detta eftersom man hade en gedigen regionalpolitik med ett utjämningssystem som fungerade. Men de senaste 30 åren har systemet vittrat ner och grundöverenskommelsen finns inte längre. Därför sticker det här alltmer i ögonen på folk, säger Arne Müller.
Som journalist och föreläsare rör sig Arne Müller mycket i norra Sverige. Under sina resor ser han hur den svenska glesbygden i norr får kämpa allt hårdare för grundläggande samhällsservice och för att hålla sina industrier vid liv.
– Ett besök i Dorotea sätter det hela i blixtbelysning. Där ser man timmerbilarna rulla söderut samtidigt som sågverket står och förfaller. Eller ett besök i Fredrika där vindkraftsparken genererar 5 miljarder kronor per år vilket motsvarar en procent av landets totala energiförsörjning. Men Åsele kommun får inte en krona extra av dessa enorma värden utan tvingas lägga ner såväl biblioteket som äldreboendet.
De senaste 30 åren har systemet vittrat ner och grundöverenskommelsen finns inte längre. Därför sticker det här alltmer i ögonen på folk.
Men trots den dystra bilden kan en motrörelse skönjas i norra Sverige, enligt Arne Müller. Den ses tydligast i frågan om naturresurserna, en fråga som är brännande aktuell i tider av klimatomställning där världens länder i allt större utsträckning vill vara självförsörjande när det gäller allt från jordartsmetaller till energiförsörjning
– Det är visserligen bara ett principbeslut än så länge, men regeringen har fattat beslut om pengar till vindkraftskommunerna. Det finns även diskussioner kring ersättning för gruvverksamhet till lokalsamhällena. Frågan om ersättningar är inte lika låst som för tjugo år sedan. Hur mycket det blir i slutändan är dock oklart, säger Arne Müller och ger ett konkret exempel på hur motståndet på kommunnivå ökat.
– Kiruna kommun valde att inte göra en detaljplan för gruvan i Vittangi eftersom brytningen skulle kosta mer än den smakar. Regeringen körde visserligen över dem men kommunen tog ställning och sa ifrån. Det är ett viktigt tecken i tiden.
