Det är lätt att passera huset utan att man tänker på det. När man kommer in i Bonnstan från Nordanåhållet tornar sig Brunnsgårdens stora gula fasad upp över häcken.
Här har Anneli och Lennart Wiklund bott sedan 2008 och med tiden skapat en fridfull oas bara minuter från centrum.
– Vi promenerade förbi här i maj 2007. Då sa jag att om det någon gång läggs ut till försäljning så köper vi det, säger Lennart när vi sitter omgärdade av grönskan på deras uteplats.
– “Jovisst”, tänkte jag och klappade honom på huvudet lite. Men senare samma år så skulle det plötsligt säljas och vi vann budgivningen, säger Anneli.
Jag kommer från Norsjö och är van vid att hälsa på alla man möter. Till en början sa jag “hej hej” till alla som passerade.
Det är på många sätt ett speciellt hus att bo i. Till att börja med är det q-märkt och anses bevaransvärt av kommunen och Skellefteå museum. Därför har de en del begränsningar för vilka förändringar man får göra på huset.
Sen har vi läget – precis intill ett av Skellefteås populäraste promenad- och pendlarstråk i utkanten av Bonnstan, med förbipasserande just utanför grinden nästan under dygnets alla timmar.
– Jag kommer från Norsjö och är van vid att hälsa på alla man möter. Till en början sa jag “hej hej” till alla som passerade, men det gick ju inte i längden, säger Anneli med ett skratt.
De berättar att de ofta får agera civila turistguider och visa vägen åt besökare i Bonnstan och Nordanåområdet.
Ibland plingar det på dörren av nyfikna gäster som inte inser att det är en privatbostad.
– En gång kom det några som sa att de ville ha tre koppar kaffe och sen satte de sig på vår uteplats. Jag svarade att vi inte är något café men nog kan jag sätta på en panna. Vi satt och surrade ett tag och hade jättetrevligt, säger Anneli.
Men även om huset och platsen medför en del förpliktelser och de förväntade störningarna av att bo så centralt är de ändå överens om att det är det bästa läget i Skellefteå.
Brunnsgården var en disponentvilla med hög klass på byggandet.
– Vi är mitt i stan, men samtidigt är det som på landet. Det är tyst och stilla eftersom det inte är någon motortrafik här, vi har häckande fåglar i träden och rådjur smyger sig in på gården. Man kan till och med ana älven mellan stugorna i Bonnstan, säger Lennart.
– Och vi gillar ju att vara kring folk, annars hade vi inte bott här, fyller Anneli i med.
Brunnsgården har rymt många verksamheter under de snart 200 år som det stått där. Senast, innan Lennart och Anneli tog över det, var det tjänstebostad åt kyrkans personal.
Men de sista åren stod det utan inneboende och blev mer av en plats för kyrklig verksamhet. Gården stod inte och förföll, men bara det nödvändigaste var omhändertaget, enligt Lennart.
– Det var inte så personligt om man säger så. Trädgården var vildvuxen och det satt dymotejp på skåpen i köket för “koppar”, “bestick” och så. Vi har lagt mycket tid på att fixa till här, säger han.
Ett så gammalt hus har såklart renoverats i omgångar. När de flyttade in var köket från 50-talet och tapeterna 70-tal. När de själva renoverat har de strävat efter att ta tillbaka husets ursprungliga känsla, men med egen stil.
– Brunnsgården var en disponentvilla med hög klass på byggandet. Där det varit snickarglädje har vi behållit det, säger Lennart.
Sedan 2009 driver de ett bed and breakfast, där två rum på ovanvåningen är till för uthyrning. Men sedan pandemin valde de att gå över till att bara erbjuda rum åt långliggare.
– Det blev för mycket jobb för att finnas tillgänglig för de som kommer bara för en natt eller två. Så det har blivit så, säger Anneli.
Vi har mycket energi och gör mycket. Har vi ekonomisk möjlighet att göra något så väntar vi inte. Livet är för kort för det.
De beskriver sig själva som en kreativ, Anneli, och en “doer”, Lennart. När de visar runt på gården och inne i huset märks det tydligt att det är två driftiga personer med både vision och handlingskraft som varit i farten.
I trädgården har de byggt uteplats, upphöjda rabatter, utedusch och ett övergångsställe i grusgången, för att gräsklipparen “Ove” inte ska fastna.
Inomhus är det personligt inrett med en del specifika lösningar, som den hamrade diskhon i mässing från Marocko eller skräddarsydda kombinationer av taklampor i vardagsrummet.
– Vi har mycket energi och gör mycket. Har vi ekonomisk möjlighet att göra något så väntar vi inte. Livet är för kort för det, säger Lennart.
