Med dess prakt och annorlunda stil lockar huset på Strandgatan till sig en och annan blick. Skellefteå AIK-flaggan vajar högt över tomten när Fredrik Andersson och Åsa Jonsson välkomnar i dörren. 13-åriga pudeln Tina bemödar sig knappt med gästerna, utan tar lugnt plats i fåtöljen under det höga taket i foajén. I hörnet står en kakelugn i gammal stil. Åsa och Fredrik visar in till det intilliggande köket med schackrutigt golv.
– Vi hade egentligen ingen tanke på att flytta från vårt gamla hus på Rosgatan. Det var totalrenoverat och vi trivdes jättebra, men så kom en kvinna och knackade på dörren. ”Det här är mitt drömhus och jag vill köpa det”, sade hon, berättar Fredrik över kaffet.
Åsa ville inte först. De hörde vad barnen tyckte, som var utflugna då, och de motsatte sig inte. Idén fick fäste och köparen var villig att betala mycket bra, så de gav med sig.
– Jag tror också att ditt uttryck var ”då ska jag ha jävligt bra betalt”, skrattar Fredrik.
– Jaja. Efteråt hade vi först tänkta flytta till en lägenhet, men vi hade ett drömhus som länge stått på önskelistan; det här. Huset var egentligen inte till salu då, berättar Åsa.
Orange Castle, som paret kallar det, byggdes 1921 av den dåvarande chefredaktören på Norran. Mark- och källarplan är båda på 100 kvadratmeter, den utstickande övre delen av huset är något större. De vet inte säkert var arkitekten hämtade inspiration.
– Jag har hört att det är nationalromantisk stil, något Österrike-aktigt, säger Fredrik.
Hotellägaren Ronny Pettersson hjälpte till att göra affären möjlig. Han bodde granne då och lade in ett gott ord hos dåvarande ägaren. Paret lade sedan ett generöst bud.
– Vi gjorde samma sak som hon som köpte vårt hus. Vi tog över 2013, berättar Åsa.
Tillbaka till ursprunget
Den stilmässiga förändringen sedan dess är total. Från köket med tidigare pigingång visar paret runt i huset. De stannar och beundrar dörrarna och dess intrikata lister, bevarade sedan bygget för 100 år sedan. Åsa och Fredrik föredrar gammeldags stil.
– Förut var det färgexplosioner, flipperspel och sådant här, berättar Åsa och visar.
– Den förre ägaren älskade teknik och moderniteter, men vi har velat återskapa den ursprungliga stilen. Vi tycker att det passar mycket bättre i huset, förklarar Fredrik.
De har målat om, tagit bort en balkong som inte fanns på ursprungliga ritningen, bytt fönster och satt spröjs igen, installerat kakelugnen i foajén, byggt om köket, renoverat en toalett, öppnat upp väggar, bytt ytskikt nästan överallt och ja, listan kan göras lång.
Vad är det med den här gamla stilen som är så charmigt?
– Tja, väggarna pratar ju och de har så mycket att berätta. Vi har också spöken i källaren och de har lugnat ned sig, så vi vet att de samtycker, berättar Åsa glatt.
En ny stenläggning har lagts vid garaget, som byggts i samma stil som huset. Den nya uteplatsens yttre kant mot Skellefteälven har klätts i cortenplåt. Tomten har jämnats ut, den sluttade förut, och härnäst planerar Fredrik och Åsa att bygga ett orangeri.
I dag har Orange Castle blivit än mer av ett drömhus. De tänker aldrig flytta, Fredrik har till och med skaffat handdukar och ölglas med Orange Castle-tema. Det skedde medan Åsa var bortrest, hon förklarar att hon är den som ”håller tillbaka” av de två.
– De kommer att få bära ut oss härifrån. Vi är så tacksamma att få bo här, säger hon.
– På Alvargalan sade jag ”tack för att jag får leva och bo i Skellefteå”. Tack för att vi får leva och bo i Orange Castle. Det är fantastiskt och vi trivs jättebra, berättar Fredrik.
