Entusiasmen är stor när Örjan Berglund visar mig runt i Jörns badhus. Han går fram till ett stort glasparti och pekar ut mot ett snötäckt landskap.
– Här ute, mellan badhuset och hotellet som du ser byggas där borta, upplåter vi mark till föreningslivet för att bygga en park, berättar han.
I själva badhuset, som Örjan var med och räddade från nedläggning för bara några år sedan, finns också planer på utveckling.
– Jörn har alla förutsättningar att bli en attraktiv turistort med mängder av aktiviteter inom bara två mils radie, säger Örjan som sneglat på fjällorter där befolkningen börjat öka efter många års utflyttning.
– Tiderna förändras, och med digitaliseringen – och inte minst allt distansarbete som införts under pandemin – är det fler som inser att de lika gärna kan bo på en mindre ort med extraordinär livskvalité istället för i en storstad, säger han.
Fler som inser att de lika gärna kan bo på en mindre ort med extraordinär livskvalité.
Örjans storslagna planer för Jörn backas upp av hans handlingar. Bland annat har han blivit delägare i Storklinta Skidcenter – som ligger bakom det 60 rum stora hotellet som håller på att byggas – och dels har han varit med och startat sex postorderföretag som utgår från Jörn. För att bara nämna några saker.
– Historiskt har köpmän från södra Sverige kommit till Norrland och tjänat pengar på de resurser som finns här, för att sedan investera alla vinster i Stockholm. Nu vill jag göra precis tvärtom; tjäna stora pengar i Stockholm – och investera allt i Jörn, säger han.
Ung entreprenör
Örjan Berglund växte upp i Missenträsk, en liten by utanför Glommersträsk strax söder om länsgränsen. Han lärde sig tidigt att han behövde arbeta för att tjäna pengar, och drev redan som 13-åring en korvkiosk vid dansbanan.
– Vi hade inga pengar över, och när jag önskade mig en cykel av mamma fick jag istället en bärplockare. “Det är upp till dig”, sa hon.
Åren gick. Efter avslutad teknisk utbildning på Baldergymnasiet, samt efterföljande militärtjänstgöring, fick Örjan jobb som prospekteringsborrare inom gruvindustrin. Där blev han kvar till 1985 då metallpriserna sjönk så djupt att han blev uppsagd.
– Åren efter det provade jag på alla möjliga jobb; lärare, sopbilschaufför, bullförsäljare och egenföretagare i tryckeribranschen.
Som komplement köpte Örjan så småningom även ett företag i Jörn som bland annat sysslade med uppköp av bär.
– Den tidigare ägaren arbetade med bären på hösten, och fick sedan tid över till annat resten av året. Det tilltalade mig, berättar Örjan.
1000 bärplockare
Första året i bärbranschen gick bra, men när Sovjetunionen föll 1991 översvämmades marknaden av billiga ryska bär och plockarpriserna rasade från drygt 30 till 4 kronor per kilo. Att bedriva bärhandelsverksamhet blev i princip omöjligt, och Örjan sökte sig tillbaka till gruvbranschen där han blev kvar i 12 år.
– Det var fantastiska arbetskamrater, bra lön och bra arbetstider i gruvan – men jag blev så enormt uttråkad av att göra samma sak varje dag, berättar Örjan som parallellt med jobbet i gruvan fortsatt att köra lastbil inom bärindustrin.
– Jag hade sett på nära håll hur branschen utvecklats och 2003, med hjälp av kontakters kontakter, erbjöd vi 37 personer från Thailand att komma hit för att plocka bär.
Med hjälp av kontakters kontakter, erbjöd vi 37 personer från Thailand att komma hit för att plocka bär.
Upplägget med bärplockare möttes med misstänksamhet på hemmaplan och Örjan fick motta en del kritik.
– Ej insatta människor trodde automatiskt att vi utnyttjade bärplockarna, men det gjorde vi inte. Det kämpiga bestod däremot i att förmedla hur vardagen fungerar i Sverige med till exempel bilkörning och allemansrätten. Där uppstod många kulturkrockar, säger Örjan.
I takt med att verksamheten växte tjänade företaget mer pengar – och ett tag var Örjans företag Sveriges största leverantörer av bär med cirka 1000 plockare på plats.
– Vi sålde till tre grossister samtidigt, men det var svårt att hålla ihop samarbetet med alla så till slut valde vi att bara sälja till en. Vi var inte störst i Sverige längre, men det innebar att det gick att ha ett bra liv istället. Det är värt något det också, säger Örjan och ler.
Tanzania och Stureplan
I takt med att verksamheten i bärföretaget skalades ner frigjordes tid för Örjan, som bevisligen verkar vara en rastlös person. Med kapital på fickan började han intressera sig för börsen – och blev med sin bakgrund inom gruvindustrin indragen i ett joint venture-projekt i Tanzania.
– Jag reste till Tanzania och såg själv möjligheterna som fanns med att utvinna guld där, men när vi väl skulle dra igång blev hela projektet kapat av vår tanzaniska partner, berättar Örjan.
För att inte alla satsade pengar skulle gå förlorade gav sig Örjan ut på jakt för att hitta en ny verksamhet att stoppa in i det börsnoterade företaget.
– Det var så jag kom i kontakt med Stureplan för första gången. Jag knackade dörr och frågade runt om någon hade något på gång, och i slutändan landade vi i ett vårdbemanningsföretag som kom att heta Hedera Group.
”Pissmiljö för företag”
Att hänga på Stureplan var en ny upplevelse för Örjan, men trots att han är uppväxt i Missenträsk kunde han enkelt läsa av det sociala spelet.
– Stureplan påminner om en by i Norrlands inland. Alla känner till alla – och det behöver man förhålla sig till, säger han och skrattar.
Under tiden som storägare i flera företag kom Örjan till vissa insikter. En av de mer bestående var att det är svårt att få lönsamhet i Stockholm, jämfört med på andra orter.
Stureplan påminner om en by i Norrlands inland.
– I Stockholm är personalomsättningen hög, lokalhyrorna dyra och personalens lönekrav högre än på landsbygden. Jag skulle säga att Stockholm är en pissmiljö för företag, säger Örjan och exemplifierar:
– Om du gör ett företagsförvärv är personalens kunskap oftast det värdefullaste som finns. Om personal då byter jobb inom ett halvår, som de ofta gör i Stockholm, försvinner mycket av värdet och det är svårare att få kontinuitet och lönsamhet.
Varför tror du ändå att de flesta investeringar och uppköp görs i just Stockholm och andra storstäder?
– Bilden av Stockholm som den bästa platsen att driva företag på drivs på av storstadsmedia som i sin tur påverkar beslutsfattare. De tror helt enkelt på sin egen illusion, säger Örjan.
100 miljoner kronor
Efter Örjans joint venture-äventyr har han fortsatt att investera i en rad företag. Hans första riktigt stora affär kom då han investerade “allt jag hade och lite till” i Umeåföretaget SkyCom, som idag heter Bredband2.
– Den allmänna uppfattningen på marknaden var att företaget skulle gå under. Men jag såg en utvecklingspotential, även om alla tyckte att jag var galen.
Några år senare kunde Örjan sälja av sina aktier med en vinst på över 100 miljoner kronor, och sedan dess har han gjort investeringar i många andra företag. Dels på börsen, men även i ägarledda mindre bolag som han tror på. Exakt hur många företag han är engagerad i vet han inte.
– Det är ett 20-tal i alla fall, men jag räknar inte pengar och bolag på det sättet. Jag investerar i det jag tror på och bidrar med administration och kapital, så att företagaren kan fokusera på företagets kärnuppgift. Det är en bra modell.
Går mot konsensus
På Örjans hemsida står det att företagare som är ute efter kapital gärna för höra av sig, om de är villiga att flytta företaget eller sin bostad till Jörn.
– Det är underbart att investera i Jörn, speciellt när alla tycker att Jörn är dåligt och utan framtid, säger Örjan som vill uppmuntra fler att gå emot konsensus:
– Det finns så många etablerade sanningar som aldrig ifrågasätts. Följ inte bara strömmen ifall du är övertygad om att något annat är rätt väg fram.
Det finns så många etablerade sanningar som aldrig ifrågasätts.
På frågan om satsningarna Örjan gör i Jörn bara är för att han kommer från orten, eller om han ser dem som goda investeringar, svarar han utan att tveka.
– Allt pekar åt samma riktning; att förutsättningarna här faktiskt är bättre än i Stockholm för att bygga lönsamma företag. Vi har börjat smått, men det finns en tanke även bortom e-handel och turism. Det här är bara första steget, säger Örjan.
