Utifrån ser byggnaden vid vägen i Stackgrönnan fortfarande till stor del ut som ett bönhus med sina stora välvda fönster. Inuti har dock en hel del förändrats sedan gudstjänster och skolavslutningar arrangerades där.
– När jag gick in här för första gången kunde jag direkt föreställa mig hur resultatet skulle kunna bli, berättar Stavros Tzimas när Megafonen kommer på besök.
Sedan dess har det gått 12 år och en stor del av de ursprungliga idéerna är nu genomförda, vilket resulterat i cirka 222 kvadratmeter boyta på två plan.
– Man blir aldrig riktigt klar, men det känns mer som ett hem nu och det är egentligen bara småsaker som återstår, säger han.
Det mesta har Stavros gjort själv tillsammans med familjen. Han är utbildad inom finsnickeri och har jobbat som byggare en stor del av sitt liv.
– Att bygga och snickra är både mitt jobb och min hobby. Jag tycker att det är roligt, säger han.
Sedan 2013 bor han med sin fru Katarina. Hon häpnade när hon såg huset för första gången.
– Det ger verkligen en wow-faktor. Det finns en historia i huset, och jag är glad att till exempel fönstren bevarats så att det fortfarande har kvar sin karaktär. Det är väldigt vackert, säger hon.
