Den dag när livet klev in i en ny fas – när jag gick från föräldraledighet tillbaka till arbete och min dotter för första gången testade sina egna vingar. Sedan den dagen har jag känt en stor tacksamhet.
Det kanske låter som stora ord, men det är i grund och botten en tacksamhet över det svenska samhället och de som bidrar till det.
Måltiden blev snart en symbol för jämlikhet – att varje barn får börja dagen med liknande möjligheter.
Det är två år sedan min dotter tog sina första stapplande steg in på förskolan och jag kommer fortfarande ihåg förvåningen över att barnen serverades frukost på plats. Det började med en känsla av lyx, men måltiden blev snart en symbol för jämlikhet – att varje barn får börja dagen med liknande möjligheter oavsett bakgrund eller hemförhållanden.
Frukost kan låta som en liten detalj, men jag tycker att det representerar en av de grundläggande styrkorna i vårt samhälle.
Och pedagogerna, var ska jag börja? Pedagogerna är hjältar i den här berättelsen. Hur de lyckas jonglera alla barn mellan 1-5 år som ska serveras frukost, lunch och mellanmål. På med alla lager av vinterkläder till en förmiddag utomhus. Sedan av med dem. Kläderna ska hängas upp, torkas och samma procedur igen efter lunch.
Pedagogerna är hjältar i den här berättelsen.
Och mellan allt planerat är det gråt och bråk – halsband ska tillverkas, speciella treårsgrupper råddas ihop, pussel och små pärlor läggas. Och det är bara vad blotta ögat kan se. Arbetet sträcker sig så mycket längre då de varje dag skapar en miljö där våra barn inte bara lär sig om världen utan också om vänskap, respekt och empati.
Varje dag när jag lämnar min dotter i deras händer, oavsett om det är en skrikande, gråtande, trött eller glad dotter tar jag i mångt och mycket den öppna famnen för given. För det är lätt att bli uppslukad av vardagens stress och press. Men när jag en minut senare snör på mig skorna, tar en skopa frisk luft, öppnar grinden och promenerar till parkeringen påminns jag om att det är ett privilegium.
…där våra barn inte bara lär sig om världen utan också om vänskap, respekt och empati.
Det är lätt att som förälder fokusera alldeles för mycket på fel och misstag som människan bakom förskolepedagogen råkar göra. Men när vi stannar upp och betraktar händelser eller situationer i ett vidare perspektiv, inser vi nog att det lilla misstaget måste sättas i relation till ett hav av omsorg, engagemang och dedikation.
Att erkänna att även pedagoger är människor som kan göra fel påminner oss om att fokusera på allt det positiva som förskolan bidrar med till våra barns liv.
Med allt detta sagt skulle jag här och nu vilja ta tillfället i akt att uttrycka min djupaste tacksamhet till alla förskolepedagoger där ute som dagligen tar hand om det käraste vi har, för att ni möter dem med tålamod, kreativitet och kärlek.
Ni gör en skillnad, en som kanske inte alltid uttalas till fullo, men som känns djupt av varje förälder som, likt mig, lämnar sitt barn i era trygga famnar.
