Roland Boman är ingen ängslig politiker. Det stod klart för var och en som läste det brev som han skickade som svar på den nationella samordnaren Teresa Zetterblads inbjudan till dialog kring kommunernas roll när det gäller frivillig återvandring.
– Jag kikade på frågan och såg direkt att det inte finns något behov av det här i Jokkmokk. Det handlar om att få folk att flytta härifrån och det är det sista vi behöver, säger han.
Roland Boman formulerade ett svar som han förankrade hos kollegorna i Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Samernas väl – de partier som styr Jokkmokk tillsammans med FJK, Framtid i Jokkmokk.
– Jag ville inte pressa Tidögänget i kommunen. Men visst blev väl någon i Sverigedemokraterna upprörd när de fick reda på brevet. Men det är inga hard feelings. De har ju mänskliga gener och förstår vad det handlar om.
I sitt brev skrev Roland Boman att Jokkmokk “är vi, inte vi och dom” och att regeringens vilja inte går i linje med svenska värderingar. Och uppenbarligen var det ett budskap som slog an hos fler svenska kommuner. När den här artikeln skrivs har totalt 172 kommuner skickat liknande svarsbrev till regeringen. Roland Boman är förvånad över genomslaget.
– Förvånad är väl det minsta man kan säga. Jag brukar skriva om smått och gott som händer i kommunen på vår Facebooksida och är glad om jag får 5000 visningar. I samband med brevet steg visningarna till 1,5 miljoner. Det var rätt ord i rätt tid. Ord som också tagits emot väl av lokalbefolkningen, säger Roland Boman och fortsätter
– Jag förstår ordets makt och därför ville jag inte vara så formell. Man måste använda ordet och svara tydligt i viktiga frågor. Det tror jag uppskattas.
Jag kikade på frågan och såg direkt att det inte finns något behov av det här i Jokkmokk. Det handlar om att få folk att flytta härifrån och det är det sista vi behöver.
Roland Boman är inte heller ensam i sin kritik av den utökade satsningen på återvandring. Enligt Dagens Nyheter menar en rad tunga remissinstanser att satsningen motverkar kompetensförsörjningen, kastar kommunala investeringar i sjön och skickar fel signaler till nyanställda. Men reaktionen från regeringen lät inte vänta på sig. Riksdagsledamoten Ludvig Aspling (SD) ifrågasatte Jokkmokks behov av statlig hjälp och hotade med indragna statsbidrag. Något Roland Boman mest suckar åt.
– Ett barnsligt utfall, kan jag tycka. Men han lever i sin värld och vill väl framstå som lite karig, som en Trump-man som kan hota med straff. Men det funkar ju inte så. Norr- och Västerbotten ropar efter arbetskraft, det är ett faktum vi måste förhålla oss till.
Apsling hävdade också att Jokkmokk är fullständigt beroende av statligt stöd. Ett faktum som Roland Boman menar att man skulle kunna åtgärda om Jokkmokk och övriga nordliga län fick behålla mer av det värde som skickas söderut i form av naturtillgångar. I en senare artikel i DN förklarade Aspling att han håller med om att Jokkmokks bidrag till Sverige är stort. Samtidigt poängterade han att frågan om ersättning för naturresurser är en sak och den kommunala budgeten en annan.
Enligt ett räkneexempel i Dagens Nyheter ligger försäljningsvärdet för elproduktionen i Jokkmokks kommun på närmare 13,4 miljarder kronor för 2023. För att minska skillnaderna fördelar staten i sin tur pengar till landets kommuner i form av statsbidrag och inkomstutjämning. 2025 fick Jokkmokk tillbaka 127,9 miljoner kronor. Dessutom beslutade Vattenfall i fjol om en vinstutdelning för hela bolagets verksamhet. Det genererade sju miljarder kronor till statskassan. Även fastighetsskatten från vattenkraften går till staten.
– Alla kommuner i Norrbotten får tillsammans lika mycket som vissa enskilda kommuner i Stockholm. Det är en liten förbannelse, det här att vi skickar resurser söderut som tas upp i statens balansräkning men inte i vår. Och vi har ju ingen möjlighet att stoppa utförseln. Kommunen äger ju inte mer än ett par hektar mark nere vid sjön, säger Roland Boman.
Jag brukar jämföra Sverige med romarriket där alla tillgångar skulle till Rom. Och om provinserna klagade så straffades de.
Han skulle vilja se ett utjämningssystem liknande det i Norge där en större del av den kaka som naturtillgångarna ger, stannar i de kommuner där de utvinns.
– Fick vi en lite större slant skulle vi kunna bygga ett samhälle som är beroende av staten i mindre utsträckning. Men Sverige kör ju den mer Sovjetryska stilen där inga pengar stannar på platsen.
– Jag brukar jämföra Sverige med romarriket där alla tillgångar skulle till Rom. Och om provinserna klagade så straffades de. Så ser det ut idag i Sverige även om straffmetoderna inte är lika handgripliga. I söder finns jordbruket och i norr försörjer de fyra nordligaste länen resten av landet med naturresurser. Stockholm har inget, säger Roland Boman.
Samtidigt poängterar Roland Boman att Jokkmokk inte sitter och väntar på att någon annan ska komma till undsättning. Inom ramen för gymnasiet och vux jobbar man med att utveckla utbildningar kring vattenkraft och distribution och är specifikt riktade mot de behov som finns på platsen. Under hösten har man också inlett ett samarbete med LTU, Luleå Tekniska Universitet, för att tillsammans med dem utveckla möjligheten till fler utbildningar med riksintag.
– Vårt näringsliv är väldigt smalt och många unga flyttar för att plugga i Umeå eller på KTH i Stockholm, utbildningar inom områden som inte finns här. Därför behöver vi skapa utbildningar inom områden som gör det enklare att flytta tillbaka när man blivit mätt på storstaden, säger han.
Mot slutet av intervjun frågar jag Roland om han har någon pressbild att skicka över. Han hänvisar till kommunens hemsida.
– Där finns en där jag har toppeluva. Det är oftast så jag ser ut. Men jag har en kavaj som farsgubben hade på 1950-talet. Den tar jag på mig när jag ska låtsas vara fin.
