1966 hittades ett antal stenyxor i Svanholm utanför Bygdsiljum. Det blev startskottet för arkeologiska utgrävningar i området mellan 1967 och 1969. Eftersom det här skedde precis där Tomas Lindberg och hans familj bodde blev det också startskottet för Tomas intresse för historia.
– Arkeologerna tyckte nog vi mest var i vägen. Vi var ju fem barn i familjen och tyckte det var väldigt spännande, säger Tomas.
Om det hänger ihop med historieintresset eller inte kan vi låta vara osagt. Men det burksamlande som Tomas ägnade sig åt som barn resulterade ändå med tiden i en stor samling som växt sig allt större sedan dess och som 2005 resulterade i burkmuseet Rolig & Rusk i Villvattnet.
– Min pappa hette Rolig som barn och ett par släktled dessförinnan fanns en man som hette Rusk. Soldatnamn båda två och vi tyckte det var fint att kalla museet det, säger Tomas.
Det är fascinerade hur mycket energi man la ner på designen av förpackningar och burkar förr i tiden. Vissa av dem är rena konstverk.
Jag besöker Tomas och hans fru Elisabet i deras mysiga hur i Villvattnet. När de köpte gården 2005 hade boningshuset stått tomt i 40 år men genom varsam renovering och viss modernisering har paret skapat ett hus som inte tappat ett uns av sin ursprungliga charm. I en större bod på gården, lika fint disponerad som boningshuset, ligger museet.
– Samlingen började växa 2005, när vi flyttade hit. På semesterresor runt om i landet besöker vi loppisar och antikhandlare där vi hittar saker. Numer kommer folk även hit med gamla burkar, förpackningar och skyltar som de vill att vi ska ta hand om, säger Tomas.
Det är också enormt roligt att höra de historier som våra besökare ofta berättar när de besöker oss. Föremålen här får många att berätta sin egen historia.
Elisabet Lindberg erkänner att samlandet främst varit Tomas grej. Men även hon gillar äldre saker och att besöka loppisar runt om i landet.
– Jag stickar mycket och säljer en del av det jag gör ute i museet. Och det är roligt att vi kan visa upp allt vi samlat på oss, säger hon.
När man pratar med Tomas är det tydligt att historierna bakom föremålen är lika viktiga som föremålen i sig. Han berättar om en karamellburk från det sena 1920-talets Sundsvall. Mannen som ägde den, stans karamellfabrikör, hade både bil och chaufför, inget av det särskilt vanligt i stan på den tiden. Han ansökte hos landshövdingen om att få siffran ett på sin registreringsskylt. En dispyt uppstod då det visade sig att även landshövdingen var sugen på den där ettan. En strid som landshövdingen vann.
– Det är också enormt roligt att höra de historier som våra besökare ofta berättar när de besöker oss. Föremålen här får många att berätta sin egen historia. Som mannen från Medle som berättade om när den första traktorn med gummihjul köptes i Skellefteå 1946. Sådant tycker jag är väldigt intressant, säger Tomas.
Vi har öppet när vi är hemma men det kan vara en god idé att ringa först.
Att röra sig runt i museets två rum är en resa genom olika skikt av historien. Här finns ölburkar och läskflaskor, pilleraskar, torrvaruförpackningar, leksaker, verktyg, skor, böcker, verktyg och mycket mycket mer. Det är med andra ord ett burkmuseum med så mycket mer än bara burkar. Och allt är prydligt placerat på de hyllor som täcker nästan varje centimeter av väggarna. Det är vackert och mycket svårt att slita sig när man väl börjat vandra mellan rummen.
– Det är fascinerade hur mycket energi man la ner på designen av förpackningar och burkar förr i tiden. Vissa av dem är rena konstverk, säger Tomas.
Trots att Villvattnet ligger en bit från allfarvägarna har man, utöver de svenska besökarna, också fått påhälsning från nyfikna gäster från England, Tyskland, Holland och Australien.
– Förra sommaren hade vi 316 besökare. De flesta kommer såklart på sommaren även om det går att komma på vintern också. Vi har öppet när vi är hemma men det kan vara en god idé att ringa först, säger Elisabet.
