I dag måste jag få plocka fram både pukor och trumpet. För möjligheten att studera. För det där fördelaktiga studielånet som gör det möjligt. För att lära sig nya grejer. Lära sig saker man är både intresserad av och nyfiken på. Och att det går att göra under i princip hela livet, var man än befinner sig. Klart att det vissa gånger passar bättre och vissa sämre, men möjligheten finns oftast den dag öppningen kommer.
Själv seglade jag till Umeå 2007 och läste till journalist. Tio år senare ville jag bredda mig och pluggade till digital strateg i Solna. Däremellan kände jag en nyfikenhet inför programmering så hoppade på en kortare grundutbildning på distans mot IT-högskolan i Göteborg. Och innan allt det här hade jag hunnit med ett år på Medlefors Folkhögskola.
Det här är inget mindre än ett gigantiskt privilegium som jag vill tacka för.
Det här är inget mindre än ett gigantiskt privilegium som jag vill tacka för. Rakt ut i luften vill jag tacka.
Åren som student har inte bara gett massor av nya kunskaper, tankar och perspektiv, utan även vänner. Det är en så härlig känsla att komma till ett ställe där alla är olika men intresserade av samma sak. Där det finns en förväntan och nyfikenhet i luften att lära sig mer. Att prata om hur livet ska se ut efter skolan.
Var man vill jobba, hur man vill plugga vidare eller hur allt nytt man lärt sig ska omsättas i praktiken på sin nuvarande arbetsplats. De allra flesta vet inte riktigt vart alla timmar i skolbänken ska ta en, men under tiden där vill man suga in så mycket som möjligt.
De allra flesta vet inte riktigt vart alla timmar i skolbänken ska ta en, men under tiden där vill man suga in så mycket som möjligt.
Under pauserna promenerar man i gäng till kafeterian, köper en kopp kaffe och inte sällan handlar surret om alla dörrar som plötsligt öppnats. Det finns en framåtanda. Själv har jag påbörjat mina studier under hösten så varje gång löven faller, frosten lägger sig i gräset och luften krispar till sig kommer känslan av nystart och framåtrörelse tillbaka. Det är lite som att vad som helst är möjligt. Lite löjligt kanske men så känns det.
Sen ska jag vara ärlig och säga att det även kan bli helt fel, som med programmeringen. Jag hade någon tanke på att utbilda mig till Internet Of Things-utvecklare (fnissar lite åt det själv så här i efterhand). Det lät liksom ballt (ja ni hör ju) att få vara med och utveckla framtidens uppkopplade prylar men oj vad jag hade lurat mig själv. Tur att jag sansade mig och hoppade på en kortare grundkurs i programmering innan IoT-utbildningen för att testa om det var något för mig.
Ärligt talat var det en kamp från dag ett. Fortfarande gnager det dåliga samvetet mot min kusins man som trodde att han ”skulle hjälpa mig lite” med slutuppgiften, men som i själva verket fick ägna en hel arbetsdag åt att få mig att förstå vad jag skulle göra. Och det gick ändå inte in. Tack och hej!
Det häftiga är att jag är 40 år och fortfarande känner att det finns tid kvar att studera.
I alla fall. Det häftiga är att jag är 40 år och fortfarande känner att det finns tid kvar att studera. Klart att det finns en press utifrån – samhället förändras och kompetensbehovet blir ett annat. Men viljan och nyfikenheten som kommer inifrån har även den möjlighet att tillfredsställas. Studenter som fyllt 55 år är faktiskt en växande grupp vid högskolor och studieförbund.
Svenska Dagbladet skriver till exempel om 75-åriga Lars Hultkvist som siktar på en fil kand. Vid den åldern får man inte studiemedel men det är både häftigt och inspirerande att nyfikenheten och viljan att lära fortfarande finns kvar.
Jag tänker på min egen framtid och hur jag för något år sedan tackade nej till en plats på psykologprogrammet. Idag är jag mer än nöjd och glad över det jobb jag har, men fortfarande finns ett stort intresse för psykologi, och det är en rätt befriande tanke att dörren inte är stängd. Nya regler från 2022 innebär nämligen att man kan studera med studiemedel till och med det år man fyller 60 år.
Kanske söker jag in igen när jag är runt 55? Vem vet? Tack för den möjligheten! Tack rakt ut i luften!
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människors beteende som sitt största intresse.
