Innan det grönskar kan uppmärksamma bilförare se huset uppe på Mullberget från Skelleftehamnsleden. Nu, en bit in i juni, när björkarna fått blad är det dock näst intill omöjligt.
– Det är många som tycker att jag borde ta bort några träd för utsiktens skull, men jag gillar björkarna. De släpper igenom ljus på vinterhalvåret och skuggar skönt på sommaren, berättar Gerhard Norlund som bor i huset tillsammans med sin fru Tatiana.
Gerhard köpte huset 1983, men dess historia startar långt före det. Enligt Gerhard, som fått informationen av den tidigare ägaren, byggdes det av en murare i slutet av 1920-talet.
– Han ska ha jobbat som murare, men även varit idrottsman och tävlat internationellt som jag förstått det. Efter att ha bott i USA och flyttat hem till Skellefteå igen ville han bygga ett hus, liknande de han sett där borta, till sig själv, säger Gerhard.
Att han jobbat som murare är något som syns i husets konstruktion, i allt från naturstenarna som finns inmurade i husknutar och skorstenar till de magnifika öppna spisarna som finns placerade på flera ställen.
– Det är ett skickligt hantverk, verkligen, och många smarta lösningar, säger Tatiana och visar en lucka i öppna spisens botten där de enkelt kan sopa ner den kol som blir över efter eldning.
Inte planerat
Att Gerhard skulle köpa just det här huset var inget han hade planerat. Planen var snarare att hitta ett litet hyreshus som han kunde investera i.
– Jag hade jobbat åt Skega som resemontör i bland annat Iran och stora delar av Europa, och tjänat mig en del pengar. Jag bodde i Ersmark men började titta på att köpa något inne i stan, berättar han.
En dag fick han ett tips om ett hus. Det var i och för sig inget hyreshus, men vännen som tipsat tyckte att de skulle åka och titta.
Det är ett trevligt hus, avskilt men ändå centralt.
– Jag kände direkt att “här vill jag bo”. Det är ett trevligt hus, avskilt men ändå centralt, säger Gerhard.
Köpeskillingen uppgick till 370 000 kronor, vilket enligt Gerhard var ungefär vad det kostade att bygga ett helt nytt hus på den tiden.
Projekt på gång
Gerhards fru, Tatiana, flyttade in för 15 år sedan. Hon fick se huset för första gången en ljus julinatt när de promenerade hem tillsammans från stan.
– Det var som hämtat från en saga, som ett litet slott på bergets topp, berättar hon.
Sedan dess har de renoverat delar av huset i omgångar. Nu senast var det köket som var i behov av förändring, men mycket är sig också likt och paret är noga med att behålla husets charm.
– Det finns alltid projekt på gång, men just den här sommaren ska vi ta det lite lugnt, säger Tatiana.
Vill inte flytta
Huset, som är cirka 230 kvadratmeter stort fördelat på två våningar och källare, står på en 2400 kvadratmeter stor tomt. De har enskilt vatten och avlopp, vilket måste ses som unikt i en så centralt belägen fastighet.
– Ja, det är mycket som är speciellt med det här huset, säger Gerhard när de visar mig runt in- och utvändigt.
Det är mycket som är speciellt med det här huset.
Någon gång i framtiden, när de vill ha ett enklare liv, kan de tänka sig att sälja huset och flytta – men det är ingenting som finns planerat i närtid.
– Jag tror att vi kommer att ha svårt att lämna det här stället, säger Tatiana och ler.