Begreppet ”otrovert” har på senare tid fått spridning. Det är myntat av den amerikanske psykiatern Rami Kaminski, som menar att begreppet omfattar personlighetsdrag som att hellre vilja umgås enskilt med en vän än i grupp, att se sig själv som en utomstående även om man egentligen är inkluderad i gemenskapen – och att det ofta finns hos personer som är kreativa och drivna.
Historiska personer som enligt Kaminski varit otroverta är profiler som konstnären Frida Kahlo, geniet Albert Einstein och författaren George Orwell.
– Vem skulle inte vilja ingå i samma grupp av personer som dessa, säger Louise Lind, psykolog på Mindler, om varför vi gärna tar till oss nya begrepp som menar sig beskriva olika personlighetstyper och försöker identifiera oss utifrån sådana.
Däremot är det inget nytt under solen i begrepp som otrovert, enligt psykologen. Detta fångas redan upp av de så kallade personlighetsdimensionerna som finns i den etablerade Big Five-modellen och som varit rådande sedan mitten av 1900-talet.
– Det är egentligen bara en kombination av redan existerande personlighetsdrag, att man hamnar högt på en skala och lägre på en annan. Hur sällskaplig man är i grupp eller hur mycket man behöver vara för sig själv – det är exempelvis olika nyanser av extraversion, säger hon.
Big Five, eller femfaktormodellen, är i dag den mest vedertagna teorin om personlighet. Den bygger på de fem dimensionerna öppenhet, samvetsgrannhet, extraversion, vänlighet och neuroticism. Alla människor placerar sig någonstans på varje skala, och det är kombinationen som gör oss unika, menar Louise Lind.
– Två personer som hamnar högt inom extraversion kan ändå bete sig olika. En kanske älskar att stå i centrum, medan en annan får energi av att umgås med andra. Samtidigt som även extroverta har dagar då de behöver få energi genom att vara ensamma.
Hon påpekar att personligheten inte är statisk – vi förändras genom livet, påverkas av dagsform och olika livsfaser. Personlighetsdrag beskriver snarare en sannolikhet för att vi beter oss på ett visst sätt i en viss situation.
– Vi ändras under olika livsfaser, drivs av olika saker och mår på olika sätt. Det påverkar hur vi agerar, säger hon.
Trots att Big Five har starkt vetenskapligt stöd, dyker det ständigt upp nya sätt att dela in oss på – som färgmodeller i den så kallade DISC-modellen. Kanske har du och dina kollegor under en workshop på din arbetsplats blivit indelade i blå, grön, gul eller röd personlighet som tillskrivs olika egenskaper. Från den administrativt lagda blå till den mer beslutsamma röda. Varför är det så, att det dyker upp nya etiketter hela tiden?
– Vi har ett stort behov av att förenkla och förstå oss själva och andra, det finns något evolutionärt i behovet av att bedöma andra. Det sparar dessutom kognitiv energi att tänka ’du är en blå personlighet’ istället för att förklara det utifrån de mer komplexa personlighetsdimensionerna, säger Louise Lind och fortsätter:
– På arbetsplatser kan det vara ett sätt att hitta ett gemensamt sätt att prata om olikheter och öka toleransen för att vi är olika. Men om kolleger exempelvis säger ’så reagerar du bara för att du är den här personlighetstypen’, när din reaktion är en rimlig reaktion på något, så kan det ha en negativ inverkan. Vi riskerar att missa nyanserna och glömma att människor fungerar olika i olika situationer.
Att starkt identifiera sig med en viss personlighetstyp kan dessutom bli begränsande för en person, menar Louise Lind. Exempelvis kanske man inte söker upp situationer som man kanske egentligen hade mått bra av att befinna sig i.
– Samtidigt kan det vara skönt att få en förklaring till varför vissa situationer känns jobbiga. Men vi mår bra av att vara flexibla och kunna agera olika i olika situationer, lite av det tar man bort om man tänker att ’nu är jag en viss typ’, säger psykologen.
Personligheten formas av både arv och miljö, allt från relationer och anknytning till närstående, till hur vi behandlas i skolan. Efter att vi passerat 30 blir vår personlighet mer stabil. Men det betyder inte att vi är fast i ett fack för alltid, enligt Louise Lind.
– Man kan förändra nyanser av sin personlighet, särskilt om det är viktigt för en. Det kräver ansträngning, men det går. Är det till exempel så att man skulle vilja bli mer ödmjuk och ligga högre på ’vänlighetsskalan’ så kan man fundera över vilka situationer man kan agera mer empatiskt i.
Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att det inte finns en personlighet som är bättre än en annan, så som det ofta kan verka när olika etiketter och begrepp dyker upp, menar psykologen.
– Vi skulle önska att det fanns mindre stigma kring att vi är olika, och mer förståelse för att vi har olika bakgrund, känslor, humör och sätt att agera. Om fler skulle ha förståelse och acceptans för att vi fungerar olika skulle det bli enklare för många av oss, säger Louise Lind.
Martin Wingren
