Varje söndag återpublicerar vi intressanta intervjuer och reportage som tidigare varit i Megafonentidningen. Den här artikeln publicerades första gången i Megafonentidningen, januari 2013. Trevlig läsning!
HELGLÄSNING Ronnie Andersson har levt rockstjärneliv som snowboardproffs, gått på röda mattan och rest över hela världen.
Här berättar han om livet före och efter olyckan som förändrade allt.
Artikel från 2013-01-23
”Jag vill inte göra någonting annat – jag ska bli snowboardproffs”, sa Ronnie till sina vänner när han var 17 år. Alla skrattade åt honom.
Det gjorde de inte några år senare när grabben från Orrliden flögs jorden runt för att fotograferas och delta i tävlingar.
FASCINERANDE LIVSRESA
Allt började två år tidigare. Ronnie hade sett sin kompis från Ursviken åka bräda och fastnade direkt.
– Jag hyrde två helger. Sedan sålde jag luftgeväret och datorn för att ha råd med en egen, berättar han samtidigt som han tar en tugga av de stuvade makaronerna.
Vi sitter på Nordanågården och äter lunch.
Vi har båda lite bråttom men blir sena – Ronnies fascinerande livsresa är ingenting man avverkar på en kafferast.
– Till en början levde vi i Klutmarksbacken. Vi hängde på låset och var där till stängning, och lite till, varje dag de hade öppet. De andra dagarna var vi i pulkbacken i Skråmträsk och byggde hopp. Det var helt enkelt det enda vi gjorde.
TOG CHANSEN
När första kompisen blev myndig och skaffade körkort var det Gällivare och Tärnaby som gällde, och vid 20 års ålder flyttade Ronnie till Hemsedal.
– Jag utvecklades enormt där och när jag hörde att det arrangerades en snowboardtävling hemma i Skellefteå tog jag chansen.
Det gick utmärkt och förutom prispengar vann han även en inbjudan till en stor bigjumptävling i Östersund. Även där gjorde han succé och slutade på tredje plats.
Kort efter ringde snowboardmärket Burton:
– Jag kommer fortfarande ihåg samtalet när de ringde från kontoret i Österrike och berättade att de ville sponsra mig internationellt.
Ronnie frågade hur mycket rabatt han skulle få på brädorna men han hade missförstått och fick en motfråga: ”Hur mycket vill du ha i lön?”
Levde du rockstjärneliv efter det?
– Ja, på den tiden var det så. Folk åkte mycket snowboard men tränade inte kondition och styrketräning som idag. Det var mer röda mattan och fester. Idag är snowboard en idrottsgren och det har utvecklats till att bli mycket mer proffsigt, och det är bra.
Livet som rockstjärna fick dock ett abrupt slut. I en by utanför Zürich var Ronnie på plats med filmteamet kort innan han skulle fylla 27 år.
– Vi var i Schweiz för att vänta på första snön men den kom aldrig. Däremot fanns det ett stort hopp gjort av konstsnö – i samma konsistens som is. I normala fall hade jag inte hoppat men vi var så taggade på att filma. Jag gjorde tre-fyra testhopp innan allt gick fel.
Ronnie tar en till tugga av de stuvade makaronerna innan han fortsätter.
– Hoppet var 27 meter från uthopp till landning och jag var ungefär 6 meter upp i luften. Jag kom helt fel och tvingades landa i motlut… jag snurrade sedan som en helikopter med benen innan jag stannade, berättar Ronnie och visar med händerna hur benen bröts åt alla möjliga håll.
Resultat: Lårbenet gick av och två tredjedelar av alla muskler i benet blev kraftigt skadade. Dessutom gick kroppspulsådern av.
”FICK ÅTERUPPLIVA MIG”
Åtgärd: Operation i fem timmar.
– Operationen var så lång att kroppen inte orkade med. Jag var borta i cirka 30 sekunder och de fick återuppliva mig, säger Ronnie.
När han vaknade fick han beskedet att det var stor risk att han aldrig mer skulle kunna gå.
– Men det gick jag inte med på. Jag fortsatte att träna och träna.
I tre månader var han sängliggande. Sedan övergick han till rullator i hemmet och sedan använde han kryckor i två år. Fortfarande med kronisk värk.
– Jag haltade runt precis som Zeb Macahan.
SITTER I RYGGMÄRGEN
Vändningen kom när Skellefteåläkaren Niklas Werkmäster la fram en teori om vad felet kunde vara. Han lämnade inga garantier på att det skulle fungera – men det skulle åtminstone inte kunna bli sämre.
– Ett år senare mådde jag hur bra som helst. Lite nedsatt styrka i höger ben, men det är allt. Jag har full känsel och rörlighet, säger Ronnie och det lyser ur ögonen då han berättar om första gången han åkte snowboard igen:
– Jag gjorde till och med ett par avancerade trick första dagen. Allt sitter i ryggmärgen.
”SKÄMS NÄR JAG BERÄTTA DET”
Men det tog inte lång tid innan Ronnie åter låg på intensiven.
– Vi byggde ett hopp på en parkering på Hedensbyn och hoppade över tre lastbilar genom att tolka efter en skoter. Allt gick bra första dagen men under natten hade det fryst på och jag missbedömde farten totalt och hoppade dubbelt så långt som det var tänkt.
Resultat: Bäckenet av på två ställen. Punkterad lunga och en blödande lever.
Åtgärd: Intensivvårdsavdelningen i fyra dagar innan läget var relativt stabilt.
Hur kan du utsätta dig själv för en sådan sak igen?
– Jag skäms lite när jag berättar det. Många tycker att jag borde ha omvärderat livet efter första olyckan men jag gjorde inte det. Jag har alltid varit ”går det så går det”. Men det är egoistiskt att låta alla andra vara oroliga.
Tio veckor efter andra olyckan var Ronnie återställd igen men tänker inte göra liknande hopp.
– Jag har haft löjligt tur två gånger. Jag åker fortfarande snowboard men tänker efter en extra gång innan jag hoppar på konstiga ställen.
Varje söndag från och med nu återpublicerar vi intressanta intervjuer och reportage som tidigare varit i Megafonentidningen. Det här var en artikel som publicerades första gången i Megafonentidningen januari 2013.
