– Jag tycker inte du ska sluta. Du kan väl stanna kvar här hos oss!
När Marie Larsson rör sig genom fikarummet där en handfull busschaufförer äter middag inför kvällens pass, är det tydligt att avståndet mellan vd:n och medarbetarna inte är särskilt stort. Det slängs käft, skojas och pratas.
– Att bygga gemenskap och en gemensam värdegrund har varit enormt viktigt för mig. Numera har vi chefer som följer upp och leder arbetet nära våra medarbetare och resenärer, det har gett en väldigt stor effekt. Genom att driva vår egen förarutbildning och vidareutbildning har vi skapat stolthet och samhörighet. En så enkel sak som gemensamt fredagsfika har också bidragit mycket. Allt det här har lett till en väldigt låg personalomsättning, säger Marie Larsson.
Människor stannar kvar på Skelleftebuss. Det är ett väldigt fint kvitto på vårt arbete.
När Marie Larsson tillträdde posten som vd efter nyår 2020 var Skelleftebuss ett ganska oroligt bolag. Stora förändringar var beslutade men ännu inte genomförda, personalomsättningen var hög och arbetsmiljön lämnade en del övrigt att önska. Kollektivtrafiken i Skellefteå skulle göras om med två stora trafikomläggningar som omfattade såväl den inomkommunala regiontrafiken som stadstrafiken och skoltrafiken. Inför start saknades 30 förare vilket innebar ett intensivt rekryteringsarbete samtidigt som bolaget lämnat den gamla depån och flyttat till Östra Navet.
– Det var väldigt mycket nytt på en gång. Ofta glömmer man att en organisation som Skelleftebuss innebär otroligt mycket logistik. Det är inte bara bussar som ska köras. Det handlar också om städning, tvätt, service och underhåll på daglig basis. Dessutom ska organisationen hantera trafikledning, trafikplanering, förebyggande arbete och allt som har med verkstadsfunktionerna att göra, säger Marie Larsson och fortsätter
– Efter den stora trafikomläggningen reagerade dessutom många invånare. Det är helt naturligt när man lägger om ett system. Bussar har en symbolisk betydelse och en sån här förändring innebär att vissa upplever en försämring när bussen inte går där den alltid gått. Samtidigt gjorde det tillgängligheten större för fler, säger hon.
När Megafonen besöker Skelleftebuss är klockan närmare fem och det är relativt lugnt i depån. Marie Larsson rör sig vant mellan de olika hallarna och lokalerna på området, pratar med de få medarbetare som är på plats och berättar hur flödena fungerar i de olika momenten som en arbetsdag innebär.
– Det tar några cykler att lära sig allt, hur olika årstider påverkar trafiken och bussarna. Det tar ett par år att helt sätta sig in i allt.
Men Marie Larsson fick inte direkt tid att i lugn och ro sätta sig in i saker. Efter en månad på nya jobbet slog pandemin till och som en följd av det sjönk resandet med mer än 30 procent.
– Jag befann mig i Singapore när pandemin tog fart. Där var det tydligt vilken beredskap man hade för den här typen av utbrott. Man var så långt före oss, insåg jag när jag landade på Arlanda. Men det fick mig att direkt gå upp i stabsläge på Skelleftebuss och vi var faktiskt först inom den svenska lokaltrafiken med att bygga om bussarna så man kunde betala utanför och ändå säga hej till chauffören för att sedan gå på bak i bussen. För att skapa trygghet införde vi också synliga städteam och utrustade förarna med kit för att minska smittspridningen, berättar Marie och fortsätter
– Det krävdes mycket arbete för att kunna fortsätta leverera trafik varje dag till de människor med samhällsviktiga jobb som inte kunde jobba hemifrån.
Det är en bra tid att släppa in någon ny. Det har varit intensiva år där vi jobbat hårt och jag alltid varit tillgänglig. Det ska bli skönt att finnas mer för min familj och vänner, få träna, resa och läsa mer.
För Marie Larsson handlar kollektivtrafik om så mycket mer än bara busstrafik. Hennes drivkraft är att utveckla hela systemet för persontransporter till ett mer sammanhängande synsätt kring det som kallas mobilitet.
– För mig handlar det inte bara om bussar, utan om hur gång, cykel, bussar och personbilar kan fungera tillsammans — och på sikt även tåg och mikromobilitet. När vi ser mobiliteten som ett gemensamt system kan vi använda våra resurser klokare, skapa bättre tillgänglighet och samtidigt ge mer plats åt grönytor, mötesplatser och levande miljöer, säger hon och tillägger
– Det är en utveckling som inte bara kan bidra till effektivare transporter, utan också till renare luft, mindre buller och en mer attraktiv kommun att leva och röra sig i.
Just det här med att vikten av ett gemensamt system för hur vi transporterar oss blev extra tydligt när Northvolt etablerades och många nya invånare intog stan på kort tid. Pandemins nedgång i resandet avlöstes av en snabb uppgång som återigen ändrade förutsättningarna för bolaget. Skelleftebuss jobbade nära Northvolt och kommunen i frågan om transporter och det stod tidigt klart att kollektivtrafiken spelade en lika avgörande roll som bostäder.
– Om alla nya medarbetare på Northvolt hade haft egen bil hade vi drabbats av en trafikkollaps. Det hade inte gått. Vi var tvungna att hitta incitament för att åka kollektivt genom att ha busslinjer och hållplatser på rätt ställen.
De två stora trafikomläggingar som skett tidigare var i det här läget en nyckel till framgång. Den gjorde det möjligt att skala upp verksamheten utan att det påverkade människors vardag. Och när Northvolt gick i konkurs gick det även att skala ner verksamheten.
– Genom allt detta har det blivit tydligt hur viktigt det är att successivt stärka olika funktioner och kompetenser inom Skellefteå buss. För att möta både dagens och framtidens krav behöver kollektivtrafiken vara robust, tillgänglig och långsiktigt hållbar. Det arbetet har varit viktigt under mina år, och det kommer att fortsätta vara viktigt framåt, säger Marie Larsson.
Det är först runt nyår som Marie Larsson kommer att kliva av vd-posten och gå i pension. Men det handlar egentligen inte om att hon är trött på jobbet utan att det är dags att lämna stafettpinnen vidare till nya krafter med nya ögon och visioner.
– Jag är för utveckling och har inga problem med att släppa taget. Och det är rätt läge att släppa in någon ny som kan ta bolaget vidare i den utveckling som inletts.
För mig handlar det inte bara om bussar, utan om hur gång, cykel, bussar och personbilar kan fungera tillsammans — och på sikt även tåg och mikromobilitet.
Att det är rätt läge handlar om det faktum att Skellefteå kommun förändrar sin organisation för att kollektivtrafiken ska kunna utvecklas ytterligare. Från den 1 januari 2027 blir både den inomkommunala regiontrafiken och stadstrafiken direkttilldelad till Skellefteå buss. Ett nytt avtal håller på att tas fram, med nya samarbetsformer och en ersättningsnivå som ska vara mer marknadsmässig. Det skapar viktiga förutsättningar för bolagets fortsatta utveckling och möjlighet att optimera trafiken på nya sätt.
– Det är en bra tid att släppa in någon ny. Det har varit intensiva år där vi jobbat hårt och jag alltid varit tillgänglig. Det ska bli skönt att finnas mer för min familj och vänner, få träna, resa och läsa mer. Och vem vet, dyker det upp något intressant uppdrag i mindre skala så är jag inte främmande för det heller. Men att få styra min egen tid är något jag längtar efter, säger Marie Larsson.
Jag frågar vad hon känner att hon är mest stolt över att ha åstadkommit under sina sju år i bolaget. Och svaret kommer snabbt.
– Att vi tillsammans lyckats skapa en robust kollektivtrafik med mer kvalitet i processerna. Att vi satt kollektivtrafiken på kartan och fått till en bra arbetsmiljö med låg föraromsättning. Människor stannar kvar på Skelleftebuss. Det är ett väldigt fint kvitto på vårt arbete, säger Maria Larsson.
