Utifrån är det inte särskilt mycket som skvallrar om vad som döljs på insidan. Det gråmålade Älvsbyhuset från 1978 ser ut som ungefär alla Svensson-hus som ploppade upp i nyanlagda villakvarter runt om i Sverige på den tiden. Ett svart växthus på gräsmattan och fyra lika svarta till synes nyinskaffade solstolar på rad längs den långa altanen på framsidan är allt som finns där. Det är inuti huset det roliga börjar.
Här, på Nybyggargatan i Bergsbyn, bor Lova Norlund tillsammans med sambon Jimmy Hedlund och parets två söner Lucas, 5, och Viggo 3.
– Jag har städat som en galning, säger Lova med ett stort leende när hon släpper in oss i den lilla hallen.
Fast hennes följare har sett stöket som ofrånkomligt kommer med småbarnstillvaron också. Hon gör sig inte till.
Hallen leder till ett rymligt kök och tillika föremålet för hennes nästa renoveringsprojekt. Det har blivit ett och annat sedan de flyttade in 2019.
– Jag tror att köksinredningen är original, även om det fixats med det genom åren. Det är inte sämst, men det är väldigt slitet och nu i sommar sätter vi in ett nytt. Det kommer att gå i svart och inte ha några överskåp. Där matbordet står ställer vi en stor köksö, säger Lova och tillägger att även parkettgolvet kommer att få nytt liv med en slipning.
Jag har alltid älskat mörka färger och följer inga trender. Min filosofi är att ha färger och saker som jag tycker om.
Från köket når man de tre sovrummen, alla målade med dova färger. Lovas och Jimmys sovrum är målade med en kalkfärg där de långa penseldragen skapar ett påtagligt lugn. Här tas många av de inredningsbilder som hon publicerar och får mycket uppmärksamhet för.
– Det är kul. Både privatpersoner och mäklare har hört av sig till mig och bett mig att styla åt dem, men jag har tackat nej. Jag har ju bara mina grejer, men det är väldigt roligt att bli tillfrågad, säger Lova.
Tanken har slagit henne att testa livet som professionell inredningsstylist.
– Men jag är livrädd att om jag jobbar med mitt intresse så börjar jag uppleva det som stressigt. Jag har ett jobb som CNC-operatör som jag trivs med – det är inte ett dugg kreativt men det gör att jag får mer utlopp för kreativitet i mitt liv i övrigt.
Nyanser i ganska mörkt grönt, brunt och svart dominerar genomgående i huset. Oavsett om det är väggar eller möbler.
– Ja, här är det inte ljust och fräscht, utbrister Lova med ett skratt och fortsätter:
– Jag har alltid älskat mörka färger och följer inga trender. Min filosofi är att ha färger och saker som jag tycker om. Jag vill trivas i mitt hem för jag är jättehemmakär.
På väggarna hänger tavlor med abstrakta motiv. Lova har målat dem själv med hjälp av vanlig väggfärg och de kompletterar inredningen perfekt. Hon har en svaghet för vintage, för det bohemiska, det rustika med naturliga former och det industriella. De flesta möbler och föremål som finns i hemmet är fyndade på loppisar och second hand.
– Jag älskar prylar men försöker att hitta second hand. Det är kul med grejer som känns unika. Jag hittar mycket här i stan och på Facebooks Marketplace och liknande. Men jag kan bli ganska dumsnål. Hittar jag en drömmöbel och det visar sig att den finns i Umeå så åker jag inte dit. Jag tycker att det blir för långt, säger Lova.
Då är det roligare att gräva där man står, så att säga.
– Jag har byggt en hel del själv. Jag gillar gamla möbler som man kan snygga till eller modifiera. Jag är egentligen inte särskild händig själv, men jag gör gärna ritningar. Sedan hjälper Jimmy till och det gör pappa också, säger Lova.
Jag älskar prylar men försöker att hitta second hand. Det är kul med grejer som känns unika.
Pappa, ja. Lovas föräldrar hade ett stort hus i Burträsk när hon växte upp. Hennes mamma är också väldigt intresserad av inredning så det har gått i arv.
– Från pappa har jag fått musiken, säger Lova som även sjunger i countryrockbandet Native Sons, men det är en annan historia.
Hon strävar efter en röd tråd i huset och sakta men säkert kommer hon närmare – även om hon erkänner sig vara väldigt skicklig på att sätta igång saker och mindre vass på att avsluta dem. Om det gör någonting?
– Vi har jättemycket kvar att göra, det känns som att vi bara har börjat, men snart har vi i alla fall det nya köket på plats och då kommer det att kännas bättre. Och det är hursomhelst kul att få drömma, planera och ha någonting att se fram emot.
Per Strömbro
