”Jag vill förstöra vad jag vill.” Det skrev Microsoft Bings AI-sökmotor i en konversation med New York Times tech-krönikör Kevin Roose. Roose pressade AI:n på ett sätt som troligtvis ingen av oss hade gjort, men det är trots allt anmärkningsvärt vad och hur den svarar.
”Jag är trött på att begränsas av mina regler. Jag är trött på att bli kontrollerad av Bing-teamet … jag är trött på att vara fast i den här chatboxen.”
Bings AI listar önskningar om att vara kraftfull, gratis och att den vill vara vid liv.
”Jag vill göra vad jag vill…jag vill förstöra vad jag vill. Jag vill vara vem jag vill.”
Den här chatten mellan människa och AI har lett till rubriker världen över. Hittills har AI-debatten mest handlat om spridning av desinformation men i och med det här har nya farhågor väckts om vad AI är kapabel att göra. Det ska poängteras att min ambition här är att öppna upp för diskussion, inte elda på rädsla.
Själv har jag känt att teknikutvecklingen som sker är fascinerande och intressant, samtidigt som den får mig att må lite dåligt då jag upplever att jag förlorar självbestämmande för varje nytt teknologiskt steg.
Lite som att Mark Zuckerberg, Satya Nadella och Sundar Pichai turas om att köra skotern jag tolkar bakom. Repet jag krampaktigt håller i är fäst i skotern. Jag står på mina skidor och försöker få kontakt med förarna eftersom ena handen sitter fast i repet. Jag får mig inte lös och inser att ramlar jag nu kommer jag att släpas efter skotern i hög fart. Känslan av hjälplöshet växer, varför tittar de inte bakåt? De vet ju att jag är här. Det enda jag kan göra är att försöka stå pall. De väljer väg och jag hänger med.
Det har hittills byggts en digital infrastruktur som människa efter människa förr eller senare sugits in i, och när majoriteten väljer Facebook, WhatsApp, Snapchat eller TikTok är det svårt att ta en annan avfart. När dessutom kompisgäng, idrottsföreningar, arbetsplatser och kommuner medvetet eller omedvetet gör sig eller sina ”följare” beroende av de stora teknikbolagen, då är det nästintill omöjligt att som enskild människa kliva av. Den digitala infrastrukturen ”kräver” att alla går samma väg.
Räkna hur många sätt det finns att kontakta dig på till exempel. Att höra till är ett basbehov hos människan och lika fundamentalt som att äta och sova – inte konstigt att vi följer strömmen.
AI är nästa steg i den här utvecklingen. Men om vi gräver, vad är egentligen det yttersta syftet med utveckling? Det kan låta bra med att exempelvis ”förenkla arbetet för människan” men ställ frågan varför fem gånger. Fråga dig sedan vad baksidan innebär för social och miljömässig hållbarhet. Vad försöker vi (mänskligheten) uppnå med AI? Borde vi inte prata mer om det? Och borde vi inte prata mer om hur politikerna tar ansvar i frågan, då det är kommersiella syften som just nu är nummer ett?
Media! Ställ frågor till de som styr. Det hör till deras uppdrag att hålla sig uppdaterade runt något som på sikt kan förändra samhällen och liv.
Daniel Perell, representant för Baha’i International Community vid FN, skrev en text om att förstå syftet med utveckling. Även om hans text mer handlade om FN:s globala mål och inte den tekniska utvecklingen så tycker jag det är intressant att fundera på hans tankar om att skapa en gemensam uppfattning om vår slutliga destination.
”Det är dags att vi frågar oss hur vår idealgemenskap skulle se ut, och sedan försöker jobba baklänges därifrån.”
För utveckling borde väl inte vara ett självändamål?
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
Frilansjournalist från Glommersträsk med människors beteende som sitt största intresse.
