SKELLEFTEÅ Nisses dryckestips, här på megafonen, varje fredag.
Sommaren är på intågande med stora steg och med den även en underbar tid med picknick, grillning och sköna kvällar på soldränkta altaner diverse uteserveringar.
Många är väl vi som dessutom gjort vår första bekantskap med alkohol via det rosa alternativet som finns att tillgå i vinets förunderliga och fantastiska värld. Det är dock ganska naturligt att valet faller på rosévin med tanke på att det ofta är billigt, inte speciellt kraftigt och i stort sett helt utan strävhet, dessutom bör det drickas kallt vilket gör det hela rätt harmlöst och välsmakande.
Hur gör man rosé då?
Det finns en del olika varianter på hur man tillverkar rosé men den vanligaste varianten kallas maceration och går till på följande sätt:
Till en början gör man på precis samma sätt som när man tillverkar rött vin vilket även innefattar att det är blå druvor som används till tillverkningen. När skörden är plockad och kommer in till vineriet börjar man med att avstjälka druvorna och därefter krossas dem för att få fram druvmusten som såklart är själva grundpelaren till vinet.
I nästa steg av processen låter man druvskalen ligga kvar i musten som bildats genom pressningen, färgämnena sitter nämligen i skalen och det är denna man vill komma åt. I rosévinets fall sker denna kontakt enbart under några timmar bara till musten har fått den kulör vinmakaren är ute efter.
Efter macereringen tappas musten i de flesta fall över till ståltankar där alkoholjäsningen fortsätter utan druvskal i allt mellan 10 till 30 dagar, det i kombination med att man jäser rosé vid relativt låg temperatur ofta under 20 °C gör att man får fram den bäriga frukten från druvorna som för det mesta personifierar rosévinet. Ibland jäses och framförallt lagras dock rosévin på ekfat vilket gör att vissa vanilj- samt rostade toner kan finnas i vissa viner.
Eftersom vinet jäses med så liten kontakt med skalet innebär det även att man inte hinner urlaka några tanniner ur skalen vilket gör att vinets struktur blir mer likt det vita vinet trots att man tillverkat det på blå druvor. Dock kan man framförallt i näsan känna att vinet är tillverkat på blåa druvor eftersom det ofta finns en tydlig bärighet i doften.
En annan faktor som gör rosévinet lättsamt är att det även genomgår även en så kallad malolaktisk jäsning, vilket innebär bland annat att äppelsyran omvandlas till den mjukare mjölksyran. Vill man ha ett friskare vin minskar man denna process eller utesluter den helt.
En annan variant är att blanda rött och vitt vin, detta är dock inte tillåtet inom EU (Champagne är dock undantaget). Metoden används dock en del i den nya vinvärlden Chile, Sydafrika, Australien osv. Saignée och Blush wine är två andra typer av tillverkning som används, dock inte i så stor utsträckning.
Detta var allt för denna gång, nästa vecka kollar vi in lite olika typer av rosévin och även vad de passar till.
/NH
