Det sägs att de flesta kan skriva en roman – det är när uppföljaren ska skrivas som prestationsångesten och skrivkrampen slår till. Linnéa Wikman verkar dock vara undantaget som bekräftar regeln. Att skriva Ovum var nämligen en glädje från början till slut utan någon tillstymmelse till skrivkramp.
– Berättelsen kom bara till mig allt eftersom. Det gick otroligt lätt och var så roligt. Att stommen till berättelsen var en redan skriven novell kan ha bidragit. Jag hade ju något att utgå ifrån, säger Linnéa.
Jag har ett tredje manus färdigt och skriver just nu på ett fjärde. Jag drivs av lusten till skrivandet och berättandet vilket drar ner pressen lite.
Ovum släpps på förlaget Swedish Zombie under första halvan av september och romanens grundtema beskriver Linnéa som en obearbetad förlust där läsaren förstår betydligt mer om situationens allvar än huvudpersonen själv. Historien utgår från Cecilia som efter ett trauma inte tål något annat än råa ägg. När hon en morgon vaknar till den fasansfulla upptäckten att hon ruvar ägg inuti sin hals förstår hon att hon är en del av något större. Hennes vän Ina, som fungerar som romanens voice of reason, försöker alltmer förtvivlat hjälpa Cecilia som dras längre och längre in i sin egen isolerade värld.
– Det är en väldigt sorglig berättelse som kan läsas på två sätt. Är det övernaturliga krafter som helt enkelt tar en människa i besittning eller är det ett porträtt av en människa i psykos? Det är upp till läsaren att avgöra, säger Linnéa.
Skräckgenren består av en rad subgenres där Linnéa fastnat lite extra för det som kallas body horror och kan beskrivas som groteska och psykologiskt obehagliga förändringar av den mänskliga kroppen. Tänk lemlästningar, knäppa sjukdomar och mutationer och du är på rätt väg.
– Jag gillar det äckliga och groteska men vet samtidigt att det inte är för alla. Bärarn var mer allmängiltig medan Ovum kanske inte tilltalar en riktigt lika bred publik, säger Linnéa och fortsätter
– Samtidigt är jag otroligt nöjd med Ovum. Jag märker att jag utvecklats som författare och att berättelsen har ett annat djup än i Bärarn.
Är det övernaturliga krafter som helt enkelt tar en människa i besittning eller är det ett porträtt av en människa i psykos? Det är upp till läsaren att avgöra.
När man intervjuar författare vars böcker står i begrepp att lanseras brukar den naturliga följdfrågan vara hur mycket återhämtning författaren behöver innan nästa projekt påbörjas. Men Linnéa tycks inte behöva någon återhämtning.
– Jag har ett tredje manus färdigt och skriver just nu på ett fjärde. Jag drivs av lusten till skrivandet och berättandet vilket drar ner pressen lite. Jag tror jag alltid kommer att skriva skräck. Det är en bred genre men många subgenres. Det finns mycket att göra på temat.
