Det faller ett lätt regn denna onsdag i slutet av september och området med de fina gamla byggnaderna är höljt i en grå ridå. Det har gått några veckor sedan styrelsen för stiftelsen Luleå stifts Stiftsgård meddelade att hotell- och konferensverksamheten på Stiftsgården läggs ned vid årsskiftet.
Beslutet omfattar all nuvarande verksamhet, även restaurangen till exempel, vilket alla besökare inte insett.
– Vadå, slutar ni med restaurangen också? Men vandrarhemmet finns väl kvar? Det är jättemånga som inte förstått vad som kommer att hända, berättar Anna Lindqvist som är tillförordnad föreståndare här.
Med nedläggningen kommer hon och de andra i personalen att måsta gå. Det är nio personer i dag, till skillnad från de dryga 20 personer som jobbade på Stiftsgården före pandemin. De som är kvar fick varselbeskedet i mitten på augusti.
Hur tar ni det? undrar jag, och medarbetarna som är här sitter tysta en stund. De har blickarna vända nedåt.
– Många har varit här länge. En del i åtta-tio år, säger Jens Lindqvist innan Åsa Nyström tar vid.
– Det känns jättetråkigt att det blir så här. Och att det är någon annan som tar beslutet åt en, det är inte så att man själv kommit på att man vill göra någonting annat. Det och att man stänger ned allt när gården är så fin.
Svårt få bärighet
Anledningen stavas ekonomi. Verksamheten har länge varit ansträngd och Anna säger att vilka åtgärder som än skulle ha satts in, skulle ha satts in för länge sen. Personalen har svårt att spekulera i vilka.
De har fortfarande beläggning, gruppen behöver till och med neka vissa förfrågningar eftersom de är så få, men i slutändan går det inte ihop.
– Det är enorma driftskostnader här; med uppvärmning, underhåll och renoveringar. Och personal är också dyrt, säger Anna.
– Jag tänker också att det tidigare funnits personer som gett donationer till Stiftsgården men det är som borta i dag, tillägger Åsa.
Anna berättar att de samtidigt fått klara sig utan bidrag de senaste två åren och allt sammantaget innebär att det är stopp nu. En del av personalen får gå vid årsskiftet och andra i början av 2025.
Blir någonting annat
Men lokalerna lämnas inte oanvända. Hotell- och konferensverksamheten läggs ned men fastigheten förblir i samma ägo och ytorna kommer att hyras ut till Skellefteå pastorat, där Ulrika Markgren är kyrkoherde.
– Vår utgångspunkt är att detta ska fortsätta vara en mötesplats. En plats dit man kan komma oavsett tro och oavsett bakgrund, säger hon.
På området ska man dels inrätta en diakonal funktion med arbetsnamnet “Stödpunkten”, öppen för alla och där personer erbjuds samtalsstöd, ekonomisk rådgivning och hjälp, och dels vill man göra Stiftsgården till en gemensam knutpunkt för de olika församlingarna i Skellefteå pastorat.
– Vi är en ganska stor organisation. Vi har fem församlingar och vill att Stiftsgården ska få bli ett vardagsrum och ett nav för dem, säger Ulrika.
Till exempel ska läger för konfirmander kunna förläggas här, eller kyrkoråd. Den tidigare Isboden ska bli en mötesplats för ungdomar och så småningom kan det inrättas ett hantverkscentrum på området, med mera. Pastoratet har tecknat ett tioårigt hyresavtal.
– Vi vill fylla området med liv och människor, säger Ulrika.
Tar vara på tiden
Fram till dess tänker Anna och de andra göra det bästa av tiden som är kvar, och välkomnar besökare att göra det med. Dagens verksamhet fortsätter hålla öppet fram till årsskiftet och personalen vill sluta med flaggan i topp.
– Vi har funderat på att hitta på någonting kul. Vi har inte satt något datum men det kan hända att vi kör någon typ av drive med Isbodens räkmackor, som var så populära.
