Solen har börjat sänka sig över Skellefteälven. Vattnet krusar och det plaskar kraftigt från stora fiskar som trycker just under ytan.
Här, vid Mobackendammen, tar det stopp för de fiskar som lämnat havet för att simma uppströms i älven. Resultatet blir stora ansamlingar av lax och öring.
– Om du står på dammen en solig dag och kollar ner då ser du att det är något grymt med lax, helt tjockt, säger ordningsvakten Jens Sjåfjäll.
Det är just det som är anledningen till vårt möte den här kvällen. Kerstin Brännström som är ordförande i Lejonströms fiskevårdsområde säger att hon ofta blir uppringd från allmänheten den här tiden på året.
– Då är det att de ser hur någon står och bara håvar in fisk, innan de bär upp och gömmer fångsten i skogen. Då svarar jag att de ska ringa polisen, säger hon.
Ryckfiske är en metod där man kastar ut stora krokar för att de ska fastna utvändigt på fiskens kropp. Det används alltså inget bete och är inte beroende av att fisken själv nappar.
Det riskerar att skada en hel del fisk utan att man får upp dem
Vanligtvis är sannolikheten att fånga någonting på det här sättet inte särskilt stor. Men här vid dammen där vattnet är fullt med fisk är det en helt annan sak.
Ryckfiske är en förbjuden fiskemetod sedan många år, berättar Martin Rydgren som är utredare för fiskereglering vid Havs- och vattenmyndigheten.
– Den är olämplig av flera anledningar. Framför allt för att det riskerar att skada en hel del fisk utan att man får upp dem, säger han.
Vid Skellefteälvens kant visar Kerstin Brännström bilder av fiskar som skadats av ryckfiske. Stora köttbitar är bortslitna från kroppen där krokarna fått fäste. De öppna såren får lätt svampangrepp.
– Det är djurplågeri, säger Kerstin Brännström med eftertryck.
– Utöver det reagerar sportfiskare som håller sig till reglementet väldigt kraftigt. De kastar ut för att fiskar ska lockas att ta betet, och så ser de hur folk bara står och rycker fast fisk. Många som ringer mig är i affekt och verkligt irriterade.
Det är krav på fiskekort i älven. Närmast Mobackendammen är det dessutom totalt fiskeförbud 350 meter nedströms om dammen och 50 meter uppströms.
Tillsynen av fisket sköts på ideell basis av Lejonströms FVO. Det innebär att de har personer ute kvällstid längs älven för att informera, kolla fiskekort och upptäcka regelbrott.
De sprang iväg som yra höns och gömde sig i grillkåtan när jag kom.
Utöver de frivilliga krafterna lägger de också pengar på att hyra in Jens Sjåfjäll som är professionell ordningsvakt. Han minns en gång när han kom på två personer på bar gärning vid Mobackenbadet.
– De sprang iväg som yra höns och gömde sig i grillkåtan när jag kom. I skenet från billjusen såg jag ett fiskespö med stora ryckfiskekrokar lutat mot ett träd. Jag frågade vems det var, men de visste såklart inte. Då sa jag bara “bra, då tar jag rätt på det här” men då började de skruva på sig, skrattar han.
Eftersom ryckfisket framför allt sker nattetid i det fördolda är det svårt att säga hur många som ägnar sig åt det.En del i utmaningen är att få iakttagelser når polisen. Många vet inte var man ska vända sig och ringer till Kerstin Brännström om man ser något misstänksamt.
Men om det är ett pågående brott är det 112 som gäller, berättar områdespolis Johan Stenlund.
– En del känner motståndskraft till att ringa 112, så de ringer 114 14 (polisens växelnummer) istället. Men då riskerar man istället att hamna i en lång telefonkö som i värsta fall är uppåt en timme, säger han.
Johan förklarar deras utmaningar att upptäcka ryckfiskare. De patrullerar vid älven så ofta de kan, men måste hålla sig nära bilen utifall att det skulle inkomma mer akuta larm.
Därmed riskerar de att inte se någon som eventuellt gömmer sig nere i slänterna mot älvstranden.
– Men om alla som såg något ringde 112 så skapas åtminstone en händelserapport på kommunikationscentralen, och det loggas. Blir det tillräckligt många så ser vi också att det finns en problematik, säger Johan Stenlund.
