Det är mycket att tänka på när en stad planeras, inte bara det rent estetiska. Hur byggs husen för att vara så klimatsmarta som möjligt? Passar husen in i områdets karaktär? Hur ser planerna ut för trafiken i området? Vilka utomhusmiljöer finns och hur ska de upplevas? Hur ska dagvattnet rinna undan och renas?
För kommunarkitekten Harriet Wistemar är frågorna ständigt återkommande när hon och hennes anställda på avdelningen för fysisk planering arbetar fram detalj- och översiktsplaner.
– Vad som gör att något blir bra och trivsamt handlar om en helhet. Vi pratar mycket nu om hur vi ska förtäta staden, hur vi kan göra det varsamt.
Årsringar
Den som strosar genom Skellefteå kan uppleva byggnader från olika tider, gamla träbyggnader från sekelskiftet, tegelhus från 50-talet eller nybyggda lägenhetshus som precis fått sina första hyresgäster.
Arkitektur ska visa på tidsandan från olika epoker, menar Harriet.
– Som årsringarna på ett träd, det ska man ha i en stad. Det ska synas att det finns en blandning med olika sorters byggnader.
Ett passande exempel på hur olika tider och former blandas är campusområdet söder om älven. Byggnaderna mot E4 är från 80-talet, med runda former i ett postmodernistiskt stuk. Tjugo år senare tillkom forumsalen och campushallen, den sistnämnda byggd i trä.
2009 byggdes studentföreningen STOCKs tillhåll, ett mörkt litet trähus på den västra sidan av campus. Det karaktäristiska huset var ett internationellt samarbete och är byggt efter japanska ritningar – och är jordbävningssäkrat, berättar Harriet.
Intill det östasiatiska huset planeras nu stora huskroppar för studentbostäder. Skisserna visar att husen kommer ha rundade hörn, som på sätt och vis hänger ihop med de runda formerna i de äldre husen. Samtidigt råder det inga tvivel om att de kommer att sticka ut i miljön, vilket fungerar bra på ett campus, menar Harriet.
– Det är kul att våga testa något lite annorlunda, jag tycker att det hör hemma på ett campus. Det får vara lite spejsigt.
Även om byggnaderna spretar åt olika håll med sina uttryck, behöver man ändå tänka på att hålla ihop området, säger hon.
– Det kan man göra på olika sätt, som ett gaturum till exempel.
En hållbar stad
Skellefteå växer just nu i en takt som ställer höga krav på stadsplaneringen. Alla frågor om gestaltning blir ännu viktigare, menar Harriet.
– Så att vi inte går bort oss, vi måste se till att vi växer på ett bra och hållbart sätt.
Begreppet hållbarhet är något hon ofta återkommer till, och det finns flera dimensioner av hållbarhet som måste beaktas. Skellefteå ska planeras utifrån ett klimatperspektiv, som att låta grönytor ta upp och rena regnvatten eller plantera träd i stadsmiljön för att erbjuda svalka när temperaturen stiger.
Nya hus kan byggas av vilket material som helst, så länge det görs med hållbarhet som utgångspunkt. I Skellefteå kommun byggs mycket i trä.
– Det bästa är om man kan förädla materialet på plats och minska transporterna. Vi har trä så vi kan bygga i trä, och i Skåne bygger man i tegel för att man har det. Hållbarhet och klimatfrågan är båda jätteviktiga och ska genomsyra allt.
Men att bygga hållbart ska också ses ur ett socialt perspektiv där tanken är att en mix av människor ska leva, trivas och känna sig trygga i kommunen.
– Du kan inte bara bygga hus med ettor och tvåor, det måste finnas större bostäder också så både äldre och yngre kan bo där. Vi vill ha en bra blandning, det handlar om integrering, förklarar Harriet.
Sedan handlar det också om att göra så olika områden blir sammanhängande rent utseendemässigt, men det behöver inte betyda att alla hus ska se likadana ut.
För den enskilda bostadsägaren som ska ta sig an en renovering, kan det rent krasst finnas finansiella skäl till att hålla sig inom vissa ramar och bevara bostadens, och områdets, prägel.
– Det stärker värdet. Ser ett hus tokigt ut är det ingen som köper det.
Väcker känslor
Beroende på vilket område det gäller, så kan ändringar av fasader vara mer eller mindre känsliga.
Harriet minns tillbaka till en episod då hon jobbade i Ekerö, utanför Stockholm.
I ett arkitektritat område, bestående av ett trettiotal brunbetsade villor, såldes ett av husen. Den nya ägaren målade om huset i faluröd färg.
– Det blev ramaskri, alla grannar menade att han förstörde värdet på alla hus i området.
Det visade sig att fasadfärgen i området inte reglerades av detaljplanen, vilket Harriet och hennes kollegor såg till att ändra.
– Vi gjorde ett tillägg om färgsättningen, men vi kunde inte kräva att han skulle måla om efter det.
– Färgsättningen kan vara jätteviktigt. Ibland vill man att det ska bryta av, men i det här fallet var det ett homogent område. Grannarna var verkligen jättearga.
Fråga först
För att undvika en känslostorm som den i Ekerö tipsar Harriet om att tänka efter innan man gör några ändringar som påverkar fasaden.
– Man ska ta sig lite tid till att fundera vad som passar just mitt hus. Om du ska förändra fasaden mycket måste du söka bygglov, men det är alltid bra att kolla innan så man inte gör något tokigt.
Innan du skrider till handling med en ny fasadfärg eller ett fönsterbyte kan det vara bra att rådfråga kommunens bygglovshandläggare om förändringen kommer att passa in i området, säger Harriet. Hennes kollegor ställer gärna upp och svarar på frågor.
– Vi vill ge goda råd.
Rundvandring
Harriet är väldigt intresserad av hus, och det tycks invånarna i Skellefteå också vara. Det händer faktiskt att hon eller hennes kollega Enar Nordvik gör rundvandringar för nyfikna människor hör av sig och vill veta mer om arkitekturen i stan.
– Man behöver gå runt för att känna och uppleva staden. Det är inte alltid vi kan, men när vi har möjlighet brukar vi ställa upp om det finns förfrågningar, säger Harriet Wistemar.
