När Linnea Öhman flyttade till Skellefteå för snart sju år sedan hade hon just bestämt sig för att lämna politiken. Då hade hon jobbat några år som politisk sekreterare för Miljöpartiet i Umeå.
– Jag var ganska trött på politik då. Kände mig mätt och ville göra annat, säger hon.
En av de andra sakerna som hon längtade efter var ett hus. Av en slump hamnade hon i Brännvattnet utanför Skråmträsk och förälskade sig direkt i platsen.
– Här kan jag odla själv, ha lite djur och lite skog, som skiktas och aldrig kalhuggs. Det är inte mycket skog men jag får göra i praktiken vad vi i Miljöpartiet pratar om i teorin, säger Linnea Öhman.
Pausen från politiken blev dock inte långvarig och nu gör hon sig redo för sin andra mandatperiod för Miljöpartiet Skellefteå. Hon har nyligen efterträtt Hans Brettschneider som gruppledare och är nu förstanamn på partiets lista.
Lågt stöd
I valet 2018 backade Miljöpartiet lokalt och fick 3,47 procent av rösterna i kommunvalet. Resultatet speglade en trend som sågs över hela landet – enligt Dagens Arena tappade Miljöpartiet mandat i alla Sveriges kommuner, utom fyra. I en tid där allt färre ifrågasätter klimatförändringarna lyckades inte partiet som profilerar sig på just miljö och klimat att locka väljare. Varför?
– Det är svårt att prata om utan att låta bitter, säger Linnea Öhman och skrattar innan hon blir allvarlig igen.
– Vi har helt klart misslyckats med att kommunicera vår politik och vad vi vill på ett bra sätt. Jag upplever att vi har ett stort motstånd och får kämpa mot olika fördomar om vad vi gör.
Hon lyfter debatten om plastpåseskatten (”Det är ju Liberalerna som drivit på den!”) och upplever att många argumenterar att Miljöpartiet fokuserar på småsaker.
– Men man missar att vi varit med och drivit frågan om priser på utsläppsrätter som bidragit till att flera kolkraftverk i Europa stängt ner. Istället fastnar man på de där smågrejerna, säger hon och suckar.
Omställning
De senaste månaderna har diskussionen istället handlat om rekordhöga bränsle- och elpriser och hur den utvecklingen slår extra hårt mot boende på landsbygd. I de diskussionerna får ofta Miljöpartiet skulden.
Hur ska ni göra för att locka landsbygdsborna att rösta på er?
– Förutom att bli bättre på att visa vad vår politik står för behöver vi kommunicera ut att omställning är något som alla behövs i. Och att den ska ske på ett sätt som blir rimligt för alla, säger Linnea Öhman.
Hon lyfter skattesänkningen på 4 000 kronor per år för boende i glesbygd som Miljöpartiet föreslagit men inte fått igenom, med nuvarande budget av M, KD och SD.
– Jag tänker att det är jätteviktigt att folk inte drabbas av klimatomställningen. Eller, alla kommer drabbas och påverkas av klimatförändringen. Men det blir viktigt att inte de som redan på olika sätt är svagast drabbas hårdast, säger Linnea.
Hur ska man då göra omställningen så att det känns rättvist för någon som bor i till exempel Skråmträsk?
– Det finns flera saker man kan samnyttja. Det kan vara till exempel pendlarparkeringar – knutpunkter man träffas på och samåker från. Delningsekonomin har en enorm potential som också skulle vara bra för den sociala hållbarheten, man träffas och samarbetar mer kring olika frågor.
Men då hänger det på att boendena i de samhällena hittar lösningar tillsammans på olika sätt?
– Många lösningar finns i det lokala. Men vi från det offentliga bör vara med och möjliggöra det. Det ska inte bara vara eldsjälar som ska fixa så att allt blir bra på landsbygden.
Ordet “hållbarhet” kommer ofta upp i vårt samtal. I den period av tillväxt som Skellefteå befinner sig i nu görs mycket bra på den fronten, menar Linnea. Hon lyfter industriområdena som växer fram och hur man planerar in exempelvis biologisk mångfald och tillgång till kollektivtrafik. Men lägger till att mer behöver göras.
– Under ”Skellefteås miljömål” på kommunens hemsida står att senast år 2020 ska vi ha brutit vårt beroende av fossila bränslen. Nu har 2020 passerat. Varför ligger det kvar? säger hon och fortsätter:
– Här händer mycket och det finns ett stort engagemang för miljöfrågor. Vi vill framstå som ”den gröna staden”. Samtidigt är det jätteviktigt att vi tänker på de lite tråkigare bitarna som inte bara handlar om att växa. Som att vara rädd om skogen, biologisk mångfald och inte bygga på alla stränder längs den redan ganska högt exploaterade Norrlandskusten.
Utmaningar för Skellefteå
Hållbarhet är inte bara begränsat till klimatmässig hållbarhet. Hon ser också sociala utmaningar för Skellefteå i takt med att staden nu växer snabbt.
– Vi investerar väldigt mycket nu och drar på oss stora kapitalkostnader. Vi kommer att behöva betala av de lånen, vilket kommer öka kostnaderna för väldigt många verksamheter som redan har det tufft. Jag tänker på hur vi ser till att alla ungdomar får en skolgång, att det finns familjehem och vuxna runt de unga som kan jobba både förebyggande och fånga upp de som behöver hjälp, säger Linnea.
– Jag upplever att det finns en anda av att ”när vi växer kommer vi att ha råd med allt”. Men jag tror att vi också måste tänka att det kommer merkostnader med att vi växer och att staden förändras.