Hur mycket kompis man ska, och kan vara, med barnen, är långtifrån enkelt att reda ut. Det menar psykologen Anna Vikgren, verksam på Rädda Barnen. Å ena sidan är det så klart bra att eftersträva en nära relation till sina barn – men å andra sidan är det en relation där man som vuxen samtidigt alltid har ett ansvar och där man inte kan bli jämbördiga.
Att försöka vara kompis snarare än förälder kan till viss del skapa otydlig-het kring rollerna, menar hon.
– Barn behöver rutiner och struktur, de ska gå i skolan, äta och sova. De behöver veta vem som är vuxen och vem som har ansvar. Om rollerna blir oklara kan barnet få ta ansvar för sådant som egentligen är vuxnas uppgift. Det är aldrig heller barnens uppgift att vara samtalspartner åt oss vuxna. Har man till exempel relationsproblem är det mer lämpligt att ta upp dem med en vän, säger Anna Vikgren.
Det viktiga är snarare att vara närvarande i barnets liv. Att visa intresse för vad det gör, även på nätet, är en viktig del av föräldraskapet, lyfter hon.
– Att umgås kan samtidigt göra att man har lite koll på saker som de kan råka ut för. Att ha en nära relation med sina barn är ofta en förutsättning för att samtal om krav och regler ska funka. En barn- och föräldrarelation behöver vila på en grund av kärlek och att kunna ha goda stunder ihop, säger hon.
Genom att vara engagerad visar man samtidigt som förälder att man vill vara tillgänglig. Att man är intresserad och att det känns naturligt för barnen att vilja komma och prata om det hänt något bra eller jobbigt för den delen, menar Anna Vikgren.
– Ett närvarande föräldraskap gör det lättare för barn att prata om svåra saker, säger hon och tillägger att det samtidigt är viktigt att barnen har sina jämnåriga kompisar som de kan vända sig till:
– Det är en fördel om barnen berättar om de har krångel i kärleksrelationer till exempel. Men jag önskar också att de har kompisar att prata med – det är viktigt och naturligt att inte vara den enda samtalspartnern.
Hon konstaterar att det är vanligt att barn kan tycka att föräldrarna är pinsamma, särskilt i vissa åldrar.
– Man behöver ju inte som förälder försöka ha samma klädstil som sina barn. Men alla minns att man tyckte att föräldrarna var pinsamma och det är också en del av barnens utveckling. Men det är något som går över, säger hon.
Hon ger exempel från vardagen:
– Säg att ni ska åka och handla ihop, kommer det då även en kompis så kanske barnet vill att du går några meter bakom. Då betyder det bara att de är inne i en sådan period, inte att du är dissad som förälder.
Synen på föräldrarollen har samtidigt förändrats bara på en generation, menar Anna Vikgren.
– Det har hänt massor. Jag har varit med om att föräldrar inte hade en aning om vad barnen gör på nätet. Nu har vi större möjlighet att följa med, men också ett större ansvar.
Hon jämför dagens onlinesituation med att ”släppa ut barnen i en storstad på egen hand”.
– Det är som att vara i New York – du måste hålla barnet i handen, du kan inte bara slänga ut det och säga: ”Ses om en timme.”
Barns umgänge sker i dag till stor del online, vilket gör det svårare för föräldrar att lära känna barnens vänner.
– Det blir inte på samma sätt som när de var hemma hos varandra, säger Anna Vikgren.
Men det behöver inte vara motsägelsefullt att vara engagerad och samtidigt tydligt med sin roll som förälder.
– Det handlar om att skapa ett förtroende och visa att man alltid finns där – primärt som en trygg vuxen, inte som kompis, säger hon.
Martin Wingren
