***
Ungefär var femte gång jag ska beställa pizza så skäms jag lite.
Fast jag vet att jag inte borde. Kanske beror det på att det är ett så konstigt sätt för min lilla bubbla att spricka på.
Såhär: I ungefär ett decennium nu har jag strävat efter ett liv och en vardag där det är både enkelt och självklart att försöka göra så hållbara val som möjligt, utifrån förutsättningarna.
Återbruk, lokalproducerat, ekologiskt och miljövänligt är begrepp som successivt jobbat sig in till en permanent plats i mitt bakhuvud. Det hände inte över en natt och jag är fortfarande inte klar (och kommer verkligen aldrig bli perfekt) men omställningen har aldrig inte känts värt det. Faktiskt så var jag ganska oförberedd på allt jag skulle vinna på den här vägen; gemenskap, kunskap, tid, pengar. Mycket tack vare sociala medier, mindre tack vare rådande politik, en hel del tack vare initiativen, idéerna (och engagemanget!) som vuxit fram i samhället.
För idag är det hur smidigt som helst att handla second hand till både oss och barnen – utbudet av både appar, hemsidor, prylar och plagg är (minst sagt) generöst.
Vår äldsta fyller fyra i år vilket det innebär att vi kört elbil lika länge och jag tror att laddnätverket har utvecklats minst lika mycket som hon har gjort under den här perioden. Det finns reko-ringar! Fritidsbanker! Var och varannan butik har svinn-hörnor som kan resultera i extremt spännande middagar (och väldigt goda glassar). Och vi har så mycket fantastiskt att uppleva här där vi bor, året om, på nytt och igen att det knappt ens finns anledning att ta tåget söderut.
Det är ett enkelt liv. Ett fint liv. Ett så väldigt rikt, stort litet liv.
Tills det är dags för pizza. Oftast inga problem, egentligen.
Jag väljer en vanlig Margarita två av fem gånger, för varför inte. Det är en bra pizza, ost och tomatsås. Passar till alla tillbehör. Otrolig. Två av fem gånger blir det sedan en Margarita med feferoni. Det är toppen, det med. Next level.
Men sen. En av fem.
En Kebabpizza utan kebab, tack.
Återbruk, lokalproducerat, ekologiskt och miljövänligt är begrepp som successivt jobbat sig in till en permanent plats i mitt bakhuvud. Det hände inte över en natt och jag är fortfarande inte klar (och kommer verkligen aldrig bli perfekt) men omställningen har aldrig inte känts värt det.
Nu misstänker jag att du som tycker att miljömupp och trädkramare är negativa skällsord har fått nog av den här texten. Jag misstänker också att kebaben på någon pizzeria förmodligen varken är 1. Viltkött 2. Ekologisk eller 3. Från en lokal bonde. Och det är därför vi hamnar här. I situationen där jag får välja mellan mina principer eller en obefogad känsla av skam och alltid kommer välja det senare.
I situationen där bubblan spricker och jag påminns om att samhället rör(t) sig framåt, köttnormen kanske naggats lite i kanten, men att pizzamenyerna står fast.
Kebabpizza. Utan? Kebab?
Jag förstod varför det kunde vara svårt att ta in. Vi lever ändå i en tid där precis vad som helst kan bli klassiska klipp. Underhållning. Förnedring. Det var frågor. Upprepningar. Försäkranden. Bekräftelser och ibland bara en blick.
Uppstod det inte i telefonen, vid servering eller beställning över disk, så kom reaktionen vid upphämtning. Det var aldrig elakt utan mer nyfiket. Ändå har jag skämts för att det känns som jag är till besvär eller kanske framstår som snål, fastän jag alltid betalat fullpris. Men så kom det. Tipset.
”Visst vet du att vi har VegEtAriana”.
Och jag ville svara: Ja.
Ja, jag har sett ert utbud på ungefär 60 pizzor och av dem är två utan djur.
En av dem är heliga Margarita och den andra är den som verkar vara toppad med exakt alla ingredienser som på något sätt klassas som växt. Jag skulle kunna anpassa Vegetariana, givetvis, genom att ta bort den helt fruktansvärda kombinationen av oliver, ananas, champinjoner (och i vissa fall även sallad, banan eller kronärtskocka) för att sedan lägga till feferoni och kebabsås, men det verkar bara så himla omständligt. Jag kan också anpassa en Margarita, lägga till alla fem toppings som saknas, men då hamnar priset på ungefär 30 kronor mer än en kebabpizza MED kebabkött. Så, tack men usch.
Så hade jag kunnat säga.
Tyvärr var det så att min man hämtade pizzan den gången och därför fick agera budbärare för ”tipset” när han kom hem. Jag har inte kunnat släppa det sedan dess men det är två Margaritor med feferoni kvar innan situationen kommer uppstå igen. Jag är redo.
”En Thea special, tack”, ska jag säga.
Jag har allt att vinna.
Thea Holmqvist
