***
En kompis berättade för mig om olika kärleksspråk. Jag hade aldrig hört talas om det förut. Det var en parterapeut som för mer än 30 år sedan beskrev fem olika sätt människor visar och tar emot kärlek på: bekräftande ord (komplimanger), presenter (stora eller små), hjälpsamhet, kvalitetstid och fysisk beröring (kramar, kyssar, sex). Människan känns i ärlighetens namn mer komplex än så, och det här är inte vetenskapligt belagt – men lite spännande är det allt.
Nu går vi mot jul, och även om den handlar mycket om att vara tillsammans känns det trots allt som att en hel del ändå kretsar kring julklappar. Önskelistor och “har du köpt till alla än?”. Och det är här de olika kärleksspråken kommer in – för julen möter oftast bara upp ett av dem: presenter.
Min kompis – hon som berättade om kärleksspråken – tyckte sig se att vi ofta ger kärlek så som vi själva vill få den. Och även om varje handling är ren och genuin välvilja kan det nästan bli så att man springer förbi varandra i sin iver att visa uppskattning. Någon kanske köper blommor och presenter år efter år, medan den som får egentligen bara vill sitta ner och prata i lugn och ro.
ven om varje handling är ren och genuin välvilja kan det nästan bli så att man springer förbi varandra i sin iver att visa uppskattning.
Själv är jag uppväxt i ett hem där presenter aldrig varit särskilt viktiga. Vi hade absolut julklappar, men inga berg under granen. Från jularna minns jag mer ljuden från köket, skratten, hur irritationen steg mer och mer för varje idiotiskt val Långben gjorde som chaufför, bråken, bandybollar som ven i luften mellan julskinka och köttbullar och doften av apelsin och nejlika – än vad som låg i paketen.
Födelsedagarna var likadana. Inga stora firanden eller coola presenter. Det var bara inte en så stor grej.
När jag tänker på mina föräldrar förstår jag verkligen att olika människor kan ha olika språk, även om det här så klart inte är svartvitt. Och jag förstår var det kommer ifrån att gåvor inte fått ta så stor plats under min uppväxt. Min mamma är nog framför allt bekräftande i ord och kvalitetstid. Hon säger saker som “vad glad jag är att du finns” eller “det viktigaste är att du är snäll mot dig själv”, och hon skickar ofta hjärtan. Hon värdesätter att sitta ner och prata, hon frågar mycket. Det är hennes sätt att säga “jag älskar dig”.
Den där skrapade rutan eller den där handen på axeln – allt det är ju egentligen försök att säga samma sak. Bara på olika sätt.
Pappa visar kärlek med hjälpsamhet och fysisk beröring. Han sätter i motorvärmaren och skrapar rutorna innan hemresan från barndomsbyn. Han ordnar upp kaoset i min carport när jag är på jobbet. Han ger en kram. Han säger kanske inte så mycket, men man vet ändå. Jag gillar ändå tanken på att försöka ge på mottagarens språk. Men också att förstå att den där presenten, den där skrapade rutan eller den där handen på axeln – allt det är ju egentligen försök att säga samma sak. Bara på olika sätt.
Cecilia Edström
