Det brummar till i telefonen. En ny notis. Av någon anledning är det som att en del av mig dör varje gång det händer. Jag tittar senare. Jag vet att signaler för det mesta innebär att jag förväntas göra någonting av dem. Pling/brum är lika med krav. Och de nöter ner en.
Faktum är att det mest livsförbättrande som hänt mig, sedan jag för på dagen ett år sedan sa upp mig från mitt fasta jobb, är att andelen meddelanden från Teams i princip har eliminerats. Det är som att hela min andning blivit lättare. Jag värdesätter det.
Det var behagligare förr, när vi var outvecklade.
Det var behagligare förr, när vi var outvecklade. Då krävdes det oftast ett röstsamtal om man ville ha svar på någonting någorlunda snabbt. Det var också som ett primitivt, men effektivt filter för att gallra lågt prioriterad information. Jag kan till exempel inte minnas att det genomfördes några samtal på arbetsplatserna om att ”nu kommer kvarglömda plastlådor i disken att slängas om de inte hämtas snarast. Tack för att du hjälper till att öka trivseln på arbetsplatsen genom att inte lämna plastlådor när du går från vårt gemensamma kök”.
Jag uppskattar telefonsamtal, för att jag någonstans hyser en kärlek till andra människors närvaro, och tycker fortfarande att det är en överlägsen form av kommunikation om det finns anledning att tro att man behöver ställa fler än en följdfråga. De flesta människor överskattar sin förmåga att skriva så att man får hela bilden, och i stället för att avverka det hela med ett kort samtal upplever jag att jag fastnar i en utdragen sms- eller chatt-
konversation. Typ:
12.29 ICE Helly (fru): Kan du köpa mjölk?
12.55 Jag: Ja! Jag är 44 år och vet mycket väl hur det går till. Det har jag bevisat många gånger. Är det här en kuggfråga?
12.56 ICE Helly (fru): …
12.57 ICE Helly (fru):
12.57 ICE Helly (fru): …
12.57 ICE Helly (fru): Köp mjölk!
12.58 Jag: Laktosfri eller vanlig?
13.01 ICE Helly (fru): Laktosfri
13.09 Jag: Norrmejerier eller Valio?
14.00 ICE Helly (fru): Satt i möte. Valfritt ?
14.01 Jag: Osäker på om ”valfritt” är autocorrect för ”Valio”.
14.01 ICE Helly (fru): …
14.17 ICE Helly (fru):
14.17 Jag: Tänker att det kanske är bäst att du köper den, trots allt.
Ytterligare en fördel med att pratas vid är att det är så mycket lättare att urskilja nyanser av min samtalspartners avsikt och humör om jag hör dennes röst. Men just detta tror jag är precis det som är jobbigt för många andra: De vill inte att jag ska höra. I synnerhet inte om de är irriterade eller stressade. I textform kan de alltid inbilla sig att det passivt aggressivt går att dölja genom att pryda meddelandena med glada eller knasiga emojis.
De vill inte att jag ska höra. I synnerhet inte om de är irriterade eller stressade.
Men, tänker du kanske, varför är folk irriterade på dig? Jag skulle säga att det, då det händer, beror på att jag inte uppfyllt kraven som föranledde en tidigare notis.
Hursomhelst är vi telefonvurmare ett döende släkte och jag har accepterat mitt öde som stofil. Och ”cringe”, om man ska tro mina barn. Bara genom att skriva ”cringe” blev jag förresten precis mer ”cringe”, enligt deras världsordning.
Jag plockar upp telefonen. Den här gången är det Horsegirl13 som har skickat ytterligare ett meddelande. Om det inte vore för att hon är min dotter skulle jag låta anmäla henne för stalking. Hennes meddelande lyder: ”Hej pappa! Snart är det jul. Kan jag få en levande häst i julklapp av dig och mamma? Eller en ponny, om ni har för lite pengar. Det går också bra. Tack!”
Känn dig ”ghostad”, Mary.
Per Strömbro
