En kvinna med grånande hår och snällt ansikte kommer in på Hubben där Galina Netteltoft sitter och jobbar. De kramar om varandra, pratar livligt på ukrainska men visiten blir kort. När Galina återger samtalet berättar hon att vännen börjat leva igen, istället för att bara överleva.
– Hon sade att hon mår så bra eftersom svenskarna varit så snälla mot henne, och att hon börjat sticka igen, säger Galina och tillägger lite skämtsamt att de inte orkestrerat besöket.
Galina har bott i Skellefteå sedan 2015. Hennes ex-man har familj här och ville inte stanna kvar i Ukraina efter Rysslands olagliga annektering av Krim, så de tog sitt barn och lämnade hemmet i Kiev. Även om det tog emot för henne.
– Jag ville inte först. Jag var gravid med vårt andra barn då men det fick vi inte veta förrän senare.
I dag, drygt 1,5 år efter Rysslands storskaliga invasion, har Galina engagerat sig i Skellefteå kommuns arbete för att motta fler av hennes landsmän. Både som tolk och någon att prata med.
– Från början ville jag åka och hjälpa till som volontär i Ukraina, men jag ville också att mina barn skulle få ha kvar sin mamma.
Stor samhällsapparat
Galina är inte den enda som engagerat sig. Efter invasionen aktiverades EU:s massflyktsdirektiv. De krigsdrabbade från Ukraina som kom till Sverige ordnades först bosättning i Migrationsverkets regi, innan det ansvaret flyttades till kommunerna.
Vi har öppnat armarna för ukrainarna och de har öppnat armarna för oss.
I Skellefteå kom uppdraget att kallas Ukrainaprojektet. Och det kom att handla om mer än bosättning.
– Det som ålagts kommunen är att tillhandahålla boenden och det har vi gjort. Men utöver det har vi även tillhandahållit arbetstillfällen och, vad vi vet, har den ukrainska diasporan i Skellefteå högst sysselsättningsgrad i Sverige i dag, säger Anna-Klara Granstrand, utvecklingsstrateg på Skellefteå kommun.
– Det beror givetvis också på att många olika samhällsaktörer samarbetat i projektet, och att vi har Sveriges hetaste arbetsmarknad just nu, tillägger hon.
Hon jobbar tillsammans med Galina och har en samordnande roll i det hela. Anna-Klara talar varmt om engagemanget från civilsamhället i projektet; privatpersoner, föreningar och företag har alla slutit upp för att bistå, förhoppningsvis underlätta det svåra, och Anna-Klara är tydlig med att hängivelsen varit ömsesidig.
– Vi har öppnat armarna för ukrainarna och de har öppnat armarna för oss. Det är mycket tack vare deras engagemang, arbetsvilja och kompetens som det har blivit så bra.
Kunnat erbjuda arbete
Skellefteå kommun har ålagts att bosätta 197 personer. Därutöver har cirka 50 ukrainare flyttat hit utan anvisning och nästan alla i arbetsför ålder har fast anställning i dag. En stadig inkomst, kollegor och en arbetsplats att gå till. Det påverkar inte det hemska som pågår i Rysslands invasionskrig men Anna-Klara och Galina är glada om så bara för tillhörigheten som arbetsplatsen ger. Eller distraktionen.
– Det är en massa ensamstående, hårt arbetande kvinnor här nu och det är skitjobbigt att vara det, inte minst när man har krig i sitt hemland. Men att “gå hemma” och ha krig i sitt hemland är nog värre, säger Anna-Klara.
En del jobbar inom industrin men de flesta inom kommunen, i vården eller på måltidsenheterna. I normala fall ställer de arbetsplatserna större krav på språkkunskaper med mera men massflyktsdirektivet, och lagrummet det ger, har gjort det möjligt för kommunen att utforma ett särskilt traineeprogram som, ihop med språkstudier, sedan lett till fast jobb.
Det är mycket tack vare deras engagemang, arbetsvilja och kompetens som det har blivit så bra.
– Och vi har inte fått några som helst klagomål från varken kollegor, chefer, boende eller anhöriga. På efterfrågan har vi även rekryterat ett 30-tal ukrainska flyktingar från andra delar av Sverige.
Sociala sammanhang
Så hur funkar stödet för de ukrainska flyktingarna på plats i Skellefteå? Väldigt bra, enligt duon. På min inledande fråga om vare sig stödet minskat eller inte säger Anna-Karin och Galina ja, men bara för att behovet inte är lika stort längre.
Vad är nästa steg bortom sysselsättning? Hur ska Skellefteborna gå tillväga?
– Det här är mammor som kämpat stenhårt i 1,5 år utan avlastning. Det akuta har lagt sig nu, inkomsterna finns där och det de behöver är någon form av vila, utrymme för återhämtning. Sociala nätverk som kan hjälpa med skjuts till fotbollsmatcherna, hjälpa en känna att man är del av ett sammanhang, och så vidare. Bjud på fika, säger Anna-Klara.
