Det är ett tränat öga som söker av den ännu grönskande tallheden. Egentligen börjar säsongen vara över för goliatmusseron, men Lill Eilertsen hittar dem ändå. Efter att ha parkerat elbilen mellan Bureå och Ljusvattnet behöver hon inte leta särskilt länge.
– Att plocka svamp är som en skattjakt. Därför är det så jäkla roligt, förklarar Lill.
Goliatmusseron har en speciell och kraftig lukt. Väldigt mustig. Lill beskriver svampen som en vattendelare, personligen finns det andra som hon tycker mycket bättre om.
– Men det är roligt att ge bort goliat till de som uppskattar den, säger hon.
– I japan betalar de uppemot 10 000 kronor kilot för den. De är väldigt populära där. Fast japanerna vill ha svamparna innan de öppnar sig så här, berättar Lill och visar.
Intresset för naturen har alltid funnits där. Lill var ofta ute i skogen som barn, men svampintresset kom i vuxen ålder. I dag är hon doktorand vid Institutionen för skoglig genetik och växtfysiologi vid SLU i Umeå – där hon forskar om just svampar.
– Intresset för svamp fick mig tillbaka till skolbänken. Jag kunde stå i två till synes likadana skogar, men med helt olika svampflora. Vad beror det på? Jag ville veta mer.
Om symbios och skogsbruk
Lill forskar dels om ektomykorrhizasvampar, alltså svampar som lever i symbios med träd. De bildar en filt med hyfer (svamptrådar) kring rötterna, där näring förmedlas från marken. Hennes hypotes är att träd som har denna symbios klarar torka bättre.
Hon forskar även om skogsbrukets påverkan på svampfloran. Påverkan blir större ju större luckor som huggs, förklarar Lill, därför förespråkar hon hyggesfritt skogsbruk.
– Det tar evigheter för vissa svampar att komma tillbaka efter en kalhuggning.
Tre steg i svampplockning
Det är lätt att gå över tallheden i ”goliatskogen”, som Lill kallar den. Glatt säger hon att även personer med rullatorer skulle kunna njuta av svampplockning här. Lill ger även sina bästa tips till mer och mindre erfarna personer som vill plocka svamp.
– Plocka och studera gärna, men ät aldrig en svamp som du inte är 100 procent säker på att den är ätlig. I Sverige finns det flera dödligt giftiga svampar så chansa aldrig.
För många som börjar intressera sig för svamp är det kantareller som gäller. Bästa chansen att hitta dem finns i äldre, glesa blandskogar. Trattkantareller å andra sidan trivs bäst i äldre, glesa och mossiga granskogar. Gärna med inslag av lövträd.
– Nackdelen med kantareller är att alla plockar dem. Därför blir de svåra att hitta. Om man vill ta nästa steg så finns det en grupp som heter soppar, vi har turen att bo i norra Sverige och här finns det inga giftiga soppar än så länge, säger Lill.
Soppar, till exempel sandsopp, örsopp, stensopp (karljohansvamp) och strävsopp finns att hitta i alla skogstyper. Framför allt i hedskogar, gärna med äldre träd och lite vegetation, men även i vissa ungskogar. Det är goda matsvampar, berättar Lill.
– Och svåra att förväxla med någonting giftigt. När du plockar strävsopp ska du bara vara noga med att tillaga dem ordentligt, annars kan du få ont i magen, säger hon.
De som känner att de bemästrar kantareller och soppar kan ta steget upp till kremlor, men då är det bäst att gå en svampkurs och lära sig grunderna först, tipsar Lill.
– Inom gruppen kremlor finns det några giftiga svampar. När du har kommit så långt att du säkert kan säga att du har en kremla i handen, då kan du lägga en liten bit på tungan. Om smaken blir skarp är den giftig, om smaken är mild så är den ätlig.
– Sedan spottar du alltid ut, det ska man alltid göra med råa svampar. Vi har inga kremlor som är dödligt giftiga, men du kan bli väldigt dålig i magen, tillägger Lill
