Det är nu närmare tio år sedan som Hanna Hokkanen flyttade till sitt barndomshem utanför Kåge med sin man och fyra barn. Då fanns ingen tid för jordbruk, men med åren började det kännas onödigt att de utrymmen som fanns på gården stod tomma.
– När jag växte upp hade vi mjölkkor här, men all utrustning är såld – och eftersom jag till stor del vill ta hand om detta själv så kändes kor och tjurar inte optimalt, berättar Hanna när vi sätter oss ner vid köksbordet.
Hon började istället kolla efter andra alternativ och fastnade för kaniner.
– Jag läste att de ger ett bra kött och att det är relativt enkelt att ge dem ett bra liv, säger hon.
Sommaren 2017 skaffade hon sina 10 första kaniner. Samtidigt började Hanna bygga i ordning lokaler för att kunna skala upp verksamheten.
400 KANINER
Idag har hon 60 avelsdjur och totalt cirka 400 kaniner i lokalerna som är besiktade och godkända enligt djurskyddslagen.
– Det har hela tiden varit viktigt för mig att de här djuren ska må bra och vara fria från stress. Burarna vi har är större än vad de måste vara, och alla kaniner är fina och fräscha i hull och hår, säger Hanna.
Tanken var först att de skulle slaktas på annat håll, men nu sköter Hanna även den biten på gården där hon har en godkänd lokal för att hantera slakt, styckning och paketering.
– Det är verkligen inte roligt, men jag kom fram till att om jag ska ha så här många djur måste jag ha kunskap om hur man avlivar dem – och då var det lika bra att jag lärde mig det ordentligt, säger Hanna och fortsätter:
– I början var det jättejobbigt, men samtidigt känns det bra att ha full kontroll på hela kedjan. Nu vet jag att alla kaniner haft ett bra och stressfritt liv ända fram till att det blir svart.
Hanna Hokkanen föder sedan några år tillbaka upp kaniner på sin gård utanför Kåge i Skellefteå.
Att kaninerna slaktas på gården gör även att klimatavtrycket blir mindre då det krävs färre transportsträckor.
– Kaningårdar är också ett bra sätt att öka Sveriges egen livsmedelsproduktion så att vi slipper importera mat. Det är något jag brinner för, säger Hanna.
Sedan 2017 när hon skaffade de första kaninerna har allt dock inte varit en dans på rosor. Satsningen har inneburit mycket arbete och att nå ut på marknaden har inte varit lätt.
– Men varje gång jag haft en sämre period har det hänt något som gett mig en knuff i rätt riktning.
KANIN PÅ MENYN
En sådan knuff var till exempel när restaurang Stadskällaren ringde och ville ha hennes kaninkött på menyn.
– Det var verkligen kul. De uppskattade att köttet var närproducerat och av hög kvalité, säger Hanna som sedan dess även levererar till fler restauranger i Skellefteå.
Att äta kaninkött är dock inte speciellt vanligt i Sverige och många identifierar kaniner som mysiga husdjur.
– Det kan kännas nytt och annorlunda för vissa, men historiskt är det inget konstigt. Efter kriget åts det mycket kanin i Sverige, och ute i Europa är det vanligt med kaninkött, säger Hanna och fortsätter:
– Efter att jag förklarat att djuren haft det bra, att det inte är några transporter och helt lokalproducerat brukar de flesta ändra uppfattning.
Hur smakar kaninkött?
– Det är ett kött som tar åt sig smaker på ett väldigt trevligt sätt, de som smakar brukar tycka att det är gott. Det är ett vitt, fettsnålt, proteinrikt kött som går bra att grilla, ha i grytan eller tillaga på annat vis. Det är mycket kött och lite ben, säger Hanna.
Köttet säljer hon förutom via restaurangernas menyer även i Burträsk Saluhall, i sin gårdsbutik och via nystartade facebooksidan Reko-ring Skellefteå.
– Reko-ringen har fullständigt exploderat vilket är jätteroligt. Det är kul att så många vill handla lokalt, både från mig och alla andra som finns representerade där, säger Hanna.
