***
I den stora hallen innanför husets ytterdörrar har Linnéa och Simon just plockat bort täckpappen från golvet när Megafonen kommer på besök. På väggarna sitter spegelboasering och en grön tapet med ett mönster som designades 1879.
– Det var skönt att äntligen få hallen klar med plats för jackor och vardagskläder som annars legat utspridda i andra rum, säger Simon.
Herrgården Carltorp – som byggdes redan 1846 av brukspatronen vid Ytterstfors glasbruk, Carl Magnus Hernod – kom de först i kontakt med när Linnéas mamma, mest på skämt, skickade en länk om att huset var till salu och skrev något i stil med “är det inte dags att flytta hem nu?”.
– Då skrattade vi bara åt det. Vi hade planer om att flytta hem till Skellefteå, men vi bodde i Stockholm och behövde först hitta jobb här, berättar Simon.
Ett halvår senare erbjöds han ett jobb i Skellefteå och även Linnea kände för att flytta hem till den ort där de båda växt upp. De började då på allvar att kolla efter bostäder i Skellefteå, och såg att herrgården Carltorp fortfarande var till salu.
– Det är lätt att romantisera och drömma om stora, gamla hus – men samtidigt förstod vi att det skulle vara mycket jobb så jag tvekade lite, säger Linnéa.
Att det skulle bli mycket jobb var dock inget som skrämde Simon som till slut fick med sig Linnéa.
– Jag var sugen på ett stort projekt och vill gärna ha något att göra på fritiden, säger han och ler.
De kontaktade flera byggfirmor och andra kunniga för att få en övergripande bild över vad som behövde göras med huset, hur mycket det skulle kosta och hur lång tid det skulle tänkas ta. Efter det lade de ett bud – och sommaren 2015 fick de nycklarna till sitt nya hem.
Vad var det ni föll för?
– Vi såg potentialen. Det är ett fantastiskt läge nära stan men med känsla av att vara på landet. Ett sådant läge och hus går inte att hitta någon annanstans, säger Linnéa.
KULTURMÄRKT HUS
Som nämnt var huset i stort behov av att renoveras och under det första året demonterades i princip allt in till timmerstommen.
– Det som stod kvar var kakelugnen i salen. I övrigt är det mesta renoverat och uppbyggt på nytt, säger Simon.
Det första året demonterades i princip allt in till timmerstommen – och har sedan byggts upp igen. Foto: Privat
Huset är kulturmärkt av kommunen – vad innebär det?
– Det innebär att huset har ett kulturhistoriskt värde som ska tillvaratas. Vi har haft en dialog med både kommunen och museet och fått bra input, vilket har varit till stor hjälp under hela renoveringen, säger Simon.
Har det varit begränsande?
– Nej, det tycker jag inte. Nu har vi ju köpt ett äldre hus och är måna om att bevara den tidstypiska stilen. Det var ju charmen och själen som gjorde att vi föll för huset, säger Linnéa.
Förra sommaren bytte de husets fasadpanel och restaurerade utvändiga detaljer som ger huset sin karaktäristiska stil.
– Panelen var tyvärr i för dåligt skick för att behålla, men vi har gjort allt vi kunnat för att huset ska se likadant ut, säger Simon.
INRISTADE NAMN PÅ VÄGGARNA
I oktober 2016 flyttade de in i huset och på den 200 kvadratmeter stora nedervåningen är nu de flesta rum klara. Där finns kök, sal, tv-rum, sovrum och två badrum. Nästan allt är som nämnt nytt – men i stil med hur herrgårdar såg ut på 1800-talet.
– Vi har läst på om vad som till exempel skiljer 1800-tal mot sekelskiftesstil och lärt oss mycket de senaste åren. Som tur är gillar vi den här stilen så det har bara varit roligt, säger Linnéa.
Övervåningen i huset har aldrig någonsin varit inredd.
– Men vi har läst och fått berättat för oss att den användes för fester, och det går än idag att läsa namn och dikter som skrivits in på väggarna där uppe, säger Linnéa.
Övervåningen har aldrig varit inredd, men Simon och Linnéa planerar att renovera den – inom en tioårsperiod.
De har planer att inreda övervåningen, men det får vänta.
– Det ligger inom en tioårsplan. Närmast på projektlistan är småsaker här inne, och i sommar ska panelen målas på framsidan, trädgården ses över och så ska den stora verandan mot söder, som tyvärr var alldeles murken, återställas, säger Linnéa.
FÅTT HJÄLP AV VÄNNER OCH FAMILJ
Att renovera ett hus är något som varken Linnéa eller Simon gjort tidigare, men med hjälp av familj, vänner och periodvis inhyrda snickare har de lyckats bra.
– Vi har även fått mycket hjälp av grannar och andra intresserade som vi inte hade räknat med. Om vi till exempel behövt en traktor så har det funnits hjälpsamma människor som ställt upp, det är vi tacksamma för, säger Linnea.
Hur orkar ni med ett sådant jätteprojekt samtidigt som ni jobbar heltid?
– Det har nog varit bra att vi varit lite naiva och inte insett hur mycket jobb det skulle vara. Om vi till exempel vetat att vi varit tvungna att skotta in 150 ton grus under huset hade det inte känts lika kul, säger Simon som även poängterar att de haft enormt stöd från sina familjer.
Om ni vetat om det ni vet idag – hade ni genomfört det ändå?
– Ja, absolut! Det har även varit kul och det är roligt att se framstegen. Men däremot tror jag inte att vi kommer att ge oss på något liknande igen. Vi har renoverat det här huset för att vi vill bo här en lång tid framöver, säger Simon.
Husets utsida är kulturmärkt och ser likadan ut som tidigare.
Har ni stött på några bakslag?
– Huset var som sagt inte i toppskick, men timmerstommen var fin. Själva timmerkonstruktionen innebar däremot att huset satt sig på ett sätt som äventyrade kakelugnen. Där fick vi sätta in en förstärkning som vi inte räknat med, men med tanke på att huset är 170 år gammalt var det inte helt oväntat, säger Simon.
Att köpa en så stor, hyfsat central, fastighet och renovera en stor herrgård kan inte vara gratis. Hur har ni råd med det här?
– Vi bodde i Stockholm i sju år. En bra utveckling på bostadsmarknaden där är vad som gjort det här möjligt, och när det gäller själva renoveringen så har vi gjort det vi kunnat själva, säger Simon och delar med sig av ett av sina bästa tips till den som ska renovera sitt hus:
– Se till att snickaren får göra det ni inte klarar av, och sedan göra så mycket som möjligt själva. Ha en dialog med snickaren och fråga om ni kan köpa och bära material, riva eller städa undan. På så vis kan ni spara mycket pengar och låta snickaren vara effektiv.
Hur känns det nu när ni bott i huset några månader?
– Vi trivs jättebra och vi är verkligen lyckliga för att vi genomfört det här. Nu i efterhand känns allt jobb värt det, säger Linnea.
Artikeln är från 2017.
