– Manus färgas av och bygger på berättelser från de kvinnor som jobbade på fabriken, en insamling som dramatiker Camilla Blomqvist jobbar med under kommande månader. I arbetet med att hitta berättelser från platsen och gestalta dem på scenen ger vi publiken en viktig del av Västerbottens historia och om kvinnors arbete i en industrietablering säger Johanna Salander, konstnärlig ledare på Västerbottensteatern.
1972 kom textilföretaget Algots till Västerbotten för att starta tre fabriker. Under några dagar köade tusentals kvinnor för jobb, många av dem hemmafruar som såg sin chans att ta klivet ut i arbetslivet. Staten gick in med miljoner i stöd och enligt planen skulle över tusen personer arbeta i norra Europas modernaste syfabriker. Men sömmerskorna arbetade vid gamla maskiner och statliga pengar flyttades till moderbolaget i Borås. Sju år senare lades Algots Nord ner.
Kastar ljus på människans roll
– Genom att berätta om kvinnorna på Algots kan vi kasta ljus på frågor som rör människans roll i vårt ekonomiska system idag, där villkor kan ändras från en dag till en annan och där nya stora industrisatsningar görs här i norr. Kvinnorna uppmanades söka jobb på Algots i en tid när samhället ville ha ut dem i arbetslivet och i de framväxande industrierna hade de en plats att fylla, säger Johanna Salander.
Den personliga resan som många kvinnor gjorde när de gick från hemmafrulivet till en anställning på Algots väcker intresse; vad gjorde det med synen på en själv, att ta sin plats i samhället, få en egen ekonomi, att för första gången våga göra sin röst hörd, eller att vara en av dem som väljer att vara tyst.
– Men när vindarna vände flyttade den svenska textilindustrin till låglöneländer och den massproduktion av kläder som vi vant oss vid sedan dess innebär enorma konsekvenser för människor och miljö. Historien kan verkligen kasta ljus på samtiden, konstaterar Johanna Salander.
Högaktuell historia
Vid fabrikernas löpande band rådde hårda villkor. En långvarig och dramatisk facklig kamp för bättre villkor och för att rädda jobben började, trots att många anställda var nya i yrkeslivet och saknade erfarenhet av att organisera sig. Kampen till trots lades fabrikerna slutligen ner. Jobben i Västerbotten kunde inte räddas.
– Stygn berättar en samtidshistoria som är högaktuell för oss idag i Skellefteå och i norra Sverige. Den speglar en önskan om att skapa arbetstillfällen och att industritillverkning skulle kunna ske på andra platser än i låglöneländer. Då var det textilindustrin, idag sker andra satsningar där vi ser liknande utmaningar. Genom föreställningen kan vi få hjälp att förstå vår historia, men också vitalisera diskussionen om vår framtid, säger Challa Gustavsson, vd på Västerbottensteatern.
