Sara Willershausen, Joel Lundberg och Bill Magnusson studerar till VFX-artist via yrkeshögskoleutbildningen Visual Magic sedan ett år tillbaka. De kommer alla tre från olika städer, men flyttade hit av samma anledning: att utbilda sig.
– Jag hade studerat i Umeå innan, där jag även har släkt, så att flytta upp till Skellefteå var inte ett så stort steg att ta, säger Joel som är uppvuxen i Uppsala.
Han tycker att Skellefteå är ungefär som han hade förväntat sig.
– Det är inte världens studentstad direkt, men det fungerar, även om det är väldigt mörkt, säger han och ler.
Bill jobbade tidigare i Gävle men ville vidareutbilda sig för att få arbeta mer med 3D och specialeffekter. När han hittade utbildningen i Skellefteå visste han i princip ingenting om staden, men gjorde en snabb googling.
– Det verkade vara en medelstor stad där det finns det vanliga. Jag kommer ju själv från Gävle, som jag tycker är en ganska tråkig stad, så jag är van vid städer i den här storleken. Det är i alla fall större än Falun där jag pluggat tidigare, säger han och skrattar.
Inte sett så mycket
Sara har bott i Skellefteå sedan 2017 då hon började på universitetsutbildningen Visuell Gestaltning – Digital Design via LTU, för att sedan hoppa på YH-utbildningen inom VFX förra året. Innan flytten från Borlänge visste hon inte så mycket mer än att staden låg mellan Umeå och Luleå.
– Anledningen att jag flyttade hit var just för de här utbildningarna som inte finns på så många andra ställen i Sverige, berättar hon.
Hennes bild av campus – med bland annat en välkomnande nolleperiod – är positiv, men av övriga Skellefteå har hon inte sett så mycket. Att leva här utan bil är inte helt lätt, enligt alla tre.
– Vi rör oss mest mellan campus, studentbostäderna på Anderstorp eller Villagatan och Coop. Ibland är vi inne i stan så klart, men det är inte så mycket mer än så, säger Sara.
”Riktigt dåligt”
Bättre kollektivtrafik är något som de tycker skulle ge ett lyft för inflyttade studenter och andra som inte har tillgång till bil.
– Det är faktiskt riktigt dåligt idag. Det tar en timme att åka till Solbacken från Anderstorp, och så en timme tillbaka. Det går ju inte, säger Joel.
Möjliga resealternativ till och från Skellefteå har också mer att önska.
– Att ta tåget härifrån är som ett heldagsprojekt i och med att man först måste åka buss till Jörn, Bastuträsk eller Umeå. I Umeå går det att bara kliva på tåget på kvällen och vakna upp i Uppsala morgonen efter, säger Joel.
– Ja, i södra Sverige är det lättare att bara ta en buss eller ett tåg till en annan stad. Här i norr är avstånden betydligt längre, säger Bill som ändå trivs.
– Det är en bra stad och det finns vad som behövs för att må bra och överleva. Vi har i och för sig inte varit ute så mycket, mycket på grund av corona, men det fungerar, säger han.
Jobb viktigt
De tre har ett och ett halvt år kvar av sina utbildningar. Om de blir kvar i Skellefteå efter det avgörs uteslutande på om de får jobb inom den bransch de utbildat sig.
– Jag tror de allra flesta av oss kommer att åka dit vi får bäst jobb. Det finns en del bra jobb här, men jag kommer även att söka i andra städer, säger Joel.
Sara och Bill är inne på samma spår.
– Det finns många företag som är intressanta här, och det kommer fler hela tiden, men jag har lite press från min familj som vill ha mig närmare Borlänge också. Jag kommer att söka jobb i Stockholm, Göteborg och Skellefteå, säger Sara.
