Danny Welch kommer ursprungligen från England, men har levt de största delarna av sitt vuxna liv i Grekland och Spanien. I mars förra våren reste han till Skellefteå för att hälsa på sin vän Ebba Kallin som han träffat i den spanska staden Malaga.
– Tanken var att jag skulle hälsa på henne i fem dagar, men dagen innan jag skulle åka hem gick Spanien in i lockdown – och alla flyg ställdes in. Jag kollade flyg varje dag, men det var inte förrän tio veckor senare som ett “nödflyg”, som skulle hämta hem svenskar i Spanien, sattes in, berättar Danny när vi träffas på Kafé Kanel i centrala Skellefteå.
Planen var att åka hem till Spanien för att fortsätta driva sitt företag, men när han kom dit bestämde han sig snabbt för att sälja allt.
– Jag drev en mobil bar, och det fanns ingenting som pekade på att jag skulle kunna ha någon verksamhet alls, säger han.
Istället åkte han tillbaka till Sverige i slutet av sommaren för att vänta ut pandemin, kanske extrajobba i någon bar och planera en lång europaresa med Ebba i oktober.
– Men med tanke på pandemiläget blev det så klart ingen europaresa, säger Danny.
Var nervös
Väl i Skellefteå kom Danny snabbt in i det svenska samhället. Bara två dagar efter att han landade på Skellefteå Airport i juli hade han fått jobb i baren på Bryggargatan.
– Jag var nervös för att inte få något jobb. Jag kan ju ingen svenska. Men det visade sig att alla här kan engelska, och att det inte var något som helst problem, säger Danny.
Han är också imponerad av hur organiserat allt är i Sverige.
– I Spanien och Grekland finns det ingen struktur, man lever bara dag för dag. Här är allt så bra planerat. Allt från hur löner betalas ut till hur man sorterar tomburkar och flaskor, säger Danny och ler.
”Enormt exalterad”
Den första tiden bodde Danny och Ebba i Ebbas föräldrars stuga i Båtvik, strax utanför Byske. Ju längre pandemin pågått har dock tankarna om att stanna kvar i Skellefteå vuxit, speciellt för Danny. Han och Ebba har under denna tid blivit ett par, och under hösten flyttade de in i en lägenhet i centrala Skellefteå.
– Jag var mest nervös över att säga till Ebba att jag vill stanna i Skellefteå, för jag vet att hon egentligen inte vill bo här. Men jag vill inte bara lämna detta och åka vidare, speciellt inte under en pandemi. Jag har fått en överväldigande känsla av säkerhet, trygghet och stabilitet, säger han.
Under den gångna vintern hoppas han även ha förändrat hennes syn på Sverige en aning.
– Genom att se hur enormt exalterad jag blivit för allt vi upplevt tror jag att det även gjort henne lite mer förälskad i Sverige och årstiderna som finns här, säger han.
Fascinerade
När han pratar med vänner i Spanien och England så får han olika respons.
– I Spanien tycker alla att jag är helt galen för att jag lämnar vädret som finns där, och i UK är de amazed av alla bilder jag lägger upp. De tycker inte att det ser verkligt ut med norrsken, midnattssolen och all snö – och det är många som är fascinerade.
Just fascinerad verkar även vara rätt ord för var Danny själv kände när han kom till Skellefteå.
– När jag kom hit i mars så bodde vi som sagt i deras stuga i Båtvik. Vi badade badtunna under stjärnhimlen, såg månljuset över havet och körde skoter. Det var verkligen något som jag bara sett på vykort förut, säger Danny.
Speciellt skoterkörandet var något nytt.
– Det var något jag bara sett i James Bond-filmer förut, och här har “alla” en skoter. Helt galet, säger han och skrattar.
Förutom dessa saker har Danny uppmärksammat sånt som vi i Skellefteå ofta ser som självklarheter. Att panta är en sak han tycker är genialiskt, men även att gågatan i centrum är uppvärmd.
– Det är så smart! Och att alla här har två uppsättningar däck till sina bilar, det är mind blowing. I England blir det kaos så fort det bara faller lite snö, säger han.
Vill köpa hus
Framåt har Danny planer på att starta eget företag här i Skellefteå, och gärna flytta till något äldre hus “mitt i skogen”.
– Ja, det vore en dröm. Det blir en mix av ett modernt liv med puls i centrum, och att bo mitt i naturen med skoter, cross och andra roliga saker, säger han.
Att han vill bli kvar i Skellefteå är det ingen tvekan om.
– Jag älskar det. Alla är vänliga, det känns tryggt och jag känner mig accepterad. På ett sätt var pandemin en lyckträff för mig. Jag har visserligen förlorat min business – men jag har vunnit så mycket annat, säger han.
