– Det är bara att du kommer in, säger Ingela Åström.
På bordet framför sig har hon ett linjerat papper dit hon överför den hälsning till kunderna som hon förberett och sparat i sin telefon. Ingela torkar bort tårar efter att ha gått igenom texten igen.
Vi är fyra personer som älskar våra jobb och vi har så otroligt många stamkunder som det känns jättetråkigt att förlora.
När vi träffades senast var det oktober 2021 och Ingela skulle just öppna butiken i dess nya lokal bredvid Sara kulturhus. På den tidigare platsen hade marken sålts till HSB som därefter byggt bostadsrätter i kvarteret Kapella. Det som förut var Kioskpiraten öppnade där på 90-talet och har varit Karamelltåget sedan Ingela tog över butiken år 2002.
– I sommar skulle det ha blivit 25 år sedan. Min tanke var att ”när jag firar 25 år så slutar jag”, och så skulle jag skriva över butiken på de anställda, men nu blir det inte så. Jag är så färdig och känner att det går bara inte.
Huslängan där Karamelltåget huserar ska så småningom rivas för att ge plats åt Skellefteås nya resecentrum och det har Ingela och de andra vetat om. Men beskeden om när de behöver flytta har flera gånger ändrats. Hon säger att de först skulle vara borta före år 2028, sedan mycket tidigare i februari 2027, och att datumet senarelagts igen efter det.
– Då hade jag redan satt igång med att säga upp personal och titta på andra lokaler. Vi har levt i limbo de senaste fem åren och det har också gjort att vi inte vågat gå framåt med något. Varför investera när vi inte vet hur länge vi får vara kvar?
– Det har varit känslosamt och nu är vi vid ”stations ände”, fortsätter Ingela, men det känns tungt för vi är fyra personer som älskar våra jobb och vi har så otroligt många stamkunder som det känns jättetråkigt att förlora.
Utbudet på Karamelltåget är det av en klassisk kiosk; med tobak, godis och tidningar. En sedan länge försvinnande sorts verksamhet i Sverige annat än i större format. I Skellefteå finns valmöjligheter norr och söder om stadskärnan men inte jättemånga alternativ i centrum varför Ingela också tycker det känns tråkigt att stänga.
Hon har tidigare undersökt andra lokaler att flytta till men ingen har känts rätt. Kanske kan Karamelltåget återuppstå någon gång i framtiden om det förändras och viljan hos andra finns.
Min tanke var att ”när jag firar 25 år så slutar jag”, och så skulle jag skriva över butiken på de anställda, men nu blir det inte så. Jag är så färdig och känner att det går bara inte.
Hennes röst spricker under intervjun.
– Butiken har ju varit mitt barn. Jag fick inga egna barn och mina kompisar har sagt att Karamelltåget varit mitt. Och personalen har blivit som mina bonusbarn.
Ingela Åström tänker hålla öppet fram till uppesittarkvällen den 23 december och därefter är det godnatt.
