– Jag hade aldrig kunnat ana att en låt om bastubad skulle slå så stort, säger han och skrattar. Vi trodde mest att våra fans i svenskbygderna skulle lyssna och att Finland skulle tycka vi var svikare som tävlade för Sverige.
Det är strålande sol i Helsingfors och Jakob Norrgård – J:et i KAJ – har en ledig förmiddag, förutom den här intervjun. Dvärgpudeln Alfons ligger vid fötterna.
– I eftermiddag blir det studion, det är alltid några låtar och mellansnack som behöver slipas.
Men att repa låtarna med Kevin och Axel? Det sker sällan.
– Vi övar var för sig på fritiden och synkar ihop oss på scen. Det mesta sitter i ryggmärgen. Men såklart blir det extra rep inför större evenemang, som mello.
Redan som små hittade trion varandra. Först i samma fotbollslag, senare via val ”i ett sånt där perfekt system” och de hamnade i samma högstadieklass.
Första stegen på scen: Norrvalla rehabcenters personalfest.
– Vi hade bara två-tre låtar, bland annat Cornelis-inspirerade ”Fisken Gunnar”, en liten visa om en abborre med tragiskt livsöde. Och om det nya fenomenet Facebook, som vi trodde var en dagslända … Låten åldrades väldigt dåligt.
En egen låt om centret blev det också.
– Det hade vi som grej, att varje ställe skulle få specialskrivet. Men sen blev det mäktigt att hinna med.
Humoristiska sånger om abborrar kanske inte hör till vanligheterna för tonårskillar. Varifrån kommer inspirationen?
Vi spolar tillbaka lite till.
Uppväxten i Maxmo, Österbotten – en by där alla känner alla, fotbollsträningar och cykelturer till butiken hörde till vardagen. Två bröder, en äldre och en yngre; båda ingenjörer, och närvarande föräldrar.
Frekvent ljöd musik: pappa sjöng i bilen och mamma kunde texterna utantill.
Och så morfar Ernst.
– Morfar var otroligt skojfrisk och ständigt redo med en vits i rockärmen. Så fort han kom in i ett rum blev alla på bättre humör. Han var min stora idol och jag tänkte: sån vill jag va!
Rim och ramsor flödade. Förutom sagor, gärna ”Tusen och en natt” och historien om Simba sjöfararen, gick Vreeswijk, Povel Ramel, samt Hasse och Tage varma.
– Allt har jag fått second hand via morfar. Också tradlåtar, säger Jakob och börjar sjunga ”Fem penni had ja” – en svängig folkvisa om att sälja smöret och tappa pengarna.
En svängom bland stilar, komik och kvalitet är i dag något av Jakobs tessitura. Vilket inte minst visats i Puccinis Nessum Dorma – parafraserat ”Näsan Domnar” – som lyckades med det sällsamma konststycket att bli både viral och kritikerrosad.
Opera kanske är något att lägga mer tid på?
– Nja … Att göra roliga låtar är det jag vill göra mest, säger Jakob och betonar att det förstås är kul med stort genomslag.
Åter till schlagerkarusellen.
Eller först en avstickare till dagen före första deltävlingen då Jakob fick ett samtal: han hade fått rollen som Mårten i musikalen ”Änglagård”.
– Rollen kändes självklar och ungefär som jag, en drömmare från landet som längtar ut i världen, säger han och fortsätter:
– Det roliga är också att jag av en slump mötte Edward af Sillén, som gjort regin, i hissen. Jag fick inte berätta för någon men det bara slank ut: ”Jag ska vara finlandssvenska Mårten”. Då visste jag inte att vi skulle gå på middagar och bio ihop, ja, bli goda vänner.
Samtidigt som musikalpremiären i höst debuterar du som författare med barnboken ”Gnistan”. En lite oväntad kombo?
– Inte egentligen. När vi skrivit musikaler så har det kittlat att få berätta en längre historia. Och av en händelse fick jag förfrågan från förlaget om just detta, att skriva en barnbok.
Vad handlar boken om?
– Var kommer idéer ifrån?
Och vad som händer när det blir trubbel i idéfabriken. Hittills har min sexåriga brorsdotter varit testperson. Hon gav tummen upp, det är stort!
Idén att tävla i Melodifestivalen då? Den kom i form av ett mejl.
– ”Har ni någonsin tänkt på att skicka in en låt?” skrev tävlingsproducenten Karin Gunnarsson. Vi tänkte: vad är det här för spam? Tur vi inte slängde det, haha.
Planen: ”sist i mello – först ut på vägarna” och den lilla turnén längs svenskbygderna, reviderades snabbt till sommarens omfattande Sauna Tour.
– Sen var det superkul att få doppa tån i mello och känna ”det här numret är bara en one night only”, säger Jakob och syftar på mellanakten i discokulan med Siw och EMD.
Ett riktigt höjdarår, som stundtals varit väl intensivt.
– Axel och Kevin är ju med om exakt samma sak. Och om någon av oss har en sämre dag, tar de andra lite större plats. Det är ett otroligt fint stöd.
Jakob återvänder till sitt hem, hund – och ”bättre hälft”.
– Alexandra tar hand om spillrorna av mig. Hon vet ofta exakt vad jag behöver när jag är socialt utmattad efter spelningar. Då är det skönt att bara vara tillsammans. Njuta av tystnaden ihop.
Louise Augustsson
