Redan en halvtimme innan själva dansen börjar Folkparken i Skellefteå fyllas med danssugna människor. Vid entrén står Anita Lundgren, Tommy Ungh och Majlis Lindegren och tar emot inträdet samtidigt som de småpratar med besökarna. Att de flesta är bekanta sedan länge är tydligt.
– Det här är framför allt en social grej. Man lär känna många människor, får komma ut och umgås. Och så är det ju bra motion också, säger Anita Lundgren.
Det har varit så trevliga år. Och givetvis ställer jag upp och hjälper till här om det kniper
Anita har varit ansiktet utåt för och den drivande kraften bakom Korpens motionsdans ända sedan början av 1990-talet, vilket för övrigt var samma år som hon började dansa.
– Jag började sent, kan man säga, och blev hitlurad när jag gick en kurs i gammeldans. Vi skulle träna här och efter det blev jag kvar, säger Anita.
Anitas yrkesliv inleddes redan efter realskoleexamen 1957 då hon började jobba på Sundsvalls bank i Skellefteå. Och även om arbetsplatserna skiftade under åren blev hon bankvärlden trogen.
– Det är väl därför jag alltid fått vara kassör i föreningen. Jag är inte rädd för pengar, säger Anita.
Kliver av
Men efter drygt 30 år som ansvarig och vid nyss fyllda 84 kommer Anita att kliva av uppdraget och lämna över till Tommy Ungh, Majlis Lindegren och Tage Pettersson.
– Men hon har lovat att hoppa in om det behövs. Anita har ju stenkoll på allt, det känns tryggt, säger Majlis.
Motion och umgänge
Punktligt klockan 19 slår kvällens band Bendix an det första ackordet och dansgolvet fylls omgående med dansande par. Foxtrot är den mest förekommande dansen men det finns en och annan som vågar sig på en bugg. Upplägget är fyra danser där den manliga delen av deltagarna bjuder upp. Därefter följer en gammeldans, varpå följande fem danser är damernas.
– Man lär känna så otroligt mycket trevligt folk. Och så får man motion. Vi har dansat sedan vi var unga och gått på motionsdanserna i många år.
Det säger Carin Carlsson som är här tillsammans med sin bror Willy Sandström och kompisarna Allan Lundgren och Stig Fahlman. Allan är i princip uppväxt med dansen eftersom han som pojke följde med sin pappa som spelade munspel på lokala danser i trakten.
– Jag började inte dansa förrän i tjugoårsåldern. Jag var så blyg, säger Willy och får medhåll av sin syster.
– Det var vi båda. Så det dröjde lite, säger Carin.
Ska lukta gott
Och att dessa fyra pigga seniorer dansat mycket förstår man när de börjar prata om dansställen de brukar besöka. Arvidsjaur, Piteå och Abborrträsk är bara några av dem
– Sen har vi ju sommardanserna i Ljusvattnet, Bursiljum och Hej också. Men det är ju inte lika mycket danser som det var förr i tiden. Och återväxten bland de unga är ju inte så stor, tyvärr, säger Carin.
Man lär känna så otroligt mycket trevligt folk. Och så får man motion.
När jag frågar hur en riktigt bra danspartner ska vara får jag inga riktiga svar från herrarna men såväl Carin som Linnea Sehlin och hennes kompis Majlis Bergeman som sitter några bord bort är överens, oberoende av varandra. Att kunna dansa, småprata och lukta gott är en vinnande kombination.
– Det är så roligt att få dansa med trevliga människor. Vi följde båda med en kompis första gången. Sen dess har vi fortsatt själva, säger Linnea.
Svag återväxt
När det är dags för den sjätte dansen, gammeldansen, minskar antalet dansande par – det är tydligt att just denna form av äldre dans inte är lika utbredd bland besökarna.
– Det är lite fler kvinnor än män på våra danser så killarna får ligga i. Men under gammeldansen brukar de få en paus då de kan vila och dricka lite vatten, säger Anita och fortsätter.
– Att danserna är på måndagar gör det hela väldigt opretentiöst och trevligt. Förr brukade vi baka och sälja fika men det blev övermäktigt eftersom vi ibland är 200 personer här inne. Nu tar den som vill med sig fika.
När Megafonen lämnar Folkparken återstår fortfarande flera timmar av dansande. Men för Anita är det här den sista kvällen som ansvarig. Framöver kommer hon att ägna sig åt sina övriga intressen, bland annat bakning och sömnad, sina systrar och givetvis barn och barnbarn.
– Det har varit så trevliga år. Och givetvis ställer jag upp och hjälper till här om det kniper, säger hon.
