Det klickar till när de två cyklisterna fäster skorna i pedalerna och rullar iväg för att bli fotograferade.
Solen skiner genom ett tunt molntäcke när de nästan ljudlöst rullar lätt på den lummiga Tuvagårdsvägen.
– Fast det hade gärna fått vara varmare, skrattar Helen Moritz, CK Guldkedjan, när de stannar till.
Tillsammans representerar de Skellefteås två klubbar för landsvägscykling. Olika föreningar, men som ändå har mycket gemensamma träningar och aktiviteter för att samla intresserade cyklister.
Mellan sig arrangerar de vanligen tre träningstillfällen per vecka. Tempopass på tisdagar, lugnare distanspass på torsdagar och så långpass på söndagar.
– Vi brukar cykla i en så kallad “belgisk kedja”, säger Helen Moritz, och förklarar:
– Det innebär att vi ligger i två led där det vänstra ledet går lite fortare. När man kommer längst fram viker man in och får cykla i det lugnare högerledet, tills man är sist igen.
Det innebär att man turas om att dra klungan samtidigt som man får tillbringa en hel del tid bakom andra som fångar vinden, förklarar de.
– Då kan man hålla bästa tempot över lång tid. När man cyklar i en grupp på det sättet kan man cykla 5-10 kilometer/timme snabbare utan att det är jobbigare, säger Nils Forsell.
– Men vi anpassar oss alltid efter gruppen. Ibland delar vi också upp oss i två grupper, en snabbare och en lugnare. Om man måste släppa från de snabbare kan man alltid falla bak till den lugnare. Och vi lämnar aldrig någon efter oss, fyller Helen Moritz in med.
Intresset för motions- och tävlingscykling har ökat i Sverige över tid. Riksorganisationen Svenska Cykelförbundet ser att antalet cyklister kanske inte har ökat, men att de som utövar cykling blivit mer aktiva. Man kan därför uppleva det som att det blivit en ökning av cyklister ute på vägarna.
Det är en utveckling som inte alla bilister är jätteförtjusta i, vilket Moritz och Forsell upplevt på nära håll.
– Man har ju varit med om en del tveksamma bilister. Som håller ut knappt en decimeter eller ligger på tutan när de kör om. Ifjol blev vi omkörda av någon som passade på att tvätta rutan samtidigt… det känns ju inte så bra, säger Nils Forsell.
De tror att det är kunskapsbrist inblandat – att en del kanske tror att cyklister inte får cykla två i bredd till exempel.
– En del tycker nog att vi ska hålla oss på cykelvägar istället. Jag märker att fler tutar om det finns en cykelväg intill. Men vi kan ju vara omkring 20 personer i en klunga och hålla upp mot 45 kilometer i timmen – det går ju inte att vara på cykelväg bland fotgängare då, säger Helen Moritz.
Tjusningen med cykling är ju farten. Att cykla i grupp, träffas och surra och fara någonstans och fika.
Nu ser de alltså fram mot varmare väder och många härliga långturer i sommar. På söndagarna när de cyklar lite längre brukar de planera in gemensamma stopp på något fik längs vägen.
– Tjusningen med cykling är ju farten. Att cykla i grupp, träffas och surra och fara någonstans och fika. Det är fin gemenskap och en härlig form av träning som är skonsam mot kroppen, säger Nils Forsell.
