Det kommer en svag doft av trä från väggarna i Sara kulturhus. Föräldralediga mammor och pappor med barnvagnar trampar otåligt framför ingången till biblioteket.
Linnéa Wikman låser upp prick klockan tio och barnvagnarna rullar in. Hon arbetar på stadsbiblioteket men är också ideellt engagerad i RFSL Skellefteå där hon sitter som vice ordförande. Föreningen är verksam året runt, men är kanske mest synlig under februari – då äger nämligen prideveckan rum.
– Vi har otaliga gånger funderat på om vi ska byta, men det är roligt att ha Pride mitt i vintern. Jag tror det behövs något den här tiden på året.
Sedan 2015 har RFSL Skellefteå arrangerat hela evenemanget kring Pride, men på senare år har föreningen fått en mer samordnande roll, säger Linnéa från en av sofforna i trähotellets lobby. I hennes knä vilar bibliotekets regnbågsflagga.
Hela evenmanget kring Pride har blivit större och intresset för att delta har vuxit i Skellefteå. Flera organisationer på olika platser i kommunen arrangerar programpunkter under veckan.
– RFSL är en ideell organisation, och Pride är ett stort arrangemang. Det blir ett ganska tungt lass att dra om vi skulle ordna allt själv, så det känns roligt att folk och organisationer kan se ett värde av att anordna något och finnas med i det officiella prideprogrammet. Det blir verkligen win-win, säger hon, och lägger till:
– Att på något sätt vara med under Pride är ett ställningstagande, och jag tänker att fler och fler kanske vill kopplas samman med det som Pride står för.
En efterlängtad vecka
Det blåser utanför kulturhuset i centrala Skellefteå. Den regnbågsfärgade flaggan fladdrar frenetiskt i Linnéas händer – nästan för mycket för att fånga den på bild. Under paraden som avlutar prideveckan i Skellefteå kommer den att synas på nästintill alla deltagare som tågar från Nordanå till Guldtorget.
Linnéa både tror och hoppas att prideveckan är efterlängtad. Under de två senaste åren fick arrangörerna tänka ut nya sätt att uppmärksamma Pride, bland annat blev paraden under 2021 något helt annat än det traditionella tåget.
– Folk fick skicka in filmer som sedan klipptes ihop till en digital prideparad som sändes, och det vart faktiskt svinbra.
Varje år blir jag chockad när jag får se, rent visuellt, vilket stöd vi faktiskt har
Det är tydligt att den fysiska gemenskapen och stoltheten är viktig när Linnéa ska definiera vad Pride betyder för henne.
– För mig är Pride att kunna se glädjen och stoltheten i andras ögon, de som kanske inte har haft det så lätt. Men också att få se folk, som kanske aldrig hade hamnat i de här sammanhangen, få en ögonöppnare och kanske vakna till lite. Paraden är höjdpunkten. Varje år blir jag chockad när jag får se, rent visuellt, vilket stöd vi faktiskt har.
Skellefteå är långt ifrån Sveriges största stad, men här är engagemanget stort. Linnéa berättar att hon flera gånger fått frågor om vad det kan bero på.
– Folk har sina fördomar om hur det ska vara här uppe i Norrland, och det hade väl jag också tidigare. Folk undrar “hur gör ni, varför är det ett sånt otroligt stöd här uppe?”. Det kan man väl inte riktigt svara på, mer än att det är jätteroligt att det är så.
Fest men också allvar
Prideveckan är en tid för fest, glitter och glamour, samtidigt som det finns ett allvar som inte går att bortse från. Regnbågsflaggan är ett vanligare inslag i stadsbilden året om, den syns på flaggstänger eller som motiv på pins och tygkassar.
Men situationen för HBTQI-personer har inte bara utvecklats i en riktning mot ökad acceptans, snarare svänger den, menar Linnéa.
– Det har gått lite upp och ner. Situationen i Polen och Ryssland har ju blivit ganska mycket försämrad under tiden jag har varit engagerad i RFSL. Men även det politiska läget i Sverige, till exempel när Sverigedemokraterna stoppade ett luciatåg för att det var en icke-binär lucia, bara såna saker är skrämmande. Ibland känns det som att det går lite åt fel håll. Många saker blir bättre men andra blir sämre.
Både Polen och Ryssland återfinns bland länderna i botten när Rainbow Europe rankar länder baserat på hur lagar och styrning respekterar HBTQI-personers rättigheter.
Hårda lagar
2013 blev det olagligt att sprida “homosexuell propaganda” till minderåriga i Ryssland. Lagen har bland annat använts för att stoppa information om homosexualitet, skildringar av det som kallas “icke-traditionella relationer” i populärkulturen, men även för att hindra Pride-parader och försvåra för HBTQ-aktivister.
Att bryta mot lagen kan leda till dyra böter och ibland även fängelsestraff. I fjol skärptes lagen av det ryska parlamentet Duman till att omfatta spridning av så kallad “homosexuell propaganda” till alla, inte bara till minderåriga.
I Polen är det inte olagligt att vara homosexuell men, likt Ryssland, saknar många HBTQI-personer rättigheter. Från politiskt håll har retoriken hårdnat de senaste åren, och flera regioner och kommuner har beslutat sig för att bekämpa så kallad “HBTQ-ideologi”. 2020 tillträdde Przemyslaw Czarnek, från partiet Lag och Rättvisa, som utbildningsminister. Han har jämfört “HBTQ-ideologin” med nazism.
Vi ska också påminnas om varför vi faktiskt har en pridevecka
På fredagen under prideveckan I Skellefteå kommer Annamaria Linczowska från KPH Warszawa att föreläsa om den rådande situationen i Polen och arbetet för HBTQI-personers rättigheter, en föreläsning som Linnéa ser fram emot och hoppas att många kan ta del av.
– Det ska vara både firande, stolthet, glitter och glamour men vi ska också påminnas om varför vi faktiskt har en pridevecka. Det är inte bara det här regnbågsskimret, det är också att belysa olika problem som fortfarande finns.
Internationellt engagemang
För Linnéa Wikman är HBTQI-frågor inte bara en lokal angelägenhet, det handlar om en internationell solidaritet.
– Oavsett hur vi har det i Sverige måste vi lyfta blicken och se hur det faktiskt är i länder som inte är så långt bort ifrån oss. Vi jobbar även för dem i förlängningen, säger hon, och viker ihop flaggan igen.