När jag träffar paret Alina Levytska och Sergij Gumeniuk har det gått fem dagar sedan Ryssland inledde invasionen av Ukraina. Under den tiden har de fortsatt att gå till jobb och skola. Men tankarna är någon annanstans.
– Vi får mycket förståelse från alla runt omkring oss, vilket är skönt. Men det är som att man lever två liv samtidigt, säger Alina Levytska.
– Jag försöker följa nyheterna för att höra om hur det går för min familj och vänner. Samtidigt måste vardagen fortsätta.
Hjälper det att sysselsätta sig med annat för att skingra tankarna?
– Nej inte för mig. Jag behöver stor koncentration för att plugga och det är mycket svårt samtidigt som tankarna snurrar om hur det går i Ukraina, säger hon.
Jag frågar hur de har följt händelseförloppet sedan krigets början då ryska trupper började samlas kring Ukrainas gränser i februari. Men de rättar mig: det vi ser nu började 2014 när Krimhalvön annekterades.
– Det har pågått i åtta år. Vissa menade att det inte var krig, andra sa att det var det. Men nu vet alla att det är krig, säger Alina.
Alina Levytska och Sergij Gumeniuk kommer från den pittoreska Ukrainska staden Kamianets-Podilsky, känt för sitt gamla slott. De har hållit ihop länge – de har redan hunnit vara gifta i mer än tio år – och har sedan flera år tillbaka bott i Sverige.
Han kom för att jobba, hon för att plugga. Och de har båda påverkats av sitt nya land. Alina säger att hon till exempel dricker mer kaffe än tidigare.
– Tidigare drack jag kanske en kopp om dagen, annars var det bara té. Men här så blir det kaffe kaffe hela tiden, säger hon och skrattar.
Sergij å sin sida förälskade sig i slalomåkning när han bodde i Bygdsiljum.
– Jag hade aldrig stått på ett par slalomskidor tidigare. Men jag provade och tyckte det var så kul! Jag började jobba in tid under veckorna för att kunna sluta efter lunch på fredagar. Då hade jag skidorna i bilen och körde direkt till backen. Sen åkte jag varje dag under helgen, säger han med ett leende.
I dag bor de inne i stan, där Alina studerar till VFX-artist på Skellefteå campus och Sergij jobbar på Rönnskär som mekaniker. Båda säger att de märker av ett stort stöd från sina respektive kretsar.
– På jobbet frågar grabbarna mig varje dag nu hur jag mår, vad som händer med min familj. Det känns jättebra för jag känner hur alla stödjer Ukraina, säger Sergij.
Nu engagerar de sig också för att få mer förnödenheter som medicin och vårdutrustning till Ukraina. Pengainsamlingar till stora organisationer är bra, men också lite trögrörliga menar de.
– Även om pengar samlas in och skickas dit är det omöjligt att köpa de sakerna i Ukraina nu. Det tar slut på apoteken.
Därför skickar vi förnödenheter direkt till personer vi litar på, så att de inte hamnar i fel händer, säger Alina.
– Men det är bra att många donerar till organisationer för de behövs också. Det blir nog en bra balans om svenskar ger till dem så går vi ukrainare de direkta vägarna.
När den här artikeln skickades till tryck har ett antal ukrainska städer tagits över av Ryssland. Det har varit strider kring kärnkraftverk och en rysk konvoj närmar sig Kiev där målet spekuleras vara att omringa huvudstaden. Alina och Sergij följer utvecklingen noga och säger att de ser hoppfullt på framtiden även om det ser mörkt ut just nu
– För tillfället går vi igenom det svåraste stadiet, men Ukraina gör det med alla människors extraordinära enighet och tro på demokratins värderingar. Därför tror jag att Ukraina kommer ta en värdig plats bland alla civiliserade länder i världen i framtiden. Tillsammans kommer vi att besegra diktatorn, säger Alina.
