Huset ligger på toppen av en sluttande tomt med utsikt över Kågefjärden, längst inne efter en smal skogsbilväg. Det är lugnt och stilla här. Hemma hos lokalkändisen Karin Granberg blandar sig det gamla med det nya, inramat av skog och trädgårdsprojekt.
– Jag trivs att komma hem. Jag är mycket ute och flänger och träffar mycket folk, då är det skönt att komma ut hit. Vägen slutar här och det blir ingen trafik, berättar hon.
Karin är född och uppvuxen i Burträsk. Släkten på mammas sida har brukat jorden i trakten kring Bodbysund sedan 1500-talet. Mormor och morfar var också bönder.
– Så det är väl ingrodda bonderötter i mig. Jag är stolt över mina rötter, säger Karin.
Hennes föräldrar var båda lärare, som träffades medan de pluggade i Umeå. Karin är den enda läkaren i släkten. Hon började fundera på att bli doktor redan som sexåring och tre år senare bestämde hon sig. Det var då som Karins mamma blev sjuk.
– När hon var liten hade hon reumatisk feber. När man har det kan mitralisklaffen, som ligger mellan vänster förmak och kammaren, luckras upp. När hon sedan var 32 fick hon sjukhussjukan och då fastnade bakterier på klaffen som redan var skadad.
– Vi tog många avsked. Hon var jättesjuk, men tjurskallig. Hon levde tills jag var 26.
Mamma lärde mig jättemycket.
Det här har lärt Karin att ta vara på livet och att inte lämna någonting osagt.
– Mamma lärde mig jättemycket. Hon stärkte mig i min tro att bli läkare. Även om det är tråkiga saker som sker så tror jag att det kan komma ut någonting bra, säger hon.
Gällivare, Norge och Skellefteå
Karin har gått med planteringsrör på axeln och röjsåg på höften innan hon började jobba inom vården. Efter studierna flyttade hon till Gällivare, där hon bodde i 21 år.
– Med undantag för en sejour i Norge. Jag hade en stafett-tjänst där men jag föredrar kontinuitet, så vi flyttade. Vi bodde ovanför Lofoten precis vid kusten, det var jättefint.
Efter flytten tillbaka till Gällivare och en skilsmässa fick barnen välja vart de skulle styra kosan härnäst; Piteå, Örnsköldsvik eller Skellefteå. 2006 gick flyttlasset mot hemtrakterna och inte långt senare skulle Karin bli lagläkare i Skellefteå AIK.
Jag kan inte låta bli att bry mig.
– Gustav, Petter och Nils spelade hockey, så jag var jämt på ishallen. Jag hade också alltid läkarväskan med mig om det skulle hända någonting. Jag kan inte låta bli att bry mig, mina barn säger att jag bryr mig för mycket. Sedan tog det inte så lång tid.
– Jag är tacksam att jag fick chansen. Jag gillar att utöva mitt yrke i andra miljöer, där det inte är så tillrättalagt. Jag gillar också sporten och lagkänslan, berättar Karin.
Möjlighet att fortbilda brett
Och andra miljöer har det blivit. Karin tar en klunk te och minns tillbaka till de första gångerna som hon skulle framträda som expert i tv-programmet Fråga doktorn.
Jag kunde knappt få fram ett ord.
– Första gången gick det bra, jag hade aldrig sett programmet. Andra gången jag skulle spela in berättade de hur många tittare de hade – och det skulle de inte ha gjort. Svetten bara rann, jag kunde knappt få fram ett ord, säger hon och skrattar.
Men nervositeten gick över. Numera direktsänds alla program och Karin pendlar ned till Umeå varje måndag för att vara med. Hon vill gärna dra sitt strå till folkhälsan.
– Jag upptäckte att Fråga doktorn faktiskt är en möjlighet att fortbilda folk brett.
Robinson-säsongen i Norrland
Det har även blivit fyra Robinson-säsonger, tre på Fiji och en i Haparanda skärgård. Inspelningsperioden i Norrbotten avslutades för inte så himla länge sedan.
Det var kallt, blött och många frös.
– Som norrlänning tycker jag att det var jättehärligt att spela in där, men jag tror att många deltagare inte var riktigt förberedda. Det var kallt, blött och många frös.
Blev det en tuffare Robinson-upplevelse för årets deltagarna?
– Ja definitivt. Om du svälter på Fiji så har du i alla fall värme. Om du dessutom fryser så förbrukar du ännu mer energi och då får du en tuffare situation, säger Karin.
Det här har inneburit en del medicinska utmaningar, likaså läget med covid-19.
– Man tänker Tornedalen, med äldre befolkning och begränsade sjukvårdsresurser. Att vi i produktionen skulle dra dit corona, det fick bara inte ske. Jag är glad och stolt att vi lyckades. Vi hade en bra corona-strategi och höll garden uppe hela tiden.
Att trappa ned så småningom
Efter att ha varit borta i två säsonger är Karin nu tillbaka i Skellefteå AIK. Hon är även medicinskt ansvarig på Erikslids hälsocentral, där hon jobbar fyra dagar i veckan.
Karin har även jobbat mycket med företagshälsovård genom sin egna firma.
Hur är det att ha så många bollar i luften?
– Mina olika uppdrag berikar varandra, sedan är det att få logistiken att funka. Mina barn tycker att jag jobbar för mycket och det har mina ex också tyckt, berättar hon.
Stänger inte av när jag kommer hem.
– Jag har varit förlovad tre gånger och gift två gånger. Jag älskar mitt jobb och jag stänger inte av när jag kommer hem. Jag kan nog vara ganska svår att leva med.
Karin Granberg resonerar att hon kommer att behöva trappa ned så småningom.
– Vi får se om jag lyckas eller inte. Jag längtar efter att kunna resa igen, säger hon.
