– Vi kan se en liten ökning av sökande men sett till befolkningsmängden är den inte så stor. Däremot ser vi att de som söker hjälp har mer komplexa problem som kräver mer resurser. Tidigare handlade det ofta om arbetslösa som behövde stöd i övergången till ett nytt jobb. Idag handlar mycket om skuldsättning och psykosociala problem, säger Sofia Widmark, chef på enheten för försörjningsstöd på Skellefteå kommun.
Sofia Widmark och hennes chefskollega Evelina Andersson håller med Rättighetsmottagningen om att marginalerna i samhället blivit mindre och att det går snabbare att hamna i ekonomiska svårigheter.
– Allt har blivit dyrare och har man inte ett sparande så kan man hamna efter ekonomiskt rätt snabbt. Vi har sett exempel på ensamstående som valt att inte betala hyran för att kunna ge sina barn ett drägligt sommarlov. Och då handlar det inte om några utlandsresor utan de små saker som kan förgylla sommarlovet, säger Sofia Widmark.
Sveriges socialtjänster har ett ramverk som de arbetar inom men som fram tills nu gett kommunerna en viss frihet när det gäller bidrag. Vissa kommuner har inom denna ram valt att öka på försörjningsstödet för att det ska räcka. Andra, som Skellefteå kommun, har valt att ge barnfamiljer 500 kronor extra inför sommaren och julen. När det nya bidragstaket införs i januari 2027 förlorar kommunerna möjligheten att betala ut mer än den nationella riksnormen.
– Vi jobbar med människor och i vårt arbete är det otroligt viktigt med individuella bedömningar eftersom det är då vi lyckas bäst, säger Evelina Andersson som får medhåll av Sofia som tillägger
– När man införde ett liknande bidragstak i Danmark visade studier att kriminaliteten ökade. Så givetvis känner vi en oro för hur de nya reglerna ska slå.
Svenska myndigheter har blivit tightare med ett större stuprörstänkande, något som inte riktigt fungerar när man har med människor att göra.
Eftersom behoven som socialtjänsten möter blivit mer komplexa och resurskrävande samtidigt som kraven på kommunerna blivit högre, upplever Sofia och Evelina att det blivit svårare för handläggarna att hinna hjälpa människor med de praktiska momenten kring myndighetskontakter.
– Det skulle behövas betydligt fler personliga ombud, alltså en person som är fristående från myndigheter och har till uppgift att hjälpa människor med psykiska eller sociala problem att klara vardagen och skapa kontakter med myndigheter. Här är vi väldigt tacksamma för Rättighetsmottagningen som fungerar som en väldigt bra samarbetspartner när det gäller just den här typen av stöd, säger Sofia.
Till skillnad från Rättighetsmottagningen ser Sofia och Evelina ingen risk för att myndigheternas ansvar förskjuts alltmer till frivilliga organisationer och på sikt skapar ett samhälle där de behövande får sätta sitt hopp till välgörenhet.
– Vi upplever att de som kommer till oss får det stöd de har rätt till och att vi försöker anpassa stödet till den enskilda individen. Men vi måste också hålla oss till det som faktiskt ingår i vårt uppdrag så att våra handläggare mäktar med sina jobb, säger Evelina och tillägger
– Svenska myndigheter har blivit tightare med ett större stuprörstänkande, något som inte riktigt fungerar när man har med människor att göra.
