Man kan säga att Ådells Konst & Hobby representerade en annan tid. Den tid då det fortfarande fanns utrymme för mer än de stora kedjornas likriktade sortiment. Den tid då en människas intresse kunde omsättas i en butik som faktiskt bar sig även om den inte hölls under armarna av en stor butikskoncern.
– Det är de sista tio åren som något hänt. Det var då människor började handla mer över nätet. Efter pandemin hade till och med de äldre lärt sig det och då gick det snabbt utför. På slutet kunde folk komma in till mig, fota av olika produkter och sen gå hem och beställa dem på nätet. Det tycker jag var lite fräckt, säger Anna Ådell.
Anna tar emot oss i sitt välbevarade 1960-tals hus på Alhem där hon bor med maken Per Sandström. De köpte huset 2003 av samma par som låtit rita och bygga huset fyrtio år tidigare. Som de inredningsintresserade människor Anna och Per är har de bevarat så gott som samtliga tidstypiska detaljer i huset – från träfönstren till spegeldörrar – och accentuerat alltihop med inredning från samma tid.
– Vi har varit i stugan i Lövånger hela sommaren och precis kommit tillbaka. Luften kan kännas lite instängd, säger Anna ursäktande och ställer upp balkongdörren.
När vi ses är det ungefär två månader sedan hon stängde dörren till butiken för gott efter 22 år. Det var 2003 som Anna, som då flyttat hem till Skellefteå efter många år i Sundsvall, tog över butiken efter Gudrun Klaveness som drivit den under namnet Forma Center sedan 1988.
– Det gick bra från början och under åren fram till 2017 gick det bara bättre och bättre. Sedan inleddes byggandet av Sara kulturhus då gatan periodvis stängdes av och efter det kom pandemin då näthandeln exploderade. Då gick det liksom inte mer. Helst hade jag ju velat sälja till någon som kunde driva butiken vidare men trots att jag hade en person som var väldigt intresserad så blev det inte av, säger Anna och tillägger
– Det är inte lätt att driva den här typen av butiker idag. Men jag vet inte heller vad man ska göra åt det. Människor måste kanske själva börja känna att det på många sätt är enklare att åka ner på stan och köpa en sak istället för att beställa den över nätet och behöva vänta i flera dagar.
Jag frågar Anna var som varit det mest populära i hennes butik, sett över alla år hon drivit den. Och svaret är självklart.
– Smyckestillverkning var konstant populärt. Och scrapbooking. Det var minnesalbum med foton, kvitton, ja, allt möjligt. En grej med dem var att allt från papper och pennor till lim och klistermärken skulle vara syrafritt och av hög kvalitet eftersom tanken med albumen var att de skulle bevaras länge, säger Anna.
Anna Ådell är utbildad bildlärare i grunden och har även gått kurser inom design, reklam och pr. Att hon hela sitt yrkesliv rört sig mellan olika former av skapande kan kanske delvis förklaras av det faktum att hennes mamma är den lika välrenommerade som kända konstnären Harriet Ådell.
– Mamma har stöttat mig i allt jag gjort hela livet men aldrig någonsin pressat mig att gå i hennes fotspår. Snarare tvärtom faktiskt. Och det är lite konstigt faktiskt. Mamma älskade ju det hon gjorde och var enormt bra på det också, säger Anna och fortsätter
– Jag har alltid älskat att måla och rita men jag tror att jag alltid haft lite för dåligt självförtroende för att satsa på det fullt ut. Och inte riktigt velat det heller, säger Anna.
Harriet Ådell är idag 94 år och målar av förklarliga skäl inte längre. Men hon höll igång ända fram till 80-års åldern då hon målade mycket i oljepastell.
– Mamma hade en otrolig drivkraft. Hon gick upp varje morgon klockan 9 och började jobba. Det enda hon inte tyckte om var det som hon uppfattade som en allmän missunnsamhet mot kvinnor som lyckades som konstnärer. Men hon hade mycket stöd i keramikern och vännen Elisabet Johansson som hon ofta ställde ut tillsammans med, berättar Anna.
Som nybliven pensionär håller Anna fortfarande på att landa i sitt nya liv. Just nu vill hon bara vara och i lugn och ro känna in vad hon vill göra. Under hösten har hon en resa inplanerad till USA och njuter redan nu av tanken på att semestra på andra tider än de där fem sommarveckorna som alla lönearbetare är mer eller mindre begränsade till.
– Det känns helt underbart att bara få göra helt som jag vill faktiskt.
