KRÖNIKA Cecilia Edström om inställningen till att arbeta ideellt, ojämställhet och fördelningen av sponsring till idrotten.
***
Vissa dagar kan jag sätta mig upp i sängen och tänka att ondskan håller på att ta över vår värld. Det är krig, människor på flykt, egoism, ojämställt och folk som bara bryr sig om pengar. Man känner att den vackra medmänskligheten helt plötsligt blåste bort och att det gäller att skydda sitt eget till varje pris. Man blir nedstämd. Vill helst inte kliva upp. Men så gör man det ändå och plötsligt tonar en helt annan bild fram. Man stöter ihop med människor som är precis tvärtom, som bryr sig, som gör saker för andra utan att kräva något tillbaka. De gör det för att skapa en bättre värld.
Caroline Jönsson är en sådan. Ja, ni känner säkert igen namnet. Det är ju den gamla stormålvakten i svenska damlandslaget i fotboll. Hennes fotbollsskor ligger idag på vinden och nu vill hon stärka förutsättningarna för kommande generationer kvinnliga idrottare i och med det nya konceptet FairPay. Den ideella organisationen har helt enkelt tagit fram en certifiering för att företag och kommuner ska sponsra jämställt. Bara 20 procent av sponsringen inom idrotten går nämligen till kvinnor trots att utövarantalet är 46% kvinnor och 54% män.
När vi sågs sa hon till mig: ”Jag kände att min prestation som idrottare inte spelade någon roll. Jag kan bli utsedd till världens bästa målvakt, damlandslaget kan ha 3,8 miljoner tv-tittare, jag kan bli utsedd till årets fotbollspersonlighet av folket i konkurrens med ”Svennis”, Zlatan och Fredrik Ljungberg och ändå är det någon som säger att det inte finns något intresse. Var kommer det ifrån? När det är så tydligt att det finns ett intresse. Min prestation som idrottare räcker inte. Det är inte i prestationen det sitter. Det tog väldigt lång tid för mig att inse det.”
Just det hon säger är grunden och drivkraften. Hennes generation fick inte de förutsättningar den var värd. Dagens elitidrottande kvinnor får inte heller det. Men hon är helt övertygad om att det finns en marknad för kvinnlig idrott, men att företag i just det här fallet inte tittar på var potentialen finns att kunna växa, att kunna tjäna pengar, i framtiden. De gör, till skillnad från inom de flesta andra områden, bara en nulägesanalys.
Caroline jobbar stenhårt för kommande generationer, för att de ska få det bättre, mer jämställt. Och det gör en så otroligt glad. Man vill bara hylla, skåla och hälla i sig ett glas champagne.
Beskrivningen man oftast hör om oss svenskar är att vi blir alltmer individualistiska och egoistiska. Det är då man gärna inte kliver upp ur sängen utan hellre sover vidare. Men, det här är ett bra men, får man tro myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor visar faktiskt befolkningsundersökningar en motsatt trend. Allt fler svenskar tycker att människor har en moralisk skyldighet att göra frivilliga insatser. Det är då man i det närmsta skuttar upp från resårmadrassen.
Caroline Jönsson och hennes medarbetare är just i detta nu, på helt ideell basis, för nutidens kvinnliga idrottare, på gång att skriva avtal med Umeå, Linköping och Malmö kommun för en certifiering för jämställd sponsring. Nu är bara frågan, när signerar Skellefteå kommun?
Cecilia Edström | cecilia@megafonen.nu
33-årig frilansjournalist med människor som sitt största intresse.
Från Glommersträsk. Bosatt i Stockholm.
Krönikan publicerades ursprungligen i Megafonentidnignen 4 2015:
Läs fler krönikor av Cecilia här »
