FILM Filmaren Martin Persson dokumenterade på nittiotalet tre killar från samma gymnasieklass i Bromma, nu träffar han dem tjugo år senare för att följa upp hur deras liv artat sig.
Tre killar, alla från Bromma och som gick i samma klass, har nu följt tre helt olika stigar i livets skog. Steven är en slacker och vill nu släppa sitt ”säsongande” på olika turistorter och istället stadga sig med sin sjutton år yngre flickvän. Anders är den stekiga banktjänstemannen som försöker mörka för sin fru hur han förlorat jobbet. Kennet är en något ensam figur som saknar modet att berätta för sin bästa kompis att han är kär i henne.
”Yes! En film där Peter Magnusson spelar tre manliga huvudroller!”
Så tänkte jag inte när jag satte mig i salongen för att gotta ner mig i denna fake-dokumentär av Martin Persson. Trots detta så känns det ändå som att jag bär med mig någonting från denna, även om det är oklart exakt vad.
Det är svårt för mig att säga att det här är en bra film, för det är det inte. Dock så har den trots allt vissa element som känns tilltalande, nästintill nyskapande för svensk film. Till exempel så är den mockumentära stilen en sådan sak.I både amerikanska och brittiska serier såsom Modern Family och The Office är detta grepp väl etablerat, men i Sverige kanske detta kan få en uppsving från och med nu.
För trots att filmens premiss inte är helt och hållet gripande, så tycker jag mig ändå se ljusglimtar av talang hos den nye regissören Martin Persson, som jag också vill se mer av i framtiden, trots att hans långfilmsdebut kanske inte blev något Good Will Hunting-moment.
Mitt betyg 2/5*
*Jag förväntade mig 1/5 så jag blev glatt överraskad!
