Första gången jag kör mot Antonssons gård kantas vägen av små plogvallar. Det är mars, och en föraning om vårvinter känns i luften. Solen skiner från en blå himmel och de snötäckta åkrarna gnistrar.
Medan bilen rullar tänker jag på hur det stora påverkar det lilla. Bara två veckor har gått sedan Ryssland inledde sitt anfallskrig mot Ukraina. Hundratusentals människor är på flykt från sina hem i städer som bombas brutalt.
Här, i en liten by i ett annat land, märks i stället de ekonomiska konsekvenserna av kriget. Dieselpriset, som redan legat relativt högt en tid, börjar nu stabilisera sig över 25 kronor litern. Men eftersom Ukraina är en storproducent av raps drivs även priserna på spannmål och foder upp.
Släkten har funnits i byn sedan 1700-talet. Det håller på att vara ganska många år
Svenska lantbruket har gått på knäna långt innan den här krisen. För att ta reda på hur ännu en stor utmaning påverkar lantbrukare i Skellefteå vill jag följa någon en längre tid under detta viktiga år. Mjölkbonden Pär Antonsson, som också är vice ordförande i LRF Västerbotten, välkomnade min förfrågan med öppna armar.
Så här står vi nu och kisar ut över det bländande ljusa vinterlandskapet som omgärdar gården i Övre Bäck, söder om Bureå.
– Det här är en familjegård som byggdes på slutet av 1800-talet. Pappas farfar var första boende i huset som vi har nu. Men släkten har funnits i byn sedan 1700-talet. Det håller på att vara ganska många år, säger han, medan kornas råmanden hörs inifrån ladugården.
Pär började hjälpa sina föräldrar på gården så snart han var stor nog – han minns till exempel att han körde traktor redan som 10-åring. Sedan dess har han hållit sig inom jordbruket, även om det ofta är ett slitsamt jobb med arbetsdagar som snittar 10-12 timmar.
Vad är det som gör att du trivs med yrket?
– Jag brukar säga att jag är skadad sedan födseln, svarar han med ett skratt innan han blir seriös. Jag gillar att hålla på med djuren och att få följa året med alla årstidsväxlingarna. Och så gillar att få sköta mig själv, även om det också är på gott och ont. Ibland när man är riktigt trött hade de varit skönt att kunna säga ”nu skiter jag i det här och går hem”. Så funkar det ju inte riktigt. Men jag har aldrig haft planer på att göra något annat, säger Pär.
Att släkten funnits så länge på samma plats ger perspektiv på hans egen situation, menar han.
– Även om det är höga bränslepriser i dag och man inte vet hur kriget i Ukraina kommer att påverka framåt så har generationerna före mig gått på samma mark och klarat sig genom sina kriser. Det ger mig trygghet att vi nog kommer klara oss nu också.
***
Två månader senare är plötsligt våren här. Som över en natt har det blivit grönt i träden. Knopparna som prytt nakna grenar har plötsligt brustit och i stället för vinterväg är det nu en fyllig grönska som möter mig, när jag besöker Antonssons gård för andra gången.
På dagens agenda står att plöja en åker. Det skumpar mjukt inne i traktorn när vi envetet puttrar fram och tillbaka över fältet. Det är imponerande att känna styrkan i maskinen: plogbladen skär med stor kraft djupa fåror och vänder upp jorden. I traktorns spår lockas måsar som slår sig ner och letar efter något ätbart.
På ett ställe är Pär Antonsson särskilt noga med att inte komma för nära en närliggande bäck, där marken är blötare.
– Man får passa sig för att köra fast här, säger Pär, och är väldigt fokuserad på var han sätter ner plogen.
Våren är en intensiv period där mycket arbete ska ske. Det är nu under vårbruket som man lägger grunden för hur mycket foder som kommer att finnas i lager kommande vinter. Utöver det dagliga ladugårdsarbetet med att ta hand om och mjölka korna, ska det hinnas med att plöja, harva, gödsla och så åkrarna.
Vi kommer att behöva alla jordbruk som finns.
Men det är inget vanligt vårbruk i år. Det har knappt regnat under hela maj månad och i södra Sverige varnas det för torka och tappade skördar. Samtidigt har det också börjat komma larm om lantbrukare som inte längre klarar de nya prisnivåerna och tvingas stänga sina gårdar.
Om Pär Antonsson känner oro för sin egen framtid är det i varje fall inte något som han visar.
– Jordbruket har mer eller mindre alltid någon form av kris. Det kan vara bättre eller sämre år vädermässigt eller så händer det något med djuren. Men du tar dig oftast fram ändå, så det är jag inte jätteoroad för, säger han.
Den inställningen betyder inte att han aldrig gruvar sig för saker. Men när det kommer till jordbruket, alltså den svenska matproduktionen, känner han att det kommer att finnas skyddsnät om det skulle gå riktigt illa.
– Politiken styr mycket inom jordbruket och med allt som händer runtom i världen blir jordbruket allt viktigare. Det odlas ju inte mer mat i världen – snarare mindre. Då har jag svårt att se att politikerna skulle vara så okloka att de inte hjälper till om det inte längre finns förutsättningar. Vi kommer att behöva alla jordbruk som finns, säger Pär.
Vi kliver ur traktorn och tittar i myllan. I de plogade raderna finns gott om mask. Jag häpnar, har sällan sett så grova maskar som här. Pär känner på jorden och håller upp en mask i handflatan.
– Att det är mycket mask är ett bra tecken. Det visar att jorden är frisk, säger han.
***
Julihettan är tryckande. Trots att det fortfarande bara är morgon är det redan så varmt att Pärs panna är blank av svett. Några dagar tidigare, under Stadsfestenveckan, låg temperaturen kring 30 grader dagligen.
– Då tar det på att jobba i ladugården och jobba kan jag säga, säger han.
– Korna mår inte heller så bra när det är så varmt. Kyla klarar de bra, men de senaste dagarna har de mest stått och flåsat. Man hör hur de andas riktigt tungt.
Den här dagen är Pär upptagen med annat. Han avviker för att ta emot försäkringsbolaget som ska inspektera en vattenskada i ett hus ett par hundra meter från ladugården. Under tiden ska hans anställda Sofie Eriksson, Alma Sjöberg och Kristina Marklund få ut en grupp kor in i en hage. Det blir närmast farsartat och lite komiskt när de tre försöker valla den envisa koskocken framför sig. Fastän korna har öppen väg rakt mot grönbetet rör de sig inte ur fläcken.
– De minns var elstängslet har gått, säger Sofie Eriksson och pekar mot där de stannat på en prydlig rad.
– Bara en tar klivet så hänger de andra på.
Med mycket lockande och pockande så vågar sig korna till slut över den osynliga gränsen. Försiktigt trevande kommer först en, precis som Sofie sa. Sen en till, två till och plötsligt går det med en väldig fart så har hela truppen tagit plats ute på den grönskande ängen. De betar, skuttar av sig och viftar med svansarna för att hålla flugorna borta.
När Pär kommer tillbaka från ärendet med försäkringsbolaget är det den här sommaridylliska bilden som möter honom. Ett tjugotal nöjda kor på en grönskande äng under blå himmel.
Det här är anledningen till varför man ska köpa lokalproducerade mjölkprodukter, enligt Pär.
– Jag hoppas ju att folk i byn väljer Norrmejeriers produkter och ser värdet i att markerna här brukas. Ibland åker man genom byar där inte en enda bit av markerna används och det blir inte så trevlig boendemiljö. Jag tycker det är trevligare i en by där åkrarna är brukade, det rör sig och gräset slås. Det tycker jag borde ha ett värde för de allra flesta, säger han.
***
Löven har börjat att gulna och septemberluften är klar, det här fjärde och sista besöket på gården. Ute på åkern kör Pär traktorn och slår gräset. Det som såddes i våras ska nu samlas in och packas till ensilagebalar inför vintern.
En pushnotis från Aftonbladet plingar till i min telefon. Riksbanken höjer styrräntan med en procentenhet, står det. Prisökningarna på diesel från i vintras har spridit sig. Låneräntor, mat- och elpriser har stigit, och i samhället finns nu en oro för hur vintern kommer bli.
Vi sätter oss i köket på ovanvåningen i ladugården för en pratstund. Även om det är några månader kvar av året känns det nu väldigt angeläget att fråga Pär om hur han ser på 2022.
– Rent jordbruksmässigt har det varit ett ganska normalt år, sett till växtlighet och så. Men sett till omvärldsläget har det inte varit normalt, säger han och fortsätter.
– Första kvartalet då Ukraina och allting hände blev det väldigt osäkert och priserna steg i väldig omfattning ett tag. Till viss del har det stabiliserat sig och vi har fått mer betalt för mjölken. Men det är historiskt höga priser på allt annat också. Priset på kraftfoder stiger varje dag och det är vad som drar ner vår ekonomi mest.
Han har gjort vissa besparingar. Bland annat använder mindre gödsel, bytt fodertyp och när en i personalen gick på föräldraledighet tillsattes inte tjänsten.
En viktig intäkt som är på gång för honom och andra bönder är krisstödet som riksdagen röstade igenom i juni – totalt 3,1 miljarder som svenska lantbrukare kunde ansöka om att ta del av.
– Det blev faktiskt en ganska bra peng, särskilt här i norra Sverige. Samtidigt läste jag en krönika där man räknat ut att i södra Sverige täcker krisstödet inte ens de ökade elkostnaderna för en del bönder. Men det är klart att utan det stödet hade det varit sämre för många, säger Pär.
För att fler ska vilja jobba med lantbruk tycker han att lönsamheten måste bli bättre. Och för att lönsamheten ska vara pålitlig över tid kommer det alltid vara viktigt med möjlighet till ekonomiskt stöd på både riks- och EU-nivå.
– Jag tror att lantbruket behöver politisk styrning – det är en för viktig näring för att lämna över till marknaden. Det kommer alltid att vara upp- och nergångar, och när det går bra så går det bra. Men stödet behövs för att inte för många ska sluta när man är i en svacka. Det tror jag är viktigt för ett land.
Om man ska vara skrytsam så måste väl lantbrukare vara ett av världens viktigaste jobb.
Under året har krisen och brist på olika varor bidragit till att fler börjat prata om hur Sverige kan trygga sin egen livsmedelsförsörjning. Pär tycker att det är bra att ämnet hamnat i fokus.
– Vi behöver inte ha 100 procent självförsörjning, men jag tycker att det är viktigt att ett land har en beredskap. Hur ska vi sätta mat på bordet för folk om någonting händer så att importen inte fungerar som den ska. Det har vi inte idag. Slutar lastbilarna att rulla mot Norrland är det ganska tomt på Ica efter tre-fyra dagar, och då går det fort. Sen börjar folk att hamstra och då går det ännu fortare. Som ansvarig politiker för landet skulle jag sova bättre om det fanns en tryggad livsmedelsförsörjning, säger Pär.
Känns det bra att jobba med något som bidrar till det?
– Om man ska vara skrytsam så måste väl lantbrukare vara ett av världens viktigaste jobb, säger han med ett skratt.
– Nä men, det är ju en nödvändig näring. Det finns mycket som du kan ta bort innan du tar bort jordbruket, som näringsgren i samhället. Sen tycker jag att vi blir lite styvmoderligt behandlade många gånger, att det målas upp som ett miljöproblem och hela den biten. Men om det senaste halvåret för med sig någonting är det kanske att det går upp ett litet ljus för en del.
Jag påminner om vårt första möte i vintras och vad han sa då. Om tryggheten han kan få av att tidigare generationer klarat sig genom sina problem.
Håller du fast vid det än?
– Ja. Jag brukar tänka att släkten har producerat mjölk genom två världskrig och Spanska sjukan och det har gått. Då borde det väl gå nu också, om man vill. Det är inte bara goda tider jämt.
