Tisdagen 4 april 1978 satt då 11-åriga Åsa Andersson hemma i soffan. Familjen var borta och ensam i skenet från tv:n följde hon den avgörande finalen när Skellefteå AIK tog sitt första SM-guld.
– Det var sann eufori! Efter det började jag och mina kompisar att gå ganska mycket på hockey. Det var roligt att se matcherna och så, men på den tiden var det såklart mycket för att hänga med kompisar och spana, säger hon med ett skratt.
– Men sedan dess har jag varit en inbiten AIK-supporter. Det är laget i mitt hjärta.
Det är en varm augustidag när vi träffas på Skellefteå Kraft Arena. Om bara några veckor tillträder Åsa Andersson som ny klubbdirektör, men redan nu är hon ett välkänt ansikte inne i arenans korridorer.
– Jaha, det börjar närma sig, säger en nyduschad Pär Lindholm som börjar småprata när vi stöter ihop i trapphuset utanför restaurangen.
Kort därefter blir Åsa indragen i ett snabbt samtal med marknadsledningen. Efter ett nästan livslångt supporterskap till klubben är hon nu del av den innersta kretsen.
Känns det speciellt?
– Ja, klart att det är speciellt och det är såklart en fördel att vara intresserad i kärnan som allt handlar om – hockeyn. Men mitt uppdrag är ju ett annat. Det handlar om organisationen och om att hålla ihop helheten, säger Åsa.
Hon kommer närmast från en tjänst som vd för både Skebo och Skellefteå Industrihus – ett uppdrag hon trivs bra med. När Pea Israelsson i november förra året meddelade sitt kommande avsked hade hon inte en tanke på att söka tjänsten som hans efterträdare.
Skulle jag tackat nej hade jag funderat resten av livet vad som hänt om jag hade sagt ja.
Därför kom det som en stor överraskning när Skellefteå AIK plötsligt hörde av sig till henne.
– När jag blev kontaktad första gången var det bara ”VA?”. Det fanns inte i min begreppsvärld att jag skulle byta jobb. Men jag träffade representanter från styrelsen som berättade mer, och så har jag ju AIK-hjärtat. Till slut kände jag att det inte gick att tacka nej. Den här frågan får man en gång i livet och skulle jag tackat nej hade jag funderat resten av livet vad som hänt om jag hade sagt ja.
Vad var det som gjorde att det vägde över för dig?
– I slutändan var det att jag hade ett erbjudande om ett av Skellefteås coolaste jobb. Klart jag skulle ta det, säger hon och ler.
I grunden är Åsa civilekonom. Hon började sin yrkesbana som redovisningsekonom på Metso i Ersmark och har därefter fortsatt till uppdrag som bland annat ekonomichef, platschef och nu vd.
Hon har trivts i positioner med en helhetssyn på verksamheten. Det var också det som gjorde att hon för flera år sedan lockades till att söka jobbet på det kommunala bostadsbolaget.
– Skebo och Skellefteå Industrihus drivs enligt affärsmässiga principer, aktiebolagslagen och alla de bitarna. Men det finns också andra dimensioner – det allmännyttiga perspektivet, att göra gott för hela samhället, säger Åsa och fortsätter:
– Jag tänker att det blir lite samma sak med en förening, som jag kommer till nu. Det finns många olika intressen och till skillnad från ett vanligt aktiebolag så handlar det om mycket mer än bara pengarna.
Man behöver inte vara blivande klubbdirektör i AIK för att inse att människor hamnat mer i soffan efter pandemin.
Pea Israelsson lämnar ett stort arv efter sig. Han har lett Skellefteå AIK i 25 år. Under hans ledning tog sig föreningen tillbaka från gränsen till konkurs, A-laget avancerade till dåvarande Elitserien och har blivit en maktfaktor i svensk hockeys högstaliga.
För det arbetet prisades han som årets ledare när Euro Hockey Club Awards delades ut i Prag i början av sommaren.
Åsa menar att hon efterträder ”en legend”, och att det är ett väl fungerande maskineri som hon får ta över.
– Resan som klubben gjort är fantastisk. Man har verkligen lyckats bygga en ledande förening med allt vad det innebär. Både sportsliga framgångar, men också organisatoriskt och en stark ekonomi. Det finns så mycket styrkor i det här. Nu handlar det egentligen om att ta nästa kliv.
Vad kommer det steget vara?
– Det kan jag inte säga nu. Jag behöver börja med att lyssna in föreningen, alla som jobbar och har intresse här innan jag kan säga någonting om det, säger hon.
Två frågor kan hon dock ringa in redan nu. Den första är damlagets satsning mot SDHL.
– Jag vill inte gärna uttala mig om sportsliga mål, men självklart vill jag att AIK ska ha ett damlag som är etablerat i högsta ligan. Den satsningen är självklar. Sen gäller det att göra det klokt och bra, ungefär som när man bestämde sig för att ta sig upp i SHL på herrsidan. Jobba målmedvetet och få det hållbart.
Den andra frågan handlar om att höja publiksnittet på hemmamatcherna.
– Det är en utmaning. Man behöver inte vara blivande klubbdirektör i AIK för att inse att människor hamnat mer i soffan efter pandemin, säger Åsa.
För att lyckas med det vill hon jobba nära tillsammans med marknadsorganisationen och prova nya saker.
– De som jobbat här länge är de som oftast har kunskaperna. Då kanske det handlar om att vi ska våga testa något nytt.
